söndag 30 januari 2011

En udda upplevelse

Kan lugnt säga att jag är mer än lite upprörd.
Jag har halebop på mobilen, telia till internet, comhem på tvn, familjen i Gällivare och inga grannar jag kan prata med.

Det är en väldigt underlig känsla, att inte kunna ta kontakt med någon. Tydligen så skulle det fungera att stänga av 3G på mobilen, men hur skulle jag kunna veta det? Jag funderade på att gå och köpa tidningen, tills jag kom på att aftonbladet och expressen nog inte skriver något och nsd förmodligen inte hunnit skriva något. Funderade till och med på att gå ned till grannen (som jag aldrig sagt annat än hej till) för att fråga om deras telefon funkar bara för att ringa hem och säga hej.
Det är ganska svårt att beskriva hur jag kände mig. Jag var inte direkt rädd för att någonting skulle hända och jag har varit ensam hemma utan att prata med någon i dagar förut, men just det att då var det självvalt? Mobilen har alltid funnits på plats om något skulle hända, fanns inte mobilen så hade jag internet.
Logiskt sett, diskuterade jag med mig själv, så hade jag ingenting att vara upprörd över. Men emotionellt? Den där klumpen jag hade i magen som gjorde att jag inte har kunnat koncentrera mig på något på hela dagen, och ännu mindre plugga (vilket jag var i full färd att göra när jag upptäckte att det inte bara var internet som hade ballat ur). Jag kan inte sätta ord på det, har aldrig riktigt känt det förr. Är det det som är riktig ensamhet måntro?
Jag försöker övertala mig själv om att det är löjligt.
Men jag hoppas verkligen att det här aldrig händer igen.

torsdag 20 januari 2011

Av någon underlig anledning är jag just nu mycket pigg och glad och motiverad (kan absolut inte ha något att göra med mina smärtstillande) så nu tänkte jag försöka mig på lite pluggande, vi får se hur det går!

onsdag 12 januari 2011

Det där med att ha en separat videoblogg fungerar inte sådär strålande, det slutar hela tiden ed att jag glömmer att fylla i den raden som väljer i vilken blogg inlägget ska hamna och då hamnar det automatiskt här.

Kate Bush's Heights reconsidered


Med Wuthering Heights i huvudet letade jag upp låten och hittade denna underbara kommentar:
  • With all the bullshit that goes on in life, this song always makes me happy. It makes me think about how so many people put stress and worry in their lives, including myself.. when really we should all run through a forest, act crazy and not care what people think. This is amazing, she is amazing, it inspires me to want to be more.