The Difference between Blame and Benevolence

Läste en text från Stefans blogg om samhälle, kultur, psykologi m.m (texten finns längre ned i det här inlägget, men scrolla inte dit nu, läs det jag skrivt först). Jag tror och hoppas att den texten kan få åtminstonde några att förstå att ingen (inte många i alla fall) sätter ansvaret för trakasserier och våldtäkt på offret, men att var och en själv måste avgöra hur nära risklinjen man vill gå. I diverse debatter som kommer upp då och då är det någon modig (och oftast välvillig) person som vill upplysa om att gå genom stan ensam på kvällen, klä sig utmanande och/eller uppföra sig på ett visst sätt innebär en risk. En risk som tyvärr inte alla förstår/vill förstå. Svaret på det brukar vara många aggressiva kommentarer/blogginlägg där man bestämt påpekar att tjejer i allmänhet/tjejen borde kunna (ex.) gå naken genom stan utan fara för övergrepp och alla som ens antyder något annat borde åka raka vägen till h-vete.
Det är här Stefans text kommer in:

När Rödluvan slutligen hade blivit uppäten av en varg, vilket hon blev efter att för tredje gången ha skickats ut av mamma i den vargfyllda skogen, satt hennes lillebror i köket och deppade tillsammans med mamma.

- Mamma, sa lillebror, jag saknar Rödluvan!

- Ja, sa modern, om inte den där vargdjävulen hade slukat henne så...

- Hon kanske inte skulle ha gått ut i

skogen så där, undrade lillebror.
- Vad säger du?! Ska du lägga skulden på henne nu också! Det är väl vargens fel om han äter upp henne?
-Jo det är klart, fick lillebror medge.
- Så det hela är faktiskt vargens eget fel, sa mamma.
-Ok, sa lillebror.Det blev tyst ett tag.
- Mamma, sa lillebror.
-Ja.
-Jo, i skolan säger de att man ska titta sig för ordentligt innan man går över gatan, även om man går på övergångsstället.
-Nä, nu får det väl vara nog, sa mamma, ska de skuldbelä'gga gångtrafikanterna för bilisternas försyndelser? Det är bilförarnas ansvar att stoppa i tid. Du behöver INTE se dig för! Kör de över dig så är det deras eget fel, så det så!
- Ok, sa lillebror.

Dagen efter låg han som en krans svept om ena hjulet på en långtradare. Detta var dock inte hans fel.
Nu satt mamma ensam för sig själv. Hennes make hade blivit skjuten när han åkt till Medillin i Colombia för att utnyttja sin yttrandefrihet till att säga till knarkbaronerna vad de gick för. Men de hade inte alls varit roade och skickade ett blybär mitt mellan lysmaskarna på honom. Så mamma satt ensam. Men det var iaf inte hennes fel.

Kanske inte världens bästa historia, men tankeväckande. Man borde kunna gå naken genom stan utan att bli trakasserad, men hade du velat försöka? Är det någon tröst för en trakasserad flicka/kvinna att det inte var hennes fel, att hon borde ha fått göra vad det nu var hon gjorde utan risk?

FYI: Benevolence är inte ett ord som ingår i mitt engelska ordförråd. Så bildad är jag inte så jag slog upp vad välvilja var på engelska. ;)