torsdag 30 april 2009

Finns det lyckliga horor?

Vi körde en fyrkantslek på skolan. Du vet, tycker du ja så gå till det hörnet, nej så gå till andra och sedan får vi alla förklara allting.
Jag kände mig rätt ensam där i ja-änden när ovanstående fråga ställdes. Egentligen borde jag inte ha blivit så överraskad över det, att alla horor/eskorter/prostituerade är utnyttjade och olyckliga är ju ändå den allmänna åsikten efter all dagstidningspropaganda. Vad jag menar? Jo...


Dagstidningarna låter sällan eskorter utan hjärteknipande historier komma till tals för att det är inte intressant, tidningarna vill ha sensationsjournalistik. Tragedier finns och det är svårt att glömma, men det finns faktiskt inte bara tragedier, folk som väljer en livsstil andra i vår kultur inte skulle ha gjort, som lever på sätt samhället inte accepterar och därför sällan kommer till tals. Speciellt inte i media för media skriver ju knappast historier om folk som är lyckliga (såvida de inte har en hemsk historia bakom sig). Här är mitt intryck av prostituerade, i första hand svenska, som inte har en historia med sexövergrepp och som inte mår psykiskt dåligt.
Mitt första intryck när frågan [Finns det lyckliga horor?] ställdes var: "Varför inte?" Varför kan inte en hora vara lycklig?
*För att hon är i en situation där hon känner sig tvungen? Förmodligen tvungen att ha ett jobb, ja. Förmodligen tvungen att göra sitt jobb bra för att förtjäna stålarna, ja. Förmodligen tvungen att fortsätta för att stora, stygga kopplaren håller en yxa över huvudet? Nej, inte alla. Faktiskt.
*För att ens kropp är ju personlig och det är som att sälja sin själ? Tja, är det inte lite som att sälja sin själ varje gång konstnären säljer sitt konstverk och författaren sin bok? För konst som kommer från hjärtat, mina vänner, det om något är personligt.
*För att hon aldrig hade gjort det om hon inte varit skadad i själen pga. tidigare misshandel/utnyttjande e. dyl? Säger vem?

Med det här vill jag säga att nog tror jag att det finns många som sitter fast i prostitution och inget hellre önskar att ta sig därifrån (spec. gatuhoror), men jag tror faktiskt också att det finns folk som är lyckliga med det som de har valt. Sedan också så kan man ju fråga sig att "Vem är jag att säga åt horan att hon måste vara olycklig bara för att hennes moral inte är densamma som min?"


--> Artiklar av folk som är väldigt engagerade i frågan och verkligen vet vad de pratar om (det mesta jag vet är ju taget ur bloggar [go figure!], men det är åtminstone bättre än att läsa censuren i DN).
Blogge Bloggelito (en mycket liberal filur som skriver mycket bra artiklar men är väldigt vulgär och han har bland annat bilder som du kanske inte skulle vilja se i sina inlägg och menyer. Är du faint of heart så hoppa över den här bloggen helt och hållet!).
Isabella Lund kallar sig själv eskort (fö. så är hennes artikel mer lättförstådd än Blogges och hennes blogg är inte vulgär alls).
Isabella Lund om att legalisera prostituition.

söndag 26 april 2009

Hayley Westensra är mitt mirakel.

Det här tycker jag är vackert.

Susan Boyle är inget mirakel.

Jag är SÅ #%*&! leds på Susan Boyle (du vet, mormor på Britain's got talent som kan sjunga trots att hon hade fula kläder).

Ja, jag vet. Hon är så fantastisk! Sjunger så fint! Har sådan känsla i rösten!
Vet du om att praktiskt taget varenda video på youtube är spammad av meddelanden som "Susan Boyle brought me here from XXX"??

MIN ÅSIKT: Susan sjunger bra, okej? Inte min stil precis, men bra sjunger hon. Bra för att vara amatör dvs. Hon sjunger INTE bättre än de flesta andra professionella sångerskor/teaterskådespelare som har gett sig på låten innan.
MIN TEORI: Jag tror att många tycker att hon är så bra just för att man inte förväntade sig det av henne. I dagens samhälle (och förmodligen för ett par hundra år sedan också) är ytlighet en mycket stor och vitt utspridd svaghet. Kontrasten mellan hennes utsende och hennes röst är det som skapade sensationen tror jag.
MIN FRÅGA: Om hon som sjungt så bra varit 20-30, haft trådsmal midja, knallvita tänder och milslånga ben, hade du tyckt att hon var lika fantastisk?


Jag är ledsen om det här inlägget är belamrat med en massa sarkasmer, elak ironi, förtryckt frustration och en eller annan förolämpning. Jag var tvungen att få det här ur mig.

måndag 20 april 2009

Mord är förbjudet, okej?

Bara för att idag är en het fantastisk dag så lottar jag ut TVÅ spotifyinviter istället för en, och de går till:

Jag skickar över koderna på facebook!

Ps) Jag är ledsen, Elena, men försök att inte döda någon, okej?

Fnulerier

Jag har inte skrivit på länge.
Eller, jovisst, skrivit har jag gjort. Bara inte skrivit på romanen. Varför det?
Jag vill inte. Vill bara inte.
Vill göra annat så det har jag gjort också. Tänker knappt på romanen, skiter i den. Just nu. Den har tagit paus.
Nu vet du det.

lördag 18 april 2009

Humor på högsta nivå - och ändå är det inte humor

En kille hyrde ett kontor och filmade "anställningsintervjuer" för att försöka komma fram till vad det är man ska och inte ska göra på sin anställningsintervju.

Tip #17. Honesty (sometimes not) the best policy

It's important to be open and honest in a job interview but sometimes certain things are better left unsaid.




Resten hittar du på HowToNailAnInterview.com.

fredag 17 april 2009

Fildelning är också ett bra ord

Ni vet redan vad jag tycker om ordet pirat, så jag tänker inte ödsla tid på det utan går direkt över till fildelning.
Fildelning är bra i min värld. Tänk på alla artiklar, faktaböcker, vetenskapliga essäer som sprids genom world wide web. Fri information.
Tänk på all musik jag lärt mig att uppskatta genom att snubbla förbi dem på youtube, eller sno från en kompis dator. Även utan fildelning vet jag med säkerhet att jag aldrig hade köpt skivor.
Skivor är opraktiska. När jag var liten hade jag Banana Bands som jag och Lotta dansade (*host* hoppade) på sängen till och fnittrade hejdlöst till varje gång pirajan bet honom i snoppen. När jag var runt tio eller så fick jag Didos White Flag och Miskovskys Fallingwater vilka jag faktiskt lyssnade på ibland.
That's it. Inga fler.
Där ser du, skivor är opraktiska. Nuförtiden är de dessutom även dödsdömda. Skulle man hitta ett praktiskt sätt att köpa låtar på internet så vet man att även om filen fungerar på datorn just nu så har den förmodligen en massa inbyggda väggar så att man inte kan flytta den hur man vill. Återigen opraktiskt.
Sedan har dessutom musikindustrin glömt bort att de är försäljare. Skulle man köpa något så kan jag lova att du någon gång under transaktionen får ett meddelande som på något sätt hotar dig så att du inte ska fildela. Vad för slags säljtaktik är det? Den som köper kallas kund, inte potentiell lagbrytare.
Men eftersom man nu vill ha musik trots industrins underliga försäljningstaktiker så kan fortsätta till den eventuella skada som fildelning utgör.
Jag säger eventuell för att jag inte tror att den utgör någon skada alls.
Har du någonsin hört uttrycket "all publicitet är bra publicitet"? En musiker som kämpar för brödfödan behöver all reklam han kan få. Vad är då bättre än att vän tipsar vän som tipsar vän som tipsar vän?
Han förlorar ingenting för de som laddar ned hade inte hört talas om honom om det inte var för nedladdningen. Det finns något dessa copyright-galna industrier inte förstår.
Varje nedladdning är inte lika med förlorad inkomst eftersom att produkten i majoriteten av fallen ändå aldrig skulle ha köpts.
Tänk däremot på den gratis reklam som musikern får. Jag skriver det igen bara för att göra mig själv extra tydlig; gratis reklam till musikern.
Låter inte det misstänkt likt en positiv utgång av fildelningen?

Med några mindre justeringar så kan detta tankesätt överföras till praktiskt taget alla industrier som säljer någon slags konst (filmer, böcker, osv).

Skepp O'hoj!

"Life's pretty good, and why wouldn't it be? I'm a pirate, after all.”
Johnny Depp

The Pirate Bay. Piratkopiering. Piratpartiet. Pirater.
Nej, jag är hemskt ledsen, regeringen, men det är inte fula ord i mina öron. Bara att de kallas pirater får en rysning att sprida sig längs min ryggrad. Tänk på piraterna för länge sedan, de med sablar, lapp för ögat, bistra miner och papegojor på axeln. Frihetkämpar.
På piratskeppen hade man lagar, den nästan heliga kodexen som aldrig fick brytas, en piratkapten är ingen diktator för han blir vald och kodexen skrivs av besättningen. Ett piratskepp var en demokrati. Pirat är ett bra ord.

En författare att vara stolt över

Sade jag någonsin att jag inte tycker om Paulo Coelho? Jag drar nu officiellt tillbaka alla eventuella nedsättande kommentarer och för all framtid rekommenderar jag hans böcker till vem som helst som tycker om böcker.
Varför denna omvändelse?
Jo, på sin blogg skriver han så här:

The Pirate Coelho supports Pirate Bay!!!


Det är allt som behövs för mig. Nu när grundarna har dömts så tycker jag faktiskt att det är dags att jag skriver ett längre inlägg och förklarar helt och hållet var jag står i piratdebatten. Bara för att jag vill göra det klart för alla.
Och, förstås, för att jag hoppas på att påverka någon annan.

Paulo Coelhos blogg I Artikeln på torrentfreak I Blogg på IDG.se I fler länkar finns det så många av att jag inte ids ta med alla.

torsdag 16 april 2009

Laplans-whatever och Urix igen!

Var på Ungdomsrådet i onsdags, och jeez vad det började klia i fingrarna på mig att göra något. Bra projekt bara ligger på hög och väntar på att utföras, och jag bara vill-vill-vill anmäla mig till arbetsgruppen.
Vilket är mucho bra då jag bor 2 timmars tågresa bort!
Sedan diskuterades Laplands-whatever, ihoptryckandet av Gällivare, Kiruna, Jokkmokk och Pajalas gymnasium. Hurra åt det, säger jag. Hur kan politikerna rösta ja till något de inte ens vet hur det ska fungera än? Allt ska sättas i verk till årsskiftet, men än har de inte en aning hur det hela ska organiseras.
Och folk kallar ungdomar slarviga och oorganiserade?

Nu när vi har tagit upp lite tråkigt kan vi fortsätta med lite bra. Jag ska till Urix i år igen! Och jag är så glad, vi hade apkul förra året trots lite organisationsproblem och ett tråkigt seminarium. Det känns jättekul att jag får följa med dem (det kostar ju trots allt en liten slant) trots att jag knappast kan vara aktiv Gällivare-urådare här i Boden.

tisdag 14 april 2009

Spotify inbjudan / invite

Jag har alltså en spotify invite till övers. Kan absolut rekomendera det här programmet, jag använder det dagligen.
Är någon intresserad så kommentera, blir det flera så lottar jag. :)



UPPDATERAT: Spotify är alltså ett program man laddar ned till datorn som ger en gratis tillgång till musik. Man kan också bl. a. bygga egna spellistor och ta del av andras.
Det är helt lagligt då artisterna får betalt (det är en halvminut reklam typ en gång i timmen eller så, eller så kan man köpa upp sig för 99 kr/mån och slippa det).

torsdag 9 april 2009

Frysdisken eller vita huset?

Pappa pratade med farbror TT för ett par dagar sedan. Han berättade om stipendiet och TT svarar (om mig då):
- Hon kommer att bli något stort. Hon kommer att bli president.

Jag hoppas att han inte blir besviken om jag inte uppfyller hans förväntningar. Att bli Sveriges president lär ju bli lite svårt. Eller ännu värre, USAs president.
Nu får jag prestationsångest.



P.s) Faster Lillan säger att jag ska bli FN-delegat. Jag undrar vad de kommer säga om jag bestämmer mig för att jag trivs bra i frysdisken på ICA tillsammans med ICA-Ulf?

tisdag 7 april 2009

Maybe there is hope after all

Det finns inga fattiga i Sverige

Det här gör mig så ledsen, så ledsen. Läs inte bara blogginläggen, utan kommentarerna. Det är kommentarerna som ger den bittra eftersmaken i munnen. För visst finns det inga fattiga i Sverige, nej...

måndag 6 april 2009

Fantastiskt och andra superlativ

Elin nämnde bara för några dagar sedan den där känslan som kommer fram lite då och då. Det känns lite nördigt att säga att man bara stannar upp mitt i allt och tänker att livet är fantastiskt, men det gör man. Om det känns så.

Jag tänker inte säga att jag vaknar på morgonen och tänker att det här ska bli en bra dag, för det går jag då verkligen inte, men det är de där speciella tillfällena.
När man går på väg till bussen. När man får syn på något speciellt. Precis innan man somnar på kvällen. Mitt i ett samtal. Mitt i allt.
Den där känslan som sprider sig i kroppen. Den är så stor att man inte minns varifrån den började, den bara är där. Känslan som faktiskt kan förklaras med ett enda ord. Rätt. Allt känns rätt, allt känns bra. Jag är glad och vet att skulle jag dö imorgon så skulle jag dö lycklig.

Och på tal om begravningar, när jag dör vill jag ha "Into the West" spelad på min begravning. Bara så att ni vet.

Oj, oj, oj, igen

Hur kommer det sig att jag fortfarande, vid varje liten info om USA, får en hel svärm (samling, flock?) fjärilar i magen? På ett bra sätt förstås. På ett det-är-verkligen-sant-bra sätt.

Jag har numera bestämt att göra en hel kategori av alla dessa UNP-inlägg, för jag har en konstig känsla av att dessa bara börjat att dyka upp...

söndag 5 april 2009

Har jag någonsin nämnt att jag är en projektmänniska?

Jag är nyfiken, har alltid varit. Mamma har många gånger gnällt på mig för alla frågor jag tydligen ställde under ämnet sex när jag var för liten för att få svar på dem (tydligen så var det en massa "Var kommer barn ifrån?", "Hur precis går det till?", "Vad är kondomer?", "Vad är 69an för nått?" o.dl.) Turligt nog så var jag så pass liten att jag inte minns dem.
När jag var just blivit stor nog för att få svar på de där frågorna blev mamma väldigt besviken för att jag tagit saken i egna händer och letat upp svaren själv för länge sedan, men det är en annan historia.
Tillbaka till nyfikenheten. Jag har alltid ställt frågor, alltid velat ha svar. Att veta att brödet jäser för att man har stoppat jäst i har inte fungerat heller, jag ville veta varför och hur. Vid närmare eftertanke förstår jag inte att mamma inte blev galen, jag nöjde mig ju inte med ett "Jag vet inte," jag var tvungen att ställa samma fråga flera gånger tills jag fick ett svar. Eller en ny fråga.

Nyfikenheten håller i sig än idag. Jag vill veta allt. Jag vill inte veta allt om allt, men jag vill åtminstone veta något om allt. Numera delar jag in dessa ämnen i projekt för att ha någorlunda översikt. Att ha hel översikt eller att bara ta ett ämne i taget fungerar inte, för i äkta konstnärstil växlar det från dag till dag var jag är intresserad av.
Jag räknar ett projekt som avslutat när jag lärt mig så pass mycket att jag inte känner suget efter att medvetet leta mer information eller (när det gäller en hobby) jag tröttnat.

På G just nu (utan inbördes ordning)
  • Matlagning - dvs. nya maträtter och med nya ingredienser. Korv och makaroner och sådant kan jag redan.
  • Städning - städa ordentligt och snabbt på samma gång ska tydligen vara något som kommer med åren. Det är något jag inte går med på.
  • Marketing - om att skaffa och bibehålla sitt egna varumärke (eller andras).
  • Studieteknik - hur man lär sig nya saker med minst besvär.
  • Digitalfoto - måla i photoshop.
  • Kläder efter figur - vilka sorters kläder passar mig figurmässigt.
  • Fotografi - jag vill använda kamerans funktioner till max, och dessutom ta så bra komponerade bilder som möjligt.
  • Bildbehandling - sedan vill jag kunna förbättra bilderna ännu mer.
  • Finans - hur tusan fungerar det här med aktier, fonder osv?
  • Time management - att ta tag i tid som försvinner utan att man märker något.
Ett par avslutade projekt (dvs. jag läser fortfarande allt jag kommer över, men letar inte medvetet)
  • Färglära
  • Politik
  • Webdesign (men detta hoppar upp i kategori 1 lite då och då)
  • Dolls
  • Smycketillverkning (ligger helt ute i kylan)
  • Scrapbooking (fortfarande igång, men letar inte efter tekniker osv. längre)
  • Medeltida stadsuppbyggnad
Bild på dolls
Misslyckade projekt
Ta hand om orkidéer (den är döende)
Teckna (jag ledsnade på blyerts)
Oljemålning (kom aldrig riktigt igång. Jag tycker inte om abstrakt á la modernismen och att göra det verklighetstroget med oljefärg takes a long, long time)


*Pust* Jag har säkert glömt fler än ett par, men så här ligger det till i nuläget.

Vilket frågetecken?

Vad gör man när man vill veta något om ett ämne man kan absolut ingenting om? Jag menar ett sådant där ämne när man vet så lite att man inte ens kan komma på en intelligent fråga att ställa. När de enda frågor man kan tänka på är frågor man skulle kunna ställa till vad som helst. Så som:
Hur fungerar det egentligen?
Hur börjar man?

Räcker det att ställa sådana frågor?

onsdag 1 april 2009

Hmm?

Viktoria ska få sin Daniel i Uppsala domkyrka...

Luleå har skaffat direktflyg till Kyzyl i Ryssland...

Tunnelbanan ska tydligen få specialvagnar med VIP-kort...

Hundbajs ska börja DNA-testas...

Dalarnas tidningar skriver att vindsnurror får jorden att snurra långsammare...

Och Göteborgsoperan ska skaffa sig ett pariserhjul...

Säg kan det vara 1 April idag?