Maybe there is hope after all

Det finns inga fattiga i Sverige

Det här gör mig så ledsen, så ledsen. Läs inte bara blogginläggen, utan kommentarerna. Det är kommentarerna som ger den bittra eftersmaken i munnen. För visst finns det inga fattiga i Sverige, nej...

Fantastiskt och andra superlativ

Elin nämnde bara för några dagar sedan den där känslan som kommer fram lite då och då. Det känns lite nördigt att säga att man bara stannar upp mitt i allt och tänker att livet är fantastiskt, men det gör man. Om det känns så.

Jag tänker inte säga att jag vaknar på morgonen och tänker att det här ska bli en bra dag, för det går jag då verkligen inte, men det är de där speciella tillfällena.
När man går på väg till bussen. När man får syn på något speciellt. Precis innan man somnar på kvällen. Mitt i ett samtal. Mitt i allt.
Den där känslan som sprider sig i kroppen. Den är så stor att man inte minns varifrån den började, den bara är där. Känslan som faktiskt kan förklaras med ett enda ord. Rätt. Allt känns rätt, allt känns bra. Jag är glad och vet att skulle jag dö imorgon så skulle jag dö lycklig.

Och på tal om begravningar, när jag dör vill jag ha "Into the West" spelad på min begravning. Bara så att ni vet.

Oj, oj, oj, igen

Hur kommer det sig att jag fortfarande, vid varje liten info om USA, får en hel svärm (samling, flock?) fjärilar i magen? På ett bra sätt förstås. På ett det-är-verkligen-sant-bra sätt.

Jag har numera bestämt att göra en hel kategori av alla dessa UNP-inlägg, för jag har en konstig känsla av att dessa bara börjat att dyka upp...

Har jag någonsin nämnt att jag är en projektmänniska?

Jag är nyfiken, har alltid varit. Mamma har många gånger gnällt på mig för alla frågor jag tydligen ställde under ämnet sex när jag var för liten för att få svar på dem (tydligen så var det en massa "Var kommer barn ifrån?", "Hur precis går det till?", "Vad är kondomer?", "Vad är 69an för nått?" o.dl.) Turligt nog så var jag så pass liten att jag inte minns dem.
När jag var just blivit stor nog för att få svar på de där frågorna blev mamma väldigt besviken för att jag tagit saken i egna händer och letat upp svaren själv för länge sedan, men det är en annan historia.
Tillbaka till nyfikenheten. Jag har alltid ställt frågor, alltid velat ha svar. Att veta att brödet jäser för att man har stoppat jäst i har inte fungerat heller, jag ville veta varför och hur. Vid närmare eftertanke förstår jag inte att mamma inte blev galen, jag nöjde mig ju inte med ett "Jag vet inte," jag var tvungen att ställa samma fråga flera gånger tills jag fick ett svar. Eller en ny fråga.

Nyfikenheten håller i sig än idag. Jag vill veta allt. Jag vill inte veta allt om allt, men jag vill åtminstone veta något om allt. Numera delar jag in dessa ämnen i projekt för att ha någorlunda översikt. Att ha hel översikt eller att bara ta ett ämne i taget fungerar inte, för i äkta konstnärstil växlar det från dag till dag var jag är intresserad av.
Jag räknar ett projekt som avslutat när jag lärt mig så pass mycket att jag inte känner suget efter att medvetet leta mer information eller (när det gäller en hobby) jag tröttnat.

På G just nu (utan inbördes ordning)

• Matlagning - dvs. nya maträtter och med nya ingredienser. Korv och makaroner och sådant kan jag redan.
• Städning - städa ordentligt och snabbt på samma gång ska tydligen vara något som kommer med åren. Det är något jag inte går med på.
• Marketing - om att skaffa och bibehålla sitt egna varumärke (eller andras).
  
• Studieteknik - hur man lär sig nya saker med minst besvär.
• Digitalfoto - måla i photoshop.
• Kläder efter figur - vilka sorters kläder passar mig figurmässigt.
• Fotografi - jag vill använda kamerans funktioner till max, och dessutom ta så bra komponerade bilder som möjligt.
• Bildbehandling - sedan vill jag kunna förbättra bilderna ännu mer.
• Finans - hur tusan fungerar det här med aktier, fonder osv?
• Time management - att ta tag i tid som försvinner utan att man märker något.

Ett par avslutade projekt (dvs. jag läser fortfarande allt jag kommer över, men letar inte medvetet)

• Färglära
• Politik
• Webdesign (men detta hoppar upp i kategori 1 lite då och då)
  
• Dolls
• Smycketillverkning (ligger helt ute i kylan)
• Scrapbooking (fortfarande igång, men letar inte efter tekniker osv. längre)
• Medeltida stadsuppbyggnad

Misslyckade projekt
Ta hand om orkidéer (den är döende)
Teckna (jag ledsnade på blyerts)
Oljemålning (kom aldrig riktigt igång. Jag tycker inte om abstrakt á la modernismen och att göra det verklighetstroget med oljefärg takes a long, long time)


*Pust* Jag har säkert glömt fler än ett par, men så här ligger det till i nuläget.

Vilket frågetecken?

Vad gör man när man vill veta något om ett ämne man kan absolut ingenting om? Jag menar ett sådant där ämne när man vet så lite att man inte ens kan komma på en intelligent fråga att ställa. När de enda frågor man kan tänka på är frågor man skulle kunna ställa till vad som helst. Så som:
Hur fungerar det egentligen?
Hur börjar man?

Räcker det att ställa sådana frågor?

Hmm?

Viktoria ska få sin Daniel i Uppsala domkyrka...

Luleå har skaffat direktflyg till Kyzyl i Ryssland...

Tunnelbanan ska tydligen få specialvagnar med VIP-kort...

Hundbajs ska börja DNA-testas...

Dalarnas tidningar skriver att vindsnurror får jorden att snurra långsammare...

Och Göteborgsoperan ska skaffa sig ett pariserhjul...

Säg kan det vara 1 April idag?