Eller kanske inte. Jag har upptäckt att ib innebär en väldig massa läxor, eller egentligen inte en väldig massa. Det är bara det att jag är så van vid att nästan inte ha några läxor alls att det känns som en massa. Jag förstår varför vissa tvekar att börja ib, man tänker att det bara är för hyperbra personer och att det bara är läxor och jättesvårt. Vilket det är, svårt att hinna med alltså. Jag går första året, pre-DP som det heter, och då har man ändå mycket lättare än de "riktiga" ib-åren.
Jag tycker nog lite synd om de som tänker att "jag hade aldrig klarat det där," och inte ansöker fast de vill. Se på treorna, till exempel. Inte är allihopa ljushuvuden (vår klass är inte helle ljushuvuden heller kan jag lova). Allt man behöver är viljan att arbeta hårt för det man vill. ALLA kan fixa det, bara man ger sig fan på det.
Att vara ett geni skulle i och för sig vara bra, men nu när jag inte är det tänker jag satsa på att jobba hårt istället. Jag har hört att det ska fungera.
I do not know anyone who has gotten to the top without hard work. That is the recipe. It will not always get you to the top, but it will get you pretty near.
Margaret Thatcher
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar