The Last Lecture

Detta är ännu ett blogginlägg som jag skriver för att undvika att göra skolarbetet som jag borde, men det här inlägget har väntat på att få skrivas ett bra tag så nu får det bli gjort.
Jag försökte att önska mig en massa saker i julklapp, mest för att undvika att få godis och prydnadssaker, så jag inte alls beredd på att få just den här speciella boken i julklapp. Jag skulle inte vilja säga att det är min bästa julklapp med tanke på hur mycket jag använder min älskade e-reader, men boken kan gott dela förstaplatsen.
Vid första ögonkastet ser denna lilla bok inte mycket ut för världen; den är rätt så tunn, har relativt stor text, många bilder och framsidan består av en bild som nog ska föreställa lite hur en gammal ålderstigen bok kan se ut - om den har en raket och stjärnor ritade med pastellfärger på framsidan.
Den heter "The Last Lecture".
Randy Pausch var när den här boken skrevs en levnadsglad optimist som bara råkade ha cancer i sin pankreas. Nu är han död.
Men den här boken, till skillnad från de flesta andra självbiografier, handlar inte om hans sjukdom, om hur hemskt det var eller "det som verkligen hände", utan den ger små glimtar ur hans liv, sorterade i korta kapitel, saker han har lärt sig och vill dela med sig av. Varenda mening i den här boken har ett värde, det finns ingen som helst utfyllnad. Varje mening har någor viktigt att säga.
Den här boken är guld.