Hemma igen..

För ett par dagar eller något. Vi skulle egentligen fara tillbaka till Piteå idag men vi far nog imorgon för mamma är inte klar än. Själv är jag själaglad över att få vara hemma, om än en sådan kort stund. Det är så trångt i husvagnen och jag behöver egen space där jag kan göra vad jag vill utan att behöva anpassa mig till de andra. Till exempel ville jag läsa i förrgårkväll samtidigt som mamma och pappa ville umgås och titta på film. De gnäller på mig för att jag inte lyssnar när de pratar med mig och jag säger att jag läser och de pratar hela tiden så jag vet inte när de riktar sig till mig istället för till varandra. Då förklarar en av dem promt att jag kan gå till andra änden av vagnen och läsa på min säng! Vilken solskenside, speciellt när småsyskonen ligger där och sover och vill inte bli väckta av en lampa. Det slutade med att jag satte mig ute i förtältet, som fö var väldigt kallt, men jag barrikaderade mig med ett täcke så det gick bra.
Gissa vad som hände då? Efter ett tag kom pappa ut för att be mig komma in, och sedan mamma kanske en kvart efter honom. Och varför vill de då att jag ska komma in måntro? Pappa: "Kom in nu, det är ju kallt." Mamma: "Sluta tjura." Till mitt försvar kan jag säga att nej, jag frös inte. Det blev varmt och mysigt när jag väl värmt upp täcket och nej, jag tjurade inte. Jag ville bara vara ensam (eller i alla fall ostörd).

Summa: Jag har ingenting emot att umgås med min familj (nåja, inte mer än någon annan) men jag behöver ostörd tid också, annars blir jag galen.