Jag är en elak och otacksam människa 1 eller Ta bordet som det kommer

Jag har fått ett bord av mamma. Mycket, mycket behövt. Tack så mycket. Stadigt är bordet, i fint skick och mycket stabilt. Inga skråmor, vilket är högsta poäng för ett så billigt bord. Det har tillochmed den där lilla finessen så att man kan dra ut bordet och det blir större.
Har jag bett om ett #!¤% bord?

• Du har fått ett bord!
• Varför det?
• För att du behöver ett.
• Gör jag?

Jag är leds på mina föräldrars överraskningar. Leds på att se hur ledsen de blir om jag är så pass oförberedd att jag pratar praktiskt istället för att se jätteglad ut och hoppa på dem med tack. I fyra fall av fem behöver jag dem inte. Jag älskade frysen, blev lite paff när tvn kom (eftersom jag redan hade en) men tycker ändå att den är helt cool. Betyder det att jag måste uppskatta också det tredje diskstället (då de två andra jag fått tydligen inte dög), bordet som inte ens får plats i min lägenhet, jackan jag inte behövde och alla arton tusen olika sorters rengöringsmedel jag fått? (Kan tilläggas att jag för det mesta använder bara tre produkter; grumme tallsåpa, toalettankan och en vit talkliknande sak i grön förpackning)
För att inte glömma den aptunga statyetten med en kvinna i någon underlig gymnastisk position som mamma och pappa än idag tror att jag tycker om. God forbid att de någonsin får reda på att jag inte tycker om den, de skulle ju bli jätteledsna.
Jag är för det mesta en praktisk person. Jag vill inte ha saker jag inte behöver, men om jag har fått dem så använder jag de ändå för att jag kan ju inte bara låta dem ligga, eller hur?
Om nu mamma och pappa vill kasta pengar på mig (shit, nu lät jag verkligen bitchig), varför kan de inte köpa något jag vill ha? Eller åtminstone någonting jag behöver, som en micro eller en... öhh... *lång tystnad* hmmm... tror faktiskt inte att jag behöver något annat just nu. Egentligen behöver jag inte ens micron för jag är ju inte i lägenheten just nu. Varför köper de saker till mig jag inte behöver?
Jag blir så frustrerad för det är så svårt att låtsas bli glad över att de slösar resurser på mig som de kan behöva till något annat och på samma gång tvinga mig att se glad ut och tacka och vara allmänt tacksam.
Jag är en elak, otacksam människa och det har ni kanske märkt? Blir inte glad över att jag får saker som andra kanske behöver fast inte får. Jag hade tänkt att avsluta inlägget med att fråga om det bara är jag som har det här problemet, och om jag är väldigt väldigt otacksam: den frågan då riktad till någon som är så vuxen att den omöjligt kan sätta sig in i min situation utan bara ser mammas.
Men det verkar inte behövas nu när jag har dragit ur min frustration och ser hela dilemmat. Jag är otacksam, jag är elak, jag borde verkligen anstränga mig mer för att ge föräldrarna den reaktion de förväntar sig när de kommer med överraskningar.
Jag ska försöka att göra det också, skärpa mig alltså. Vara tacksam även för saker jag inte vill ha och göra sådant jag vet att jag borde göra. Trots allt har jag en väldig tur med föräldrar som litar på mig, som nästan alltid låter mig vara ifred när jag behöver det, låter mig ta ansvar utan att titta över ryggen på mig hela tiden, som vågar lämna öl i min kyl när de varit på besök för att de vet att även om jag skulle få något konstigt ryck och dricka dem (= jag dricker inte öl. Vin och alkoläsk, ja. Men inte öl) så vet jag var min gräns ligger, som respekterar mig som person och inte använder sin myndighet till att strypa mig, som inte tjatar på att jag inte pratar tillräckligt mycket med dem trots att jag vet hur nyfikna de är på mitt liv, som... etc.

När jag läser början av inlägget så skäms jag, vad har jag att gnälla på när jag har så fantastiska föräldrar? Det är ju mig det är fel på, jag bara gnäller istället för att vara glad över det jag har. Jag är ingen tacksam människa och inte heller är jag snäll. Det är ganska värdelöst för snällhet är en av de egenskaperna man inte bara kan få. Jag kommer aldrig att vara den första att kliva undan för att ge någon annan plats eller titta på en film jag hatar för att någon annan vill se den, jag kommer inte att ljuga för att det är lättare att höra lögnen än sanningen. Jag är egoistisk och lat och gör inte lika mycket för andra som jag borde.

Det här inlägget blev till och med så långt (och spårade ur så totalt) att jag fick kapa det och göra ett andra inlägg av några paragrafer i mitten: Jag är en elak och otacksam människa 2 eller Ge mig inga blommor när jag blir arton. Fan, det är något fel med mig idag när jag spiller allt så här. PMS?