Saker vi svenskar Skrattade gott åt.

Efter titeln kan det inte vara så svårt att gissa vad detta inlägg handrar om! Amerikaner (då i huvudsak US Americans, Kanadensarna ligger mycket högre på rationalitetsskalan) kan vara en aning svåra att förstå för oss skandinavier som bor i Europa som faktiskt inte är ett land.
Ja, någon frågade! ;)

• "Today the Liberty Bell is the World's symbol of Liberty."
  

Duh, hur stor är din värld, grabben?

• "This church is really, really old."

Ooo, en gammal kyrka! Coolt, hur gammal då?
- 150 år.
Lol, lika gammal som min sommarstuga då.. FYI så besökte jag just Läckö slott som kommer från medeltiden. Smaka på den du!

• Alla 10000000001 memorials som fanns överallt. Seriously! I Gettysburg hade de ett minnesverk för varje kompani som stred, plus ett för varje extra speciella plats på slagfältet, och varje viktig person i slaget. Den bästa/roligaste gruppbilden på bara vi svenskar har togs när vi stod, satt osv. på en gigantisk sittande Einstein.

• "People here aren't fatter than in any other country."

Sorry to disappoint you. YEAH, they are!
För er som inte varit i USA: Det är inte så att hela högen är småmulliga, snarare hittar man fler svältsmala, men man såg mycket mer av folk med extrem fetma.

• "People come from all over the world to have surgeries here. Because we have the best hospitals."

Huh?

• "I don't get it. There is no security here. You can just walk in outside the Governor General's House [I Ottawa, Kanada] and.. there is no security! How do they protect themselves from terrorists?"

Det var då vi förklarade för dem att så vitt vi visste är USA de enda som har så rigorös (och oftast onödig) säkerhet, att USA har en stor ovana att trampa på andra länder för att få vad de vill ha och därigenom skaffa fler fiender, och att Amerikanarna helt enkelt verkar vara mycket mer paranoida än resten av världens länder (minus de med diktaturer). Och så tankens makt - Finns det säkerhet på en plats är den ju helt plötsligt mycket mer intressant att slinka igenom, eller hur?!


Det var allt för detta inlägg som kommer att följas av: "Saker vi svenskar inte hade hjärta att skratta åt".
Omg. vad jag ordskiter. Det var nog det här jag laddat upp för hela sommaren...

Varför jag inte är orolig över svininfluensan

Fick den här frågan just på msn, och den har faktiskt ett väldigt enkelt svar: För att det är en influensa!

Jag är i riskzonen tillsammans med spädbarn, gravida och mycket gamla. Som mina skolkamrater med all säkerhet redan vet så är jag mycket ofta förkyld under vintermånaderna.
Det är inte alltid det märks (just för att förkylningar har en tendens att ge sig på en kl. 20.00-08.00 när man inte är genomsjuk). Jag är borta kanske 1 eller 2 dagar kommer tillbaka till skolan och mår bra. Det verkar inte vara något större fel på mig.
Och det är det oftast inte heller. Det är pga. astman som jag blir ofta sjuk, och oftare sjukare. Nu för tiden är det sällan jag sitter hemma med 40-gradig feber, men det är för att jag har lärt mig vad jag inte ska göra!
Har jag feber, är jag så sjuk att jag inte orkar äta en ordentlig frukost, att jag känner huvudet inte orkar med - då går jag inte till skolan utan stannar hemma och tar det lugnt!
Det är var som (oftast) får mig frisk snabbt, tillsammans med vila och de stunder då jag tvingar i mig maten som jag egentligen inte har aptit för.
Gör jag så så brukar jag klara mig bra.

Och om jag nu genom den metoden tar mig igenom ett par förkylningar per år, varför skulle det inte fungera på svininfluensan också?

P.s. Jag vet att influensa och förkylning inte riktigt är samma sak, men jag har haft influensa också!

Varför jag inte vill ta vaccin mot influensa - och varför jag kommer att göra det ändå

Vaccinera, eller inte vaccinera?
Gömma sig under täcket, eller leva ute i världen?

Jag vill inte vaccinera mig, jag vill absolut inte ta tamiflu.
Men jag kommer att göra det ändå.

Jag vill inte ta vaccinet för att vi stoppar i oss tillräckligt med kemiska föreningar och allt möjligt annat konstigt utan vaccin. Vaccin är ofarligt, ja visst. Plast var också ofarligt en gång i tiden.
När plast är varmt frigör det en massa roliga ämnen.
För hundra år sedan fanns inte allergier. Allergierna uppkom efter att vi började utveckla diverse mystiska kemiska ämnen, och inte bara stoppa dem i bilar utan på vår hud och i vår mun! Jag är allergisk inte av en naturens nyck, utan för att ett (eller mera troligt flera) kemiska ämnen ledde till en felkoppling i mitt DNA, till ett immunsystem som inte fungerar felfritt.
Jag försöker att ta bort så många kemikaler som möjligt utan att att förändra mitt sätt att leva. Idag är det helt omöjligt. Men jag försöker.
Jag vill inte ta vaccin för att inte vill att någon stackars unge i framtiden ska, pga. alla ämnen inklusive vaccinet, utveckla elallergi. Eller varför inte luftallergi? Vattenallergi?
För ja, det finns människor som är allergiska mot vatten.

Men varför kommer jag att ta ett vaccin som jag så tydligt inte vill ha?
*Suck* För att jag har blivit tvingad. Som ickemyndig har jag faktiskt ingenting att säga till om. Mamma säger att om du inte tar något vaccin får du inte komma tillbaka till Boden. Mammas ord är lag.

Min sommar baklängesifrån för nu kommer det roligaste

USA, UNP, New York, frukost, dagisköer, röda paraplyer, Hawaiidans och Viktors egna version av Kanadas nationalsång. Tja, rätt så svårt att veta var man skulle börja.

Konstigt nog var jag inte nervös, för att träffa alla. Och ja, det är konstigt, mycket konstigt. Kanske är det just det att jag minns alltför tydligt hur jag kallsvettades, hur huvudet var fullt med bomull och munnen torr som aska när jag var ensam på Arlanda på väg att möta kamrater och ledare under min språkresa till Swansea Bay, kanske var det det som gjorde att jag inte var nervös på vägen till Eurostop hotell där jag nu, två år senare, skulle träffa de andra svenskarna inför USAresan. Visst var det lite fjärilar i magen, men bara på ett bra sätt. På det där förväntansfulla bra sättet.
På plats på hotellet gick introduktionerna snabbt, som vanligt när ingen känner någon annan började vi med "hur gammal är ni då?" och "vilken linje går ni på?". De klassiska samtalsämnena. Jag kan glädja mina kära IBvänner med att tillkännage att jag inte var tvungen att berätta vad IB är, ty på plats fanns en IBkamrat och en som funderat över saken men valt bort.
Efter middagen då jag fö. åt två fantastiska chokladtryfflar till efterätt och efter att jag, Emilie och Frida kommit upp på vårat rum spenderade vi en evighet åt att skratta åt att toaletten hade, hör oxh häpna, ETT FÖNSTER! Kan säga att det kändes något mysko att sätta sig där på toan och veta att de andra tjejerna om de hade fått lust (av ngn konstig anledning?) hade kunnat titta in. Efter det kunde man nog lugnt säga att vi gått förbi "lära-känna-varandra-stadiet" och kände oss rätt så bekväma med varandra.
Morgonen efter hoppade vi på flyget och landade 9 timmar senare, g.den 4 Juli, i Philadelphia. Nästan sist på plats på klockan var säkert en bit efter 6 (och stackars isländarna, Hlynur och Kim varit där sedan morgonen) och vi hade en 30-40 pers att hälsa på. Presentera sig gjorde de också, vi med, men namnen var det nog inte många som kom ihåg denna första dag. Vad jag däremot inte kommer att kunna glömma, och som de facto nog har skadat mig för livet är amerikanarnas "festmat", kallad stuffing och som består av något misstänkt likt en blandning mellan uppblött hårdbröd och hundmat.
Dagen efter det hade vi en tur i Philadelphia där vi bl.a. besökte Independence hall och Liberty bell (guiden där sade f.ö. att liberty bell numera är känd som världens symbol för frihet, vilket vi svenskar skrattade gott åt.)

Apropå det så har jag ett annat inlägg att skriva nu när ämnet poppade upp i mitt huvud. Stay tuned...

I fear I am speechless

The World do know, just not the same as you think

Quote from an American: "We have better everything here. Don't argue with me, the world knows this."
I have nothing against Americans. In fact, I loved all the nice Americans I met on my trip. But I do strongly resent this American attitude which I seem to stumble upon very often and which, to me, is a very narrow-minded, conceited and depreciatory attitude towards other countries. I cannot understand how people originally from all over the world came to be so disrespectful against their different origins, so filled with their own "greatness" and supremacy that they refuse to acknowledge their own weaknesses, and accept and respect the opinions and differences of other countries. Truly, America, I am disappointed."

This was originally supposed to be an update for facebook, but I got so wound up writing about it that it became way to long to post there, so here it is. Actually it did end up on facebook anyways (in 2 different updates), but I feel strongly that this is a subject suited for my blog and be sure that I will further elaborate this subject with my own experiences in the US, and my opinions as an outsider watching US communications to the rest of the world (both from the state and civilians).

Och ja, jag kommer då att skriva på svenska. Jag ville bara avsluta det jag skrev på engelska för att det var så jag började, också för att mina internationella vänner skulle förstå det jag skrev. Jag får också med hatten i handen erkänna att jag, ett antal gånger, blev tvungen att slå upp i ordboken vad vissa ord var på engelska, alltså att jag med andra ord faktiskt inte hade någon aning om den engelska översättningen av nedsättande och inbilsk var för något.

Våldtäckt är inte värt två års fängelse, det är ju bara en ordningsförseelse

”När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer än ordningsförseelse.”

Så sade kammaråklagare Rolf Hillegren. KAMMARÅKLAGARE! Vet du vem det är? Vi vet alla att advokaten pratar för den anklagades räkning, och samtidigt står åklagaren och talar inför juryn.
På samma sida som målsägande.
Målsägande betyder då den som blivit våldtagen.
Ska han få visa upp bevisen och prata för målsägandes räkning, när han inte anser att den anklagade gjort något fel? Uppenbarligen tycker då målsägande det, då man sällan anmäler någon för något så litet som att köra mot rött ljus vilket är ett exempel på en klassisk ordningsförseelse.


Jag ska fortsätta semesterberättelsen, men det får bli lite i taget för jag har så mycket att komma med. Nu fick det här vara ivägen, för det här är bannemig förjävligt.

Min sommar baklängesifrån med början i en fyrkantig låda med hjul...

Förr eller senare är det väl dags att redogöra för sommaren som den har varit, och jag antar att förr eller senare råkar vara nu. (Fin logik, eller vad? Jag skyller på att klockan är 01.56)
Min sommar kan delas in i två delar, Sverige versus USA.
Och USA rockar fett av mer än en anledning (trots att landet i sig självt inte är något att hurra över).
För det första, dessa sista tysta veckor (Eller som Robert så checkt kommenterade "Ja, du måtte vara rejält trött, för nu har du ju sovit i tre veckor! :)" ) beror på att jag varit på besök i Stockholm mitt under pride och trots det fick jag inte gå paraden eller över huvud taget delta, vilket rätt ut sagt inte gör mig glad, Gbg med köer på över en timma vilket rätt ut sagt suger när man inte har någon annan att åka med än sin pappa och sin lillasyster, Lidköping där det åskade vilket faktiskt är ganska roligt för det var ett REJÄLT åskväder och diverse ointressanta långtradarparkeringar.
Kan du gissa vad det är vi har hållt på med? Campat förstås! I husvagn. Jag har ännu en gång kommit underfund med att campinglivet inte passat mig - liksom att leva tillsammans med familjen i ett par ynka kvadratmeter. Jag har varit hemskt negativ, hemskt bråkig, bitchat om allt trots att mamma och pappa gjort sitt bästa för att hitta saker som jag faktiskt vill göra.
Det är helt och hållet mitt eget fel att jag inte tyckt det varit roligt, men husvagn får mig faktiskt att reagera på samma sätt som Finland/Ylläs, vilket kanske inte säger så mycket för mina nyare vänner men de som varit med när jag tvingades dit två till tre helger i månaden hela vintern känner nog igen sig på den instängda frustrationen och det rena hatet.
Jag tycker inte att timmerväggar är mysigt och jag hatar minigolf, gott folk!

Fortsättning följer...