onsdag 21 januari 2009

Jag tar inget ansvar för det här

Framtidens främsta diktare, lika ung som hon är skön och med ett klingande rent skratt och allt det där presenterar genom min blogg hennes främsta (och enda) verk. Njut!
*trumvirvel*

Dikten av Elin
Det var en äng med många rosor
där sprang Angelica i trosor.
Plötsligt såg hon en kontur,
det var en brunstig tjur.

Ifall det är någon som undrar efter slutet på dikten: Det finns inget. Jag lyckades stoppa henne innan hon hittade på något ännu mer perverst.

3 kommentarer:

HerrKantarell sa...

Hahaha ^^

Elena sa...

HAHAHAHA började skratta rakt ut när jag läste

Angelica sa...

Elin ska bli poet :)