Vardagsläxa, Mnemonics, Raw Food Diet och Okontrollerad Tankevandring

Visst folk verkar ha mer tro för den här bloggen än jag, så det känns som att jag åtminstone borde lägga in ett inlägg lite då och då. Om jag kommer ihåg.
Just nu håller jag på med lite alltmöjligt för att undvika skolarbete, och alltmöjligt just nu råkar vara en rätt så nyfunnen fascination i minnestekniker och liknande för att göra skolarbetet lättare (jag läser alltså böcker som handlar om att göra skolarbete lättare för att undvika själva skolarbetet; mycket logiskt).
Efter att jag upptäckte att det gick att hitta några sådana böcker gratis på internet eller mycket, mycket billigt på cdon.com var jag förstås tvungen att börja läsa på.

Förresten, om du någonsin får lust att göra research i ett ämne - köp en bok FÖRST; läs småartiklar SEDAN. Annars gör du som jag och slösar flera timmar på att gå igenom skitartiklar i väntan på guldkornet medan du lätt som en plätt hade kunnat skilja guldkornen från skräpet genom att läsa den där boken först. Och för att göra det hela bättre så behöver du förmodligen inte ens artiklarna efter boken.

Och för att göra det hela ännu bättre, slösa inte tid på att leta efter recensioner för hur bra böckerna är innan du läser dem. Är de tillräckligt mycket skit för att du inte ska lära dig något så kommer du att upptäcka det innan sida fem eller så - och spara en väldans mycket tid.

Så, nu när vi är klar med denna vardagsläxa som du förmodligen redan lärt dig för flera år sedan (minst) kan vi gå till ämnet böckerna handlar om. Böckerna just nu är

• Mind and Memory Master (eller något sådant) av Ernst STOR BOKSTAV, möjligtvis ett W *punkt* Efternamn
• Use your head av Tony Buzan (helt fantastis gammal professor, hur fan har jag missat honom?)
• The Way of the Peaceful Warrior av eeehh.. Googla så får du se - rekommenderad till mig av en kompis vars boksmak jag faktiskt litar på.
• How to Learn Any Language av Ett Geni - Tror jag hittade den på något som heter The Learning Annex, men är inte helt säker.
• Speed Reading av Tony Buzan - ska jag börja på så fort jag läst ut Use your head.
  

Ämnet tycks vara ganska genomgående genom böckerna; studera bättre och snabbare genom att studera på rätt sätt. Undantaget är då The Way of the Peaceful Warrior som handlar om något helt annat, att leva sitt liv tror jag men hittills är enda förbättringen att killen äter en diet på enbart ej värmetillagad frukt och grönt (så kallad Raw Food Diet vilket jag vet men hittills åtminstone inte är nämnt i boken), vilket för övrigt är något jag funderat ganska länge på att pröva enbart för att det går snabbare och är mindre disk (är lathet möjligtvis också ett genomgående tema?).
Kanske hade jag kunnat trycka in lite skolarbete ändå genom att räkna min efterforskning som CAS och sedan skriva blogginlägg om vad jag lärt mig? Hmm, kanske något att ta upp med Den Allsmäktige CAS-Koordinatorn.
Fast först kanske jag ska skriva summary på resten av mina avslutade projekt.
Men nu vet du/ni i alla fall vad det är jag håller på med för att undvika skolarbete nu när bloggen inte är så hemskt aktiv.

Hur vet du att bloggen du läser är döende?
Över halva blogginlägget är ursäkter för att inte ha skrivit på jättejättelänge och andra halvan är löften om att skriva oftare i framtiden.

Men visst får man drömma...

Jag känner bara nääe just nu. Jag har inte ens börjat skolan än och har redan en massa som är efter. Tänk vad enkelt det hade varit att bara hoppa över IB. Att bara säga nej nu vill jag inte mer och bosätta sig hemma igen. Få maten lagad, få tvätten tvättad, ha någon som ids ta hand om en när man är sjuk, slippa städa, slippa handla mat vareviga dag.
Slippa oroa sig för skolan.
Man skulle ju förstås vara tvungen att leta jobb för att mamma insisterar på det, men man skulle ju inte hitta något så där är det lugnt. Inte ta ansvar och inte ha några betyg att oroa sig över.
Inte för att jag skulle göra så. Det skulle bara vara att skjuta upp allting till senare vilket inte gör någon nytta. Nej, det är bara att tänka praktiskt och bla, bla, bla.
Jag som var så laddad nu efter lovet. Ny energi att ta tag i skolarbetet med, kanske till och med en aning engagemang och entusiasm. Men den har sinat för länge sedan.
Jag är bara trött, trött och vemodig och tacksam över matlådor, mindre tacksam över att inte ha någon som orkat köpa mer halstabletter när de tog slut. Sällskapssjuk har jag också blivit, jag som brukar tycka att en helg utan någon som helst mänsklig kontakt är på tok för lite, det kunde du inte tro, va? När jag skrev tok så tänkte jag direkt på ToK, vilket inte är så bra för där ligger jag också efter. Allt bara går förjävligt.
Men lyssna för guds skull inte på mig. Jag bara slamsar, tramsar. Det är förkylningen som talar, hoppas jag i alla fall. Kanske får jag tillbaka lite av den där entusiasmen när jag blivit tillräckligt frisk för att orka gå till skolan och upptäcker att det bara är jag som jagat upp mig själv.
Förresten så har temperaturen i min lägenhet gått upp såpass att det går att vandra omkring utan att få frostskador. Tänk att det skulle hända lagom till när man inget annat orkar än att ligga i sängen hela dagen(arna).
Jag kommer förmodligen skämmas när jag läser om det här inlägget i morgon. Över vad är jag inte helt säker på, men det känns så. Det är kanske bäst att ta bort det här inlägget på en gång så jag slipper göra det i morgon? Men då har jag ju skrivit allt i onödan och det är ju dumt. Men hela inlägget är nog dumt till att börja med.

Bara för att skriva någonting (och förhoppningsvis väcka upp bloggen igen) kan jag säga att jag funderar på att skriva lite om min eboksläsare, alt. göra en youtubetutorial. Men vi får se, det beror helt på hur mycket tid och ork jag har.

Nyårsafton - För billig eller för dyr?

Idag är det första dagen på det nya året, men som tidigare år kan jag inget annat än undra vad för skillnad man kan förvänta sig från en dag till en annan. Den 31 December och den 1 Januari.
De är båda bara datum för mig.
Samma gäller för 23 Mars till den 24:de. Bara datum.
Ibland känner jag att jag inte vill fira födelsedag, eller jul, eller namnsdag (fast det har jag ärligt talat aldrig firat). Är det inte bättre att bara fira händelser, som studenten eller ett nytt job, eller ett giftemål (eller varför inte en skillsmässa om det gått så illa att man blir glad av den ;), fira den första tappade tanden med ett kalas och sådant?
Nyårsafton är ju förstås kul, men jag tycker inte längre att raketerna är värda att stå ute i kylan för och absolut inte värda kostnaden och skadan på miljön, och supa kan man göra vilken dag man vill.
Det känns på något sätt som att man firar för att fira. Bara för att det är så man ska göra. Julklappar och födelsedagspresenter blir något att dömas efter - var den för billig, för dyr? För personlig, för enkel? Måste jag ge en present till honom/henne? Han gav en present till mig, åh nej nu måste jag ge en till honom också! Det ligger ett sådant tvång i att ge tillbaka och i att få. Man ska vara glad och tacksam och ge tillbaka.
Jag har sagt tidigare att blommor och godis gör mig detsamma. Blommor i bukett vissnar och dör, blommor i kruka har jag nog av och godis det köper jag om och när jag känner för det.
Men det som allt egentligen går tillbaka till tror jag ändå är att jag inte vill att folk ska slösa pengar mig. De som ger mig presenter borde logiskt sett vara folk jag tycker om, och jag vill helle att de ska använda sin högt belastade budget till något som uppskattas mer. Jag uppskattar visst blommor och choklad, men båda är symboler och säger ungefär "jag uppskattar dig och vill ge dig en present". Spara dina pengar och ge mig en billigare symbol som en kram och ett grattis eller ett kort. Det betyder precis lika mycket.
Och nu spårade jag ur, ska försöka att inte göra det igen. Tillbaka till nyårsafton och högtider. Eller mer rakt på sak så tänker jag nu attackera julen.
Jag är hemskt nyfiken på hur mycket mer el behövs under juletid, är inte du? Jag ska låta bli att diskutera miljö och kostnad - om än bara för att korta ned detta blogginlägg.
Julen har blivit på tok för lång. Från tidiga November till mitten/slutet på Januari. Uhg.
Där nyår är till för vänner finns julen till för familjen, det är mycket lättare att tacka nej till att fira nyår än jul. När familjer bor i skilda delar av Sverige, eller till och med världen, blir det svår att fira tillsammans. Även när familjer bor nära varann är det svårt att komma överrens om var man ska fira. Det händer så ofta att det blir sådan press. Kommer farmor inte överrens med morfar? Oj, oj, oj, vem ska då fira vars? Ska vi dela på familjen, fira halva på var sitt ställe? Det snurrar i mitt huvud av att bara tänka på det.
Det ligger sådana perfektionskrav på julen. Man ska ha pynt, julmat, baka pepparkakor, trivas tillsammans, ge julklappar (!), vara glad och känna julstämningen. Ofta känns det som mer besvär än det är värt.
Men kanske har jag fel och det är bara jag som känner så.