Jag tar inget ansvar för det här

Framtidens främsta diktare, lika ung som hon är skön och med ett klingande rent skratt och allt det där presenterar genom min blogg hennes främsta (och enda) verk. Njut!
*trumvirvel*

Dikten av Elin

Det var en äng med många rosor
där sprang Angelica i trosor.
Plötsligt såg hon en kontur,
det var en brunstig tjur.

Ifall det är någon som undrar efter slutet på dikten: Det finns inget. Jag lyckades stoppa henne innan hon hittade på något ännu mer perverst.