Melodramatik och huskurer

Det svåraste är inte febern, att känna hur ansträngande det är att bara stiga upp ur sängen. Det är inte huvudvärken som gör det omöjligt att koncentrera sig på någonting alls. Inte hostattackerna som kommer utan förvarning och får det att rycka i hela kroppen så att man tror att ryggraden ska gå av.
Nej, det svåra är när man inte hostar. När när det kliar i luftstrupen som bara är hälften så stor som den borde och man vet, man vet, att efter för många hastiga rörelser kommer inte det lilla utrymmet räcka för att transportera syret man behöver ned i lungorna. När man glömmer bort, bara för att göra den dumma rörelsen och upptäcka att luften inte finns där man behöver den. Att tvinga tillbaka paniken, tvinga sig att tänka rationellt, andas sakta, 1001, 1002, 1003. Ta tillbaka kontrollen, slappna av och vänta på nästa gång den slinker iväg.

Ojdå. Det var inte meningen att inlägget skulle bli så melodramatiskt, det låter ju som att jag är dödssjuk. Det är "bara" en förkylning, och meningen med det här inlägget vad att fråga om någon vet en bra huskur mot förkylning? Helst någon med ingredienser jag har hemma så att jag slipper gå till affären (vilket någon kanske förstår att jag inte riktigt är på humör för).
Och ifall någon undrar så pimplar jag redan te med honung och knarkar halstabletter som knappt gör någon nytta alls.