måndag 30 november 2009

Minns du... när Geveholm varr julkalenden och Greven skrämde livet ur dig?

Jag har ett ganska seriöst funderande inlägg på G, men tills vidare:

Nostalgi på hög nivå!

Minns du...
-tidiga morgonar på helgerna för att titta på Sailormoon och Totally Spies
-att det var läskigt spännande när madicken hoppade med paraply
-pokemon och digimon
-när man spelade kulor på skolgården varje rast
-när Britney Spears och Spice Girls var det enda man lyssnade på
-när man fick Hitz for kidz i julklapp
-när tamagutchi var allas bästa vän
-"I'm a tamagutchi, and I can make you happy..."
-"I'm a barbie girl, in a barbie world, I'm made of plastic, it's fantastic"
-"Sola å bada, tio pina colada. På sommar'n är livet som bäst"
-"Mål mål mål, mera mål, å mål, det kommer det att bli"
-"boom boom boom boom, I want you in my room"
-"Mama mia, here I go again"
-Alla låtarnas melodi utantill
-när du såg din första harry potter bok och tänkte att den kommer jag aldrig orka läsa
-när det var jojo-period och alla övade in tricks
-Signaturmelodin "hej, hej, vilken underbar dag det är, om man kan vara den man är, och alltid leva tillsammans, vi säger hej, hej..."
-när piggelinglassen kostade 6 kr
-och sandwichen 10 kr?
-när Greveholm var julkalendern och Greven skrämde livet ur dig
-”Vi drar till fjällen, fest hela kvällen, ute och glider på snowboard och skidor”
-REAs testpatrull
-S club 7 och A-teens
-Alla spelade Gameboy, innan de togs över av Snake på mobilen
-När alla såg på Noas ö och sen gick runt och sa ”Ojski pojski”
-när man lärde sig tillverka och blåsa säckpipa av en plastpåse i Hajk
-När Vintergatan 5A var först ut som sommarlovsmorgon
-När man försökte ringa till Zonkofonerna på rymdskeppet
-Alla minns.. Dr Bombay
-Daddy DJ
-Pogs :)
-Svingelskogen och Elektric Banana Band var CDskivorna högst upp i högen
-innan Pixar Animations började göra filmer och Disney var the one and only
-MAX skattkisteglass med en leksak under botten.. i det hemliga facket!
-tävlingarna i Kannan, du minns även vad de gick ut på.. Kulstötning, gå loss fången ur tornet etc.
-innan mobiler hade kameror, eller ens färg
-när Hjärnkontoret hade svar på alla dina frågor
-Diselråttor och sjömansmöss, inkl Kölsvinet
-”Du är så yeah yeah wow wow” ♥
-Gladiatorerna på fredagskvällarna klockan åtta
-Fångarna på Fortet på TV4
-"Mirror Mirror" (älskade verkligen den serien)
-"Har du myrir i brallan? Sluta va en sur en, följ med ut i naturen" med Ola :D
-När Baby Born var allas älsklingsbarn
-"och när du hör det här ljudet (**pliing**) då är det dags att vända blad. Då börjar vi."
-"Vi rockar fett, åh, Damöb, vi rockar fett! Don grymmaste av grymma som ni nånsin sett..."

-och framför allt, minns du när det blev år 2000 och alla vuxna sa att du hade tur som fick uppleva det, men du tyckte att det kändes precis likadant som när det blev 1999?


Denna lista är något förkotad och kommer från facebookgruppen "Om du minns detta växte du upp i slutet av 90-talet..."

måndag 23 november 2009

New Moon - the Movie


DENNA "RECENSION" ÄR KORTFATTAD* OCH INNEHÅLLER INGA SPOILERS

faktum är att jag bara skriver om det tekniska a.k.a. hur filmen är gjord

------------------------

När jag satte mig ned i biosalongen för att titta på den här filmen var jag spänd och mina förväntningar låg inte så högt - speciellt inte med tanke på hur amatörmässig Twilight var.
Filmen hade inte gått längre än till introduktionstexten innan jag lutade mig mot Line och upptyckte min förtjusning i att specialeffekterna så tidigt var bättre än alla de i Twilight tillsammans.
Fast iof. var det inte så mycket att skryta om heller.
Men faktiskt så överträffade filmen alla mina förväntningar, stort.
Jag såg inte en en flygande vampyr (däremot såg jag klättrande, men det gjordes mycket, mycket snyggare!).
Handlingen i stort inklusive dialoger och kroppspråk är inte längre cheezy. Faktum är att alla de yngre skådespelarna överraskade mig, till och med Kristen vad-hon-nu-heter gjorde ett helt okej jobb (hon bet sig i läppen bara två ggr enligt Line och själv observerade jag inte en enda övertydlig stamning). Det kan tilläggas att hon också log ett par gånger. LOG! Han som spelar Jasper ser inte längre ut som om han håller på att skita på sig, han har ett par riktigt härliga repliker.
Det har uttryckts viss oro över de nya karaktärerna, men de är helt fantastiska. Eloge till Dakota Fanning (Jane) för att ta ett stort lyckat kliv ur sin comfort zone och han som spelar Aro för att.. tja, bara för att!
Sminket är bättre, vampyrögonen är grymt mycket bättre, Jakob är grymt mycket mer biff.
Filmen är inte helt utan amatörmässiga tillfällen, men de är mer undantag än regel som i Twilight. Jag har faktiskt en speciell pet peeve i handlingen som jag döpt till "Adam & Eva-moment + kläderna". You can't possibly miss it!
Känslor över huvud taget har fått ett mycket bättre uttryckssätt i New Moon, inget amatörmässigt där!
Humorn ur Twilight finns kvar. Jag skulle vilja säga att den tillochmed är förbättrad. Historien är lika fängslande som förr, det kan jag dessutom intyga on behalf of Nina som suckade mycket högt när vi hade vårat första abs-flash av flera och hon blev väldigt.. intrigerad av slutet.

Sammanfattning: Ny regissör + en nypa bättre budget = SUCCÉ!

------------
*Kortfattad för att vara jag alltså.

söndag 22 november 2009

Söndagsfilosofi

I believe (although I’ve never seen it for myself) that inside my skull is a brain containing billions of neurons connected to each other in trillions of ways, with signals zooming about, setting off other signals, and generally creating massively complicated loops, coalitions, sustained patterns, and multiple parallel organised streams of information that combined together control the behaviour of this – my body. And that’s it. So how come I feel as though there is a conscious “me” as well? Susan Blackmore

Think About the Power of That - iWatch


Har du tittat på videon än? Gör det nu. Detta är modern skräckpropaganda i dess värsta form.
Har du tittat nu då? Bra, för då har vi något att tala om.
Ibland undrar jag om utvecklingen i världen har stannat någonstans i mitten och är på väg bakåt igen. Alla misstag glöms bort och måste göras om och om igen.
Är det inte så?
Reste inte folk en gång i tiden till Den Nya Världen för att få hopp om ett bättre samhälle; ett samhälle där man kunde vara fri, där var man hade lika stor chans som någon annan, där korruptionen som kom av makt inte längre fanns.
Det tog inte lång tid innan den kom också dit.
När jag tittade den här videon trodde jag att det var en väldigt genialisk reklamkampanj ungefär som den som gick på tv här i Sverige för inte så länge sedan, den där de uppmanade en att köpa mediciner och viagra på internet och när man gick in på websidan så hade de en flash så att det såg ut som att skärmen sprack och bakom uppdagades en sida med information om hur farligt det är att köpa mediciner över internet. Men det var verklighet.
Vad tror Los Angeles-polisen att de kan åstadkomma genom att uppmuntra grannar och vänner om att övervaka varandra? Kommer de att hindra en terroristattack och rädda liv, eller kommer de att oåterkalleligt förstöra förtroendet för sina medmänniskor hos de stackars individer som tror på detta?


Jag funderar på att döpa om min blogg till mörkrädd.

tisdag 17 november 2009

Glashus

Det känns illa att det enda jag gjort på sistone i bloggen är att gnälla och nu kommer det att göras igen.
Men det får vara som det är för nog är det väl bättre att skriva av sig på bloggen än att haffa en intet anande kompis och ösa ur mig allt elände - för eventuella bloggläsare kan ju bara stänga ned fönstret medan en kompis skulle känna sig pressad att lyssna på mig being pathetic..

Det känns som att jag har exploderat. Förut, hela förut sedan efter att jag kom tillbaka från USA har jag sovit lite sporadiskt, lite när som helst när jag blev trött och nu får jag betala för det. Jag gjorde ingenting för att i början märkte jag ingenting nämnvärt av det men nu och sedan några veckor tillbaka så fungerar ingenting längre.
Jag vet att det är mitt fel, jag har inte tagit hand om mig och sovit som man ska, jag har inte ätit varken bra mat eller regelbundet.
Tro mig - det håller jag på att ändra på.
Men det är så svårt. Nu känner jag mig trött jämt, jag har huvudvärk, jag kan inte sova om nätterna och när jag väl somnar vaknar jag inte av väckarklockan. Precis som idag. Jag funderar på om jag kanske kan ta en till och ställa den på köksbordet för då borde jag ju inte kunna stänga av den utan att vakna tillräckligt mycket för att komma ihåg att klockan 7 betyder göra sig i ordning för skolan.
Det känns hårt att gå till skolan på eftermiddagen och svara när folk frågar vart man varit.
Försovit sig.. Herregud, vem försover sig till efter klockan 12??? Dessutom är det möjligtvis en förklaring, men ingen ursäkt. Jag måste skärpa mig, se till att jag verkligen vaknar, se till att jag äter regelbundet, se till att jag går och lägger mig vid rätt tidpunkt även om det slutar med att jag bara ligger i sängen och tittar upp i taket medan minuterna passerar.

Det är mitt ansvar och ingen annans att ta hand om mig själv.

Egentligen är det väl bättre nu, för även om jag har tappat min förmåga att vakna när jag behöver det så försöker jag åtminstone bättra mig nu. När min lägenhet förr såg så hemsk ut att inte ens jag skulle drömma om att ta dit någon håller jag den nu skaplig, fast egentligen känns det lite som att börja i fel ände. Jag äter bättre och jag sover inte längre på eftermiddagen (oftast). Men det räcker inte! Det känns som att jag måste sköta allt perfekt för att börja må bra igen, men felfritt och perfekt känns väldigt långt bort. Jag orkar inte göra allt jag borde, jag vet att jag borde försöka mer, men det går bara inte.
Identifiera problemet - hitta en lösning - genomför lösningen. En enkel metod som alltid fungerar. Jag vet, för det är så jag har gjort varje gång sedan jag vet inte hur länge som någon har kommit till mig för att prata.
Kanske är det enklare att hjälpa alla andra för att deras problem ser jag utifrån, jag får en känsla för vilka frågor man ska ställa, skillnaden i vad de vill höra och vad de behöver höra och när man ska pusha på för att det behövs.
Så lätt att hjälpa andra, varför kan jag inte göra det för mig själv?

torsdag 5 november 2009

Chocktekniken

Det här är det första blogginlägget på jag vet inte hur länge. Undrar varför? Jag har haft för lite energi till att skriva innan.
Jag har varit stressad och mått dåligt inte bara psykiskt utan fysiskt. Från att inte kunna somna till att inte kunna vakna eller somna helt plötsligt vid olämpliga tidpunkter och migrän efter att tandställningen spändes (jag som aldrig haft migrän förr!). Den lilla energi jag hade användes upp på skoltid när man försökte vara åtminstone lite social.
Och tro nu inte att jag varit deprimerad, för det tvivlar jag på. Det hände många gånger att jag var för trött för att gå till andra sidan rummet och hämta något och istället låg kvar på sängen och gjorde något på datorn för att datorn tog mer tankekraft än något annat. För huvudet har mått bra, det är bara kroppen som inte riktigt orkade; om det går att förstås?
För övrigt kan tilläggas att mamma blev så orolig över mig att hon mailade Tonje och frågade om mig (gulp). Och tydligen fick till svar att några lärare diskuterat om mig och hur jag varit trött och oengagerad (dubbelgulp).
Klimaxen (den dåliga sorten) kom i slutet på lovet när mamma kom för att hjälpa mig att städa och göra matlådor och lite sådant. Dag nummer två så var hon lite mer fundersam än vanligt och hon nämnde att det kanske vore bäst om jag kom hem.
Kom hem?
Ja, du läste rätt. Förskräckt blev jag när hon fortsatte med att förklara hur hon hade förväntat sig en energiboost från mig nu när hon kom för att hjälpa mig, men att jag varit väldigt trött och långsam av mig.
Säger det inte något att jag inte ens lagt märke till det själv? Och kanske säger det mer att jag, trots att jag var både förskräckt och bestört, inte orkade komma med många och högljudda protester.
Dagen därpå däremot var jag både glad och pigg och gjorde en massa och jobbade väldans effektivt. Var det en sen reaktion på avslappningen under lovet och den nästan rena lägenheten eller var det mamsens chockuttalande?
Je ne sais pas.

------------------

Jag kunde inte somna igår (delvis pga. att min influensavaccinerade arm värkte så jag inte kunde sova hur jag än vände mig) och sov därför till klockan 12 idag. Kommer inte ens ihåg hur jag stängde av väckarklockan. Återfall.
Jag tog mig tid och gjorde alla de saker det var meningen att jag skulle göra på skolan. Bra.