Vara sig själv eller vara någon annan

Sanna anklagade mig för att vara väldigt lik Lillan idag. Det var någon kombination av vad jag sade/hur jag sade det/jag drog handen genom håret samtidigt som jag sade det som triggered the whole thing. Jag vet inte riktigt hur jag känner om det. Om man nu ska vara någon så är definitivt Lillan den människan jag skulle vilja vara, men är det inte bättre att  inte vara någon annan alls? Eller?
Känner mig lite borta, men å andra sidan kan det ha något att göra med att jag nyss fått nya glasögon vilket gör mig en aning yr, virrig, knäpp i bollen, etc etc.
Rambling End.

Eböcker, eboksläsare, bokindustrin i övrigt

Detta är ett inlägg fyllt med gnäll och skäll över eboksindustrin och dess finurliga egenheter som jag har kommit att lära känna mycket väl de senaste åren efter att jag bytt till att läsa elektroniskt. Är du inte intresserad får du gärna stödja mig genom att läsa iallafall och gärna komma ihåg så att du kan gnälla om det om du någonsin möter någon med makt inom detta område.

Kapitel 1: Upptäckten av Calibre/The Demise of SONY Reader
Jag fick min eboksläsare till julklapp ett år. Den var snordyr eftersom att den var tvungen att bli importerad, men finns viljan så går det (trodde jag det, ung och dum var man). Kopplar in läsaren i datorn och den vill förstås att jag ska använda mig av SONY Reader eboksprogram för att ladda böcker in och ut.
Problemet är bara att programmet vägrade att starta, så jag gick online och upptäckte att programmet inte fungerade på datorer med Windows Vista (vilket torde få bort större delen av klientelet). Nåja istället upptäckte jag calibre (open source, gratis, med forum för hjälp/önskemåt). Funkar strålande och blir bara bättre och bättre. (Calibre hittar du här)

Kapitel 2: Den olagliga frestelsen eller Regionslåsta, Platformslåsta och DRM-skyddade skitböcker
Upptäckt nummer två kom då jag upptäckte att majoriteten av alla eböcker bara får säljas i USA, alternativt Storbrittanien. Eböckerna på svenska internethandlar fanns (och finns än idag) endast med svensk översättning (de få icke-svenska böckerna man hittade, jag har aldrig varit förtjust i svenska författare). Detta slutade med att jag (på de websidor det gick att komma undan med detta) ljög om adress och betalade böcker via paypal.
Dessutom så har de flesta internetbokhandlar en tendens att låsa in böckerna man köper från deras program så att de inte kan användas med annat program (ex. Amazon kindle, SONY Reader, B&N, typ femtio tusen andra android/apple enbart-bokhandlar)
Och sedan, av de böcker som man lyckades få ned till sin dator så upptäcktes det att de INTE GICK ATT FLYTTA PÅ! Ojsan, den är låst. Du får inte byta namn, du får inte lägga in den i ditt ebokssorteringsprogram, du får inte anteckna i den, inte ladda upp den i fler än en eboksläsare (om du har tur och det går med en), du får inte konvertera den (PDF till EPUB för min android t.ex.). Försök du att hålla koll på hundratals eböcker med underliga filnamn, underligare metadata som ligger på olika underliga ställen och inte får katalogiseras! OCH DETTA BETALAR JAG FÖR???
Sedan upptäcker du att du kan googla fram en snabb, gratis lösning som ger dig böcker du kan läsa när du vill, hur du vill och som du kan få tag på bara genom att snäppa med fingrarna.
Sedna frågar du dig själv om det är värt alla problem att stötta författarna?

FRÅGESTUND: Varför köper jag inte en KINDLE, har allt på ett ställe och så sköter sig det hela utmärkt?
a) Remember 1984 by George Orwell som TOGS BORT från DE SOM TIDIGARE KÖPT DEN när amazon bråkade med förlaget? Tillåt mig att repetera mig. Amazon TOG [REMOTELY] BORT BOKEN FRÅN FOLK SOM BETALAT FÖR DEN. Ofc så gav de snällt tillbaka böckerna senare, men skadan var redan skedd.

b) Den är ful. Och klumpig. Och ful.

c) Om man nu ska stödja bokindustrin är ju inte amazon det bästa valet va?!?


***********TILLÄGGANDE RÖRANDE SVENSKA BOKHANDLAR OCH TILLGÅNG PÅ ENGELSKA BÖCKER**********
Jag är ledsen, men jag kommer nog inte att börja läsa böcker på svenska igen. Jag har upptäckt att ni börjat ta in en del urban fantasy på engelska i pocket med normala priser, men jag har kommit över min pocketperiod så jag är ledsen men jag köper inte så många sådana (hade ni varit framme en sisådär 3-5 år tidigare hade jag dock varit storkund). Numera köper jag bara pocket som infallsköp i affärer, eller om det är facklitteratur kan jag köpa pocket online (föredrar fortfarande facklitteratur i pappersform om jag har pengar/tid/möjlighet).
Ge mig engelska böcker (under 100 spänn styck, försöker du sälja eböcker till mig dyrare än pocketerna så är du fan dummare än du tror att jag är). Ge mig urban fantasy, YA fantasy, paranormal romance, klassisk fantasy, klassiska klassiker (nej, stryk dem de hittar ag gratis på gutenberg), non-fiction inom health, personal development, studieteknik och ge mig dem samma dag de kommer ut (jag lovar, jag sitter och vaktar efter dem!). Ge mig Tamora Pierce (förresten dessa får du gärna översätta till svenska, finns ingen bättre ungdomsfantasy), Cristin Kashore, Maggie Shayne, Nalini Singh, J.D. Robb, Malcolm Gladwell, Maya Banks, Christine Feehan, Jennifer Ashley, Sogyal Rinpoche (typ), Susanne Brockmann, Carrie Vaughn.. I honestly could continue like this forever.
Förresten, ge mig gamla (svenska) klassiska diktböcker i eboksform och jag lovar jag köper! (Gärna Edith Södergran och Bo Setterlind, dem är jag extra intresserad av!)



END RANT: Nu när jag fått ut mig allt detta mår jag mycket bättre, nu skade till och städas med pappa! :)

Känna sig amatörig-dagen

Jag tror att jag håller på att bli frisk. Bra tycker jag efter typ en och en halv vecka av misär. Skadar inte att ha lite energi för första gången på evigheter. Nåja.
Det var länge sedan jag skrev något på svenska, nästan lika länge sedan som det var sedan jag läste en bok på svenska (fyfan vad jag är snobbig). Kan säga att första försöket inte gör mig så nöjd alls. Det blir lite bakvänt att skriva på svenska och läsa på engelska, jag tappar bort idiom och ordrytm och.. känslan. Kan tilläggas att detta är första flödesskrivningen, har inte gått igenom och ändrat en enda gång så definitivt mer än lite självklara felskrivningar osv.osv. Nåja.

Det finns alltid ett kapitel om döden, var kvinnans första tanke när hon såg sig omkring på den öde gravplatsen. Det var mörkt, förstås. Träden som stod här och där var kala och mörka, svarta i månskenet. Grenarna såg ut som giriga fingrar som sträckte sig efter närmsta liv. Förstås. Vad annat kunde man förvänta sig?

Luften var kall och hon kände håren på armarna resa sig. Typiskt. Som en dålig hollywoodfilm, tänkte hon.

Samtidigt blåste brisen, hårt så att hon blev tvungen att ta ett steg fram för att inte falla ned på marken. Jaja, jag kommer. En bris till, den frigjorde hennes hår från hårsvansen, – hade hon haft hårsvans? – JA! Jag går nu. Titta, steg, steg, steg. Visst är jag duktig?

Hon följde stigen som gick runt kyrkan. Det var en ängel på en gravsten, en bild sol bakom berg på en annan. En gravsten hade en liten grusgård. Svart grus. En gravsten var bara enkelt format som ett kors, och den gillade hon bäst. Enkel, men inte simpel. En glimt solsken lyste på korsets vänstra arm. Vänta nu, sol? Vad håller du på med?

När hon tittade upp så såg hon solen sticka fram mellan molnen. Hur gick det till? Men... Hon stannade till när hon hörde rösterna och tittade bort mot människorna som stod brevid en vit gravsten. En kvinna i rullstol och en man som stod brevid och höll henne i handen.

”Han hette Erik,” sade hon. Tårar glänste på hennes kinder. ”Det är så svårt. Det är fortfarande så svårt!”

När hon lyfte sin hand tvekade hon innan hon rörde med vid den vita stenen. Handen darrade.

”Jag kan fortfarande se hans ansikte. Jag sörjer fortfarande, jag..”

”Jag vet,” sade mannen och förde hennes andra hand upp till sin mun. ”Älskling, jag vet.”

Hon tittade upp mot honom. ”Du gör det. Du har alltid gjort det, alltid.” Hon såg mot gravstenen, lät sin hand vila tungt mot den innan hon drog bort handen. Långsamt, men utan att tveka. Hon flyttade på rullstolen så att hon var vänd mot mannen och tittade på hans ansikte en lång stund. När hans hår blåste i hans ansikte så blinkade hon. Abrupt, som om hon just vaknat ur en dröm. ”Ja,” sade hon och drog hans hår bakom hans öron. ”Ja.”

Hans leende var ett sådant som man inte lätt glömmer, så brett att det lyste upp i hans ögon. Sedan vinglade han till och blev tvungen att ta stöd i hennes rullstol. ”Jag kan inte stå,” sade han med förvåning i rösten. Sedan lade han huvudet mot hennes axel och blundade. ”Herregud, jag tror att jag också behöver en rullstol.”

Hon skrattade. Ett klingande, lyckligt skratt som gled genom luften utan motstånd. Runt, runt gravstenar och blommor. Nästan kunde man se skrattet dansa med solstrålarna, och nästan kunde man känna hur, under alla gravstenar, de som låg där log med dem.

”Jag älskar dig,” sade kvinnan och skakade på huvudet. ”Varför kan jag inte förstå.”

När han ledde henne bort, ut från kyrkogården, stod på kullen kvar en ensam kvinna, en vålnad.

Hon hade ingenting att säga, hennes gåshud stod återigen rakt upp, men denna gång av en helt annan anledning. Så det var det här du ville visa mig, tänkte hon och svalde, all hennes ilska för ett ögonblick bortglömt. Inte död. Liv.

Everybody has something

I'm not sure for whom I am writing this blog. Probably for me. I watched this interview with a guy, a journalist who had one year to learn all kinds of memory stuff so that he could participate in a competiton. The one most important thing he said was "Everybody has something they're extremely good at remembering" - and they should use it to remember other things.
I am awful at remembering. Names, faces, places... Marika once closed her eyes and asked me what eye colour she had. And I couldn't answer! (Now this wasn't just after we met either, it was sometime during the last year in school). On the other hand we read Kallocain (spelling probably messed up) in class one year. I hated the book and read it only once and very poorly. And then when another teacher (in another class) used that book and a special scene from it as an example I could remember it almost as clear as glass! I doubted myself (adding: I think, it was probably, wasn't there etc before my point), but I remembered it. He fumbled a bit along the details and I was like well this happened then this then this and then finally this.
I had my Harry Potter-freak-peak perhaps 7-9 years ago, but still when a friend talks about random small Harry Potter plot points I still remember them. They're not awfully clear and in context, but when she talks about them I recall. And that still from reading the books such a long time ago!
Back to the point. What if I could use that recollection of stories and somehow apply it to also remember names and faces? Wouldn't that be a grand thing?
I'm going too think a little about that. 

Stephen Lynch - Ugly Baby song

More hilarious than this it can't be...

Vardagsgnäll

Så då har man skickat iväg ännu ett CV. Lite trist börjar det att kännas, blir leds på att sitta och göra nästan ingenting. En till två timmar språkträning, en timme eller så till att kolla upp jobb + utbildningar och sedan sitter man där resten av dagen och funderar vad man ska hitta på. Det har hänt flera gånger att jag sover mitt på dagen bara för att jag har tråkigt (=fail). Har lyckats sysselsätta mig i nästan en vecka genom att hitta en ny bokserie (eller ny och ny, tror att den här är ganska gammal). Outlander av Diana Gabaldon heter den i alla fall. Grymt lååååånga böcker vilket är anledningen till att jag varit så upptagen fast jag bara läst tre av sju böcker. Men läsa 24/7 kan man inte göra hur länge som helst utan att bli otålig och nu sitter jag härigen och undrar vad jag ska hitta på.
Har designat två hyllor som pappa ska få snickra åt mig, städat lite i spelrummet, fixat och donat med sådana grejer bara för att komma runt litegrann. Kollat saker jag vill köpa (men inte kan) på internet bara för att hålla mig sysselsatt.
Det är nästan så man funderar på att söka sig till Norge.
Eller Irland?
Eller Dubai?
Eller Kina?

Har jag nämnt att jag är leds på min jobbcoach? Senast så skickade han mig den här länken vilket kan kännas både en aning dumt och onödigt då han vet att jag förmodligen kommer att läsa vidare som personalvetare?

Rudyard Kipling

If

If you can keep your head when all about you
Are losing theirs and blaming it on you;
If you can trust yourself when all men doubt you,
But make allowance for their doubting too;
If you can wait and not be tired by waiting,
Or being lied about, don't deal in lies,
Or being hated, don't give way to hating,
And yet don't look too good, nor talk too wise:

If you can dream -- and not make dreams your master;
If you can think -- and not make thoughts your aim;
If you can meet with Triumph and Disaster
And treat those two imposters just the same;
If you can bear to hear the truth you've spoken
Twisted by knaves to make a trap for fools,
Or watch the things you gave your life to, broken,
And stoop and build 'em up with worn-out tools;

If you can make one heap of all your winnings
And risk it on one turn of pitch-and-toss,
And lose, and start again at your beginnings
And never breathe a word about your loss;
If you can force your heart and nerve and sinew
To serve your turn long after they are gone,
And so hold on when there is nothing in you
Except the Will which says to them: "Hold on!"

If you can talk with crowds and keep your virtue,
Or walk with kings -- nor lose the common touch,
If neither foes nor loving friends can hurt you,
If all men count with you, but none too much;
If you can fill the unforgiving minute
With sixty seconds' worth of distance run --
Yours is the Earth and everything that's in it,
And -- which is more -- you'll be a Man, my son!