fredag 1 januari 2010

Nyårsafton - För billig eller för dyr?

Idag är det första dagen på det nya året, men som tidigare år kan jag inget annat än undra vad för skillnad man kan förvänta sig från en dag till en annan. Den 31 December och den 1 Januari.
De är båda bara datum för mig.
Samma gäller för 23 Mars till den 24:de. Bara datum.
Ibland känner jag att jag inte vill fira födelsedag, eller jul, eller namnsdag (fast det har jag ärligt talat aldrig firat). Är det inte bättre att bara fira händelser, som studenten eller ett nytt job, eller ett giftemål (eller varför inte en skillsmässa om det gått så illa att man blir glad av den ;), fira den första tappade tanden med ett kalas och sådant?
Nyårsafton är ju förstås kul, men jag tycker inte längre att raketerna är värda att stå ute i kylan för och absolut inte värda kostnaden och skadan på miljön, och supa kan man göra vilken dag man vill.
Det känns på något sätt som att man firar för att fira. Bara för att det är så man ska göra. Julklappar och födelsedagspresenter blir något att dömas efter - var den för billig, för dyr? För personlig, för enkel? Måste jag ge en present till honom/henne? Han gav en present till mig, åh nej nu måste jag ge en till honom också! Det ligger ett sådant tvång i att ge tillbaka och i att få. Man ska vara glad och tacksam och ge tillbaka.
Jag har sagt tidigare att blommor och godis gör mig detsamma. Blommor i bukett vissnar och dör, blommor i kruka har jag nog av och godis det köper jag om och när jag känner för det.
Men det som allt egentligen går tillbaka till tror jag ändå är att jag inte vill att folk ska slösa pengar mig. De som ger mig presenter borde logiskt sett vara folk jag tycker om, och jag vill helle att de ska använda sin högt belastade budget till något som uppskattas mer. Jag uppskattar visst blommor och choklad, men båda är symboler och säger ungefär "jag uppskattar dig och vill ge dig en present". Spara dina pengar och ge mig en billigare symbol som en kram och ett grattis eller ett kort. Det betyder precis lika mycket.
Och nu spårade jag ur, ska försöka att inte göra det igen. Tillbaka till nyårsafton och högtider. Eller mer rakt på sak så tänker jag nu attackera julen.
Jag är hemskt nyfiken på hur mycket mer el behövs under juletid, är inte du? Jag ska låta bli att diskutera miljö och kostnad - om än bara för att korta ned detta blogginlägg.
Julen har blivit på tok för lång. Från tidiga November till mitten/slutet på Januari. Uhg.
Där nyår är till för vänner finns julen till för familjen, det är mycket lättare att tacka nej till att fira nyår än jul. När familjer bor i skilda delar av Sverige, eller till och med världen, blir det svår att fira tillsammans. Även när familjer bor nära varann är det svårt att komma överrens om var man ska fira. Det händer så ofta att det blir sådan press. Kommer farmor inte överrens med morfar? Oj, oj, oj, vem ska då fira vars? Ska vi dela på familjen, fira halva på var sitt ställe? Det snurrar i mitt huvud av att bara tänka på det.
Det ligger sådana perfektionskrav på julen. Man ska ha pynt, julmat, baka pepparkakor, trivas tillsammans, ge julklappar (!), vara glad och känna julstämningen. Ofta känns det som mer besvär än det är värt.
Men kanske har jag fel och det är bara jag som känner så.

5 kommentarer:

Marika sa...

Men, det är när det blir sådär som man glömmer meningen med julen och vad julkänsla är. Mer fokus läggs på julklapparna än vad julen handlar om. Det är ju för tusan Jesus födelsedag(officiellt bestämt)! ;P
Ja, det där med ljusen är faktiskt en grej man kan tänka på. Miljövänliga glödlampor i julgran och ljusstakar t.ex. Annars kan man ju släcka lamporna och ha stearinljus tända, men då finns det ju en viss brandrisk.
Nyår firar man för att det symboliserar en nystart, skulle jag säga. Det är nog därför folk håller på med en massa nyårslöften de ändå inte håller. Varför göra löften om man inte tänker hålla dem?!
Jag tänker ge dig en födelsedagspresent!!! >=D Då kanske du inser att presenter är bra! Hi hi hi. ;)
Jag är glad att du bloggar. =) Roligt!

HerrKantarell sa...

När det gäller presenter så, ja, vissa människor visar sin omtanke genom presenter och gåvor; det är så dom lärt sig. Och det är tragiskt, men genom egna erfarenheter har jag lärt mig att
vissa människor som har problem med att visa känslor i ord och kramar och brukar välja att använda sig av materiella ting. Och ja visst är det tragiskt, för man tycker ju att det inte är genom det materiella uppskattning ska visas, men ibland tror jag man får ha överseende, iallafall om man känner personen så pass bra att man vet att "Den här personen lägger högt värde i materiella ting, får jag en fin gåva av honom/henne är det deras sätt att visa uppskattning." Jag vill inte låta ytlig, men jag hoppas min poäng kommer fram iallafall. :)

Och julen.. jag brukar alltid fasa över att det kommer skita sig totalt. Att jag inte kommer få känna den där underbara stämningen som fanns när jag var barn då julen var en händelse, en värld, en stämning för sig.
Jag måste dock medge att då jag blivit äldre har såklart själva grejen med julafton inte blivit lika stor, jag vet att den kommer tillbaka nästa år igen. Däremot har jag lärt mig att uppskatta umgänget mer än presenterna mest pga utflyttade syskon osv. Detta har också lett till att lugnar inför jul; varje jul blir ändå perfekt på sitt sätt, sålänge familjen och de människor jag bryr mig om finns där och firar julen med mig.

Jag tror att julen (precis som så mycket annat) blir vad man gör det till. Gör man grejen att "morfar och farmor inte kommer överens" till en stor grej, ett hinder, så är det såklart de det blir. Har man för mycket krav på julen blir den överskattad, och det ligger nog i händerna hos var och en hur man egentligen vill att ens julfirande ska vara.

Jag vet inte. Kanske har jag svammlat bort min poäng; kanske har den inte kommit fram ö.h.t. Det brukar bli så. Haha.
Nåja. Hoppas du haft en bra jul ändå :)

Och när det kommer till hur mycket energi vi gör oss av med när det kommer till julpynt och dylikt kan jag inte annat än hålla med. Jag får ont i magen då jag ser översmyckade hus. Varför inte göra en global julklapp till värdsbefolkningen där vi spar på miljön genom att dra ner på julbelysning? typ.

HerrKantarell sa...

FAN vilken lång kommentar det blev. Och förmodligen utan poäng och röd tråd.
Sorry!

Angelica sa...

haha, det är lugnt men du får nog pris för längsta kommentar någonsin! :) Jag förstår vad du menar, du låter inte ytlig ;) Sjklart tycker jag ju också om fina presenter, det är bara hypen att man BORDE ge som jag stör mig på.

Robert W sa...

Jag tittade på filmen "Musse räddar jultomten" (eller vad den nu hette) tillsammans med mina barn. Jultomten har blivit strandsatt på Pepparkaksberget och Musse Pigg och Kalle Anka hjälper honom att fixa släden. Tomtemor står bredvid och säger att de måste hjälpa honom, för annars blir det ingen jul.

Okej, jag vet att det bara är en tecknad film, men hallå!!! Det blir väl jul även om inte julklapparna kommer fram! Nån som hört talas om det där lilla barnet i krubban...

Men Disneys budskap till våra barn är att allt julen handlar om är julklappar.