Fan vad jag blir less!

Jag var uppe rätt så länge igår och sydde på mina gardiner och av den anledningen sov jag rätt så länge. Hann sova till halv elva innan pappa väckte mig så att jag skulle passa makaronerna medan han var och köpte mer ägg. Sedan börjar han att tjura för att jag inte glatt hoppar upp ur sängen med en gång pigg som en lärka. Fattar inte hur han kan tro att jag skulle gjort det för jag har då aldrig varit morgonpigg. Men iallafall, då blir jag tvungen att (inte glatt) hoppa upp ur sängen och passa hans älskade makaroner, trots att både mamma och mina småsyskon (som faktiskt är tillräckligt stora för att passa makaroner) redan är uppe och i farten.
Vad fan ska jag göra för att slippa gnäll och tjat? Baka tio cheesecakes och städa hela huset inklusive källaren? Laga mat, diska och tvätta kanske också? Om jag gjorde det så skulle de nog ändå säga att jag borde göra mer, för jag får ju mitt barnbidrag och det måste jag jobba för. Herregud, jag får inte ens hela barnbidraget (bara 800) och för det måste jag köpa saker jag vill ha, vanliga kläder, glasögon, mobilen, ytterkläder, skor, mat om vi ska äta ute, smink, födelsedagspresenter (jag kanske inte nämnt att båda syrrorna och mamma fyller år praktiskt taget samma dag om en och en halv vecka?) m.m. Är det inte tillräckligt mycket jobb att få de pengarna att räcka utan måste jag städa, laga mat och baka cheescake utan en stymmelse till uppskattning heller? Nästa gång mamma verkar stressad och huset ser förjävligt ut (vilket det faktiskt gör rätt så ofta) ska jag bara låta det vara. Inte göra någonting såvida ingen ber om det.

Fan vad jag blir förbannad när man får skit för att man hjälper till. Fan vad härligt det ska bli att flytta till Boden, om jag nu gör det och fan vad härligt det ska bli att fara til Urix och slippa dem även om det bara är några dagar.