söndag 20 januari 2008

Självömkan, hette det visst?

Självömkan. Hur ömkligt är inte det egentligen? Att vara ledsen och svära åt hur jävligt man själv har det. Vad gör det för nytta?
Ingen alls egentligen. Så varför är man sådan? Jag mår inte det minsta bra i den situation jag är nu. Skolan är ju som den är och hemma umgås jag typ bara med div. kreativa projekt och min dator och kompisar OOL, eftersom jag inget annat har att göra. HUR gör man sig av med fördomar? Genom att agera drastiskt emot dem, så klart. Men jag kan ju inte sabba skolan bara därför. Så då är vi tillbaka i början igen.

It's in the darkest of hours you see the stars
guiding weary travelers.
Showing the way that none can see
unless looking at the endless sky.
Giving faith and hope for those who seek
to conquer the misty darkness.
Lighten the dark so that you may follow
the path of weary travelers.

Inga kommentarer: