En udda upplevelse

Kan lugnt säga att jag är mer än lite upprörd.
Jag har halebop på mobilen, telia till internet, comhem på tvn, familjen i Gällivare och inga grannar jag kan prata med.

Det är en väldigt underlig känsla, att inte kunna ta kontakt med någon. Tydligen så skulle det fungera att stänga av 3G på mobilen, men hur skulle jag kunna veta det? Jag funderade på att gå och köpa tidningen, tills jag kom på att aftonbladet och expressen nog inte skriver något och nsd förmodligen inte hunnit skriva något. Funderade till och med på att gå ned till grannen (som jag aldrig sagt annat än hej till) för att fråga om deras telefon funkar bara för att ringa hem och säga hej.
Det är ganska svårt att beskriva hur jag kände mig. Jag var inte direkt rädd för att någonting skulle hända och jag har varit ensam hemma utan att prata med någon i dagar förut, men just det att då var det självvalt? Mobilen har alltid funnits på plats om något skulle hända, fanns inte mobilen så hade jag internet.
Logiskt sett, diskuterade jag med mig själv, så hade jag ingenting att vara upprörd över. Men emotionellt? Den där klumpen jag hade i magen som gjorde att jag inte har kunnat koncentrera mig på något på hela dagen, och ännu mindre plugga (vilket jag var i full färd att göra när jag upptäckte att det inte bara var internet som hade ballat ur). Jag kan inte sätta ord på det, har aldrig riktigt känt det förr. Är det det som är riktig ensamhet måntro?
Jag försöker övertala mig själv om att det är löjligt.
Men jag hoppas verkligen att det här aldrig händer igen.