Je suis fini!

An allegory is a figurative of representation of something abstract. <---- But, you-know-what?? I DON*T NEED TO CARE NO MORE!!!!
Exams are over, since about a week.. or well, actually only three days, four. But it feels like forever, or not at all? (I'll give you a gold star if you can figure that one out).
So far I've been driving myself crazy, sitting all alone in my apartment wondering why time flows so slowly and I have nothing to do (that's what happens when you've been spending waaay too much time with schoolwork, and I really mean the waaay too much, for the last weeks I've been doing school work approx. 5 to 7.30-50ish, exams 8.20 until lunch or school work that time also, continue with s.wrk. after getting home approx. 34-15 and then again 16.30 or 18ish until circa 21 or not later than 22, because I'm by then sick silly by the work and to guilty [by knowing I'll not work anymore that day] to do anything but go to bed).
To top it of my computer shut down (I later discovered that it was the charger [saved me some bucks, dinnit?] but anyways, computer kapputt) so I had no books to read, or internet to check up on silly things.
It does sound silly to say that mon ordinateur n'a fait pas à utiliser (si vous comprenez?) and due to that I had no books to read, but well, that's life.
Peut-être more silly might be that on the day of my final finals (in French) I went home and basked in the feeling of "I really don't have anything I have to do, I can just sit around all day and stare into the wall if I so pleases" for about an hour maximum, then I decided that (of all things in the whole world!) what I felt I wanted to do the most was to continue reading Les Âmes Vagabondes in French when I actually had the English version too (this probably due to the fact that I was all over-frenchitized at that point, I kept thinking in French even though my skills and my vocabulary in that language is hardly that to rival that of the Neanderthal) and after reading that for a while, staring into the wall for a while and visiting facebook to inform my surroundings of my now finished exams, I was ridiculously happy to find my little sister was in eager need of help with a history assignment and I, now almost shivering of excitement, picked up my stack of history paper (and I truly mean stack, like in mega-large-o-IB-history-stack-of-mostly-notes) which I hadn't touched since the week dernier when I had the history exams.
Disappointing too was the fact that I dutifully awakened, pigg as a lärka [because happy as a lark is hardly the same idiom] at 5 a.m. as if to begin another day of exam preparation.
Now, apparently, since everyone (even the dentist!) keeps asking me about it, I need to figure out what to do with my life.
Oh boy, won't that give me something to do?

Jag vill ha ett forum

Idag fick jag lust på att fortsätta skriva på min novell (alt. börja på en ny), men det av helt fel anledning. Min favoritsida för böcker har just lagts ned (eller inte egentligen, men man får inte längre prata eböcker där). Och nu har jag ingenstans att diskutera böcker längre!
Det borde egentligen inte vara en så stort sak när jag egentligen borde vara fokuserad på att plugga, men jag vill diskutera böcker fast jag inte har tid. Men, men...

Jag vill ha ett forum för böcker, inte ett community. På ditt every-day community finns det en massa flashiga funktioner som att lägga ut listor, dela favoritförfattare och gud-vet-vad. Det ser bra ut men ger mig ingenting. Jag vill ha ett gammaldags forum där man kan diskutera, och vill man dela listor gör man det helt enkelt i en tråd!
Sedan blir det ju inte bättre av att jag har fler krav än så (suck?). Jag vill att den ska vara på engelska för jag gillar inte svenska böcker, och jag vill helst att den ska ha ett mycket stort (och aktivt) forum för romance (vad heter det på svenska, romaner? ^^ romantiska böcker?) där jag kan tillsammans med andra skratta över klichéfyllda Harlequin-romaner och tipsa varandra om guldkornen som finns där ute (Sharon Sala med När änglar gråter? Jag har inga ord för hur mycker jag tycker om den boken).
Varför är alla sådana (liknande) sidor jag hittar sådana som också delar länkar (och därför blir så hotade att de läggs ned förr eller senare) eller författares fan-forum (vilka jag btw inte alls gillar)?

Tillägg: Kom just underfund med att jag inte skrev varför jag fick lust att fortsätta skriva på min novell. To make a long story short. Om jag skriver något > publicerar det > upptäcker att jag överlever trots piracy > då kan jag gnälla över att de stänger ned alla bra sidor utan att få elaka nazikommentarer.

Vertigo ger ej ut böcker digitalt

Bokförlaget Vertigo har bestämt sig för att inte ge ut eböcker (men ger creative common-licens ifall någon vill läsa digitalt) och anledningen är att de anser att eboksformaten som finns är för "fula" - typografiskt sett alltså. En ebok är inte en bok utan bara ren text eftersom att den saknar känslan som en fysisk bok har. Jag tyckte att det var ganska intressant eftersom att jag ser det hela tvärtom - en bok är innehållet, texten, resten är bara fin inslagning. Så jag skrev en kommentar och citerar den här med lite utveckling av det hela inom [].

Det här var intressant, jag tycker ungefär det motsatta om eböcker. Även om jag från början tänkte att känslan av att hålla en bok i handen är mycket bättre än att hålla i en liten apparat (även om jag aldrig tänkte så långt som till det typografiska) så ändrade jag mig ganska snabbt efter att jag fick min apparat. Numera är det större chans att jag sträcker mig efter min digitala kopia av "Härskarringen" än den som står på hyllan. [Den fysiska volymen är T-U-N-G och otymplig även om den är väldigt snygg och trådbunden a.k.a. bättre för att titta på än att läsa.]
Jag tänker med böcker ungefär som jag tänker om bild- och ljudkvalité i filmer: är den bra nog för att jag ska höra vad de säger och se vad de gör så klarar jag mig utan HD/3D och surround sound eftersom att 5 minuter in i filmen så lägger jag inte märke till det längre för att jag är så inne i handlingen. [Har sett 3D film 2 ggr nu (Avatar och Alice i Underlandet) och 3d effekterna märks faktiskt inte så mycket]
Om en bok inte får mig att drömma mig bort såpass att jag inte lägger märke till när det är ett nytt kapitel och fortsätter då är det förmodligen inte en bok som jag kommer att läsa om, med andra ord är det alltså den "rena texten" jag är ute efter.
Men å andra sidan så är jag den slags person som uppskattar en bok för dess tillgänglighet och undviker böcker med djupare budskap och/eller har litterärt väldigt utbroderad text och det kanske är sådana böcker som gör sig bäst i väl uttänkt inslagning?

Ja, jag har ägnat en hel timme åt att försöka undvika Extended Essay. Men det SKA fixas, nu!

Philip Pullman (Guldkompassen)

Det är värst vad jag citerar idoler numera. Den här gången är det Philip Pullman som kommenterar hans senaste bok - vilken råkar vara något kommersiell.



Här är taget ur kommentarerna till klippet:
I have never read any of Mr Pullman's books. I start tomorrow /Mobius

That was really well said. It is possibly the best and most succinct description of freedom of speech as it is currently enjoyed throughout most of western society. My hat is off to Mr. Pullman. I sincerely hope that freedom is never taken for granted. It was hard won. /LunarMovements

As a Christian I hate even the idea of this book, but the man definately deserves admiration for that fantastic reply. The world would be a better place for everyone if people took that sentiment to heart. /Anon

SKrivfeber!

Apropå ingenting igen så började jag att skriva på Acazia igår. Nåja, mest blev det väl läsande och antecknande för att bekanta mig med historian så här efter 3/4 år, men det kändes ganska bra.

Vad som däremot inte känns bra är att det snart är jul. Men det är en helt annan historia.

The one thing I always seem to forget

När saker jag skriver inte går som det ska, när jag sätter mig ner framför datorn och tänker att, nej, det här gåt inte, jag vill inte. Det här är skit.

Då är det oftast för att jag glömt något. Samma sak som jag lär mig varje gång, glömmer bort varje gång.
När saker jag skriver går dåligt är det för att jag har en dålig början. Så är det bara! När jag sätter mig ner för att skriva och tänker att det här går inte, så är det oftast för att början inte passar in med det jag egentligen ska skriva. Början har inte det flyt min text behöver.
Ibland tvingar jag mig att skriva en sida, två sidor, flera sidor skräp.
Bara för att jag är för sentimental och för lat för att vilja börja om den där början som inte riktigt blev bra. Och det gäller förstås både uppsatser och fiktion, både noveller och romaner. Sedan kan väl tilläggas att när det gäller romaner så jag börjar inte skriva om hela allt, bara början på scenen ifråga.
Och hade jag från början börjat från början så hade jag gjort allt med ett bättre humör, gjort det snabbare, gjort det bättre. Varenda gång slutar det förståss med att jag börjar om för att få till det, men tänk på all tid som jag slösar bort medans. Värdelöst.

Dagens moral: Börja om från början när början som det börjades med började fel.

Ett meningslöst inlägg

Nu har jag sovit ut och ätit ordentligt och energinivån har stigit något. Nu ska jag göra allt som jag skulle ha gjort igår.
Och vad tråkigt det låter! Tycker egentligen inte om bloggar där folk bara skriver vad de gör hela tiden, och ändå gör jag det själv. Det kan nog ha något att göra med att jag saknar att skriva.
Om jag inte hade pausat romanskrivandet så hade jag varit klar nu enligt mina beräkningar.
Tänka sig, Klar med första utkastet! Jag vill börja skriva igen, men på samma gång vet jag att nu är det ingen ide när jag ska bort, och dessutom behöver jag rätt så mycket tid senare för att få upp vanan igen. För om jag inte gör skrivandet till en vana så lär jag inte idas fortsätta.
Sedan kan man ju undra om jag kommer att ha tid nu när jag följer typ femhundra bloggar, skriver & läser på twitter, facebook, blogger och äntligen börjat vara något mer aktiv på msn.
Fast egentligen tycker jag inte om msn.
Fast det är ju en helt annan historia.

Fnulerier

Jag har inte skrivit på länge.
Eller, jovisst, skrivit har jag gjort. Bara inte skrivit på romanen. Varför det?
Jag vill inte. Vill bara inte.
Vill göra annat så det har jag gjort också. Tänker knappt på romanen, skiter i den. Just nu. Den har tagit paus.
Nu vet du det.

Tåg och krut

Nu måste jag skynda iväg till tåget hem vilket betyder att min julnovell inte hinner bli klar. Sorgligt, men sant. Efter att jag lagt så mycket krut på FN-uppgiften så tog jag slut. Orkade inte lägga lika mycket på julnovellen, annars kanske jag hade hunnit fixa klart den de här två sista dagarna. Eftersom orken och viljan inte riktigt fanns så blev det väldigt lointensivt och oengagerat skrivande (=inte bra).
Jag ska fortsätta på julnovellen senare på lovet (förmodligen när jag är i Ylläs), så att jag avslutar den även om jag inte är med i novellsamlingen som var den ursprungliga planen.
Jaja, så går det ibland.
Sorgligt men sant.

Bokrea är livsfarligt!

Och nu var det sagt. Detta år gick jag dock inte lös på olika romaner, utan det fick bli fackböcker istället. Är inte helt säker på titelnamnen (ids inte gå och kika), men det är något sådant i alla fall:
Städer från då till nu
1000 kända konstverk (från 1200-1800)
Fransyskornas hemligheter
Slavar: Forntid och Renäsanssen

Visst är det roligt att jag gick på stan med tanke att köpa en bok vad vem som helst än skulle försöka pracka på mig?

Gnäll och give-away books

Jag förstår inte varför jag barrikaderar mig framför datorn för att skriva en dum uppsats om FN som jag faktiskt inte visste lika mycket om som jag trodde när jag började skriva. Varför bry sig om att slösa all denna tid när chansen att jag skulle vinna en tvåveckorsresa till USA och Kanada är praktiskt taget obefintlig?
Den jäkla uppgiften är så svår skriva för jag har egentligen ingen aning om vad det är jag skriver om. Sedan hjälper det ju inte så mycket att jag börjar fundera på hur mycket info om FN jag ska lägga in (ämnet jag valde är "Behöver vi FN?"), för tänk om den som läser tänker att jag behöver inte fara dit för jag verkar ju redan kunna så mycket?
Sedan så kommer jag ju inte hinna klart med julnovellen när jag sätter så mycket krut på denna dumma uppsats!

För att komma bort från eländet ett tag bestämde jag mig för att lägga upp några böcker jag inte behöver att ge bort. Reglerna gäller: först till kvarn och du betalar portot (om det behöver skickas med post förstås). Och en regel till, eller regel och regel, men jag vet inte när jag kommer få tid att posta så det kan ta ett tag innan det kommer fram (möjligtvis ända till efter sportlovet).

Paulo Coelho - Veronika bestämmer sig för att dö
Sara Kadefors - Sandor slash Ida
Lynne Ewing - Måndöttrar 2 Isande eld
Lynne Ewing - Måndöttrar 3 Dold bland skuggorna
Garth Nix - Mister Monday
Debra Doyle & James D. Macdonald - Den magiska cirkeln: Trollkarlsskolan
Tusen och en natt vol 2
David Colbert - Sagan om Ringens magiska värld

Lappar blir listor

Jag blev leds på de lappar innehållandes bara ett namn på en författare, en titel på en bok eller rentav en hemsida där boken gick att köpa, som hittades överallt så jag bestämde mig för att försöka lägga ihop listan. Tänkte att det kanske skulle vara lättare att bestämma vilken bok man skulle köpa när man hade pengar om man hade dem i en lista.
Sagt och gjort, men inte lika lätt som det låter. Det var så många så jag blev tvungen att dela in dem i fack- och skönlitteratur, och sedan lägga i några underavdelningar. Här är i alla fall det jag helst vill ha inom facklitteratur (jag ville ha sååå mycket mer).

The Hot List

• The last lecture, Randy Pauch
• Party of One: the loners' manifesto, Anneli Rufus
• Daily life in the middle ages, Paul B Newman
• Cunningham’s Encyclopedia of magical herbs, Scott Cunningham
• Fighting Techniques of the Ancient World (3000bc to 600 ac), Simon Anglim, Robert S. Rice, Phyllis Jestice, Scott Rusch
• Fighting Techniques of the Medieval world, Matthew Bennet, Jim Bradbury, Kelly Devries, Iain Dickie
• Climates of the world, Barbara Linde
• Svälj den fulaste grodan först, Brian Tracy
• Ultimate Visual Dictionary, DK Publishing
• Brain Rules, John Medina

FYI: Gissa vad jag hittade i storstil på en lapp? "The twilight saga by Stephenie Meyers." Duh. Som om jag inte har läst de böckerna än.

Allt på en gång

Det verkar som att jag ägnar en hel del veckor att undvika att skriva, bara för att sedan sätta igång på allvar och skriva nästan allt jag kommit efter på en gång. Nu har jag skrivit nära 4000 ord på en kväll och det har blivit ganska sent.

Usch, vad jag är trött...

Missa inte att läsa den här listan...

Jag surfade runt i cybervärlden och hittade detta. Det är en artikel om hur man blir en bättre bloggare, fast artikeln kan nog tolkas till nästan vad som helst. Här är ett utdrag ur artikeln, en lista för hur man blir bättre på vad det nu är man satsar på...

1. Real skill takes practice.
2. Seeing is not doing.
3. Listening is not playing.
4. Books can’t teach creativity.
5. Bullet points can’t teach intuition.
6. Does
7. it
8. Really
9. Matter?
10. You’ll forget these tips before you’re done. Go ahead, see how many you can remember without looking.

Mindes du någon? Den enda jag mindes var att böcker inte kan lära ut kreativitet. Undra om det betyder att jag redan kan det?

Review

Att analysera böcker är bra, har jag hört. Att analysera böcker för att lära sig själv skriva är ännu bättre.
Men ved du vad som suger?
Att analysera böcker.

Confused? Let me explain this for you.
Man lär sig väldigt mycket genom att analysera böcker (dikter, filmer, bilder osv.) och det är ju som bekant väldigt bra. Vad som inte är lika bra är att om man efter att ha sett på en bok med kritiska ögon och hittat småfel och saker som kändes konstiga eller inte passade in, kan man verkligen tycka om boken på samma sätt sedan?

Låt mig ta ett exempel. Jag har nyss dividerat med mig själv (och andra) fram och tillbaka om klichéer. Vad är en kliché, vad är en dålig kliché, finns det bra klichéer? Vad jag kom fram till har ingen betydelse för den här diskussionen så det hoppar vi över, men betydelse har däremot resultatet. För bara några dagar sedan bestämde jag mig för att titta på the Matrix, en film som jag tyckt om väldigt mycket förr. Jag tittade på filmen i över en timme, men kunde inte få ur något som helst nöje av den bara så där hux flux. Varför det, tror ni?
Jo, jag satt och dissekerade karaktärerna och handlingen. Neo är "the Chosen One" (kliché!), han gör ingenting i filmen som gör honom speciell (!), eller jo vist, han räddar ju Morpheus men så är han ju inte ensam om det. Han får sina krafter för att tjejen blir kär i honom utan att han behöver göra sig något besvär (!). Morpheus är ingen annan än mentorn som ger upp allt för novisen utan någon riktig orsak (att novisen råkar vara "the Chosen One" gör inte det faktumet mindre, det blir bara ännu mer kliché). Oraklet som inte uppför sig som ett orakel, hur kliché är inte det? Hur gick det till när Neo fick sin tjej, hon bara tittade på honom och fell in love, bara så där? Och ingen fattar något innan hon viskar det i hans öra?
Eftersom att filmen knappast har ändrats sedan förra gången jag såg den måste jag anta att förändringen ligger i mig, att jag börjat titta efter felen, leta efter springor i karaktärer och handling och sedan vidgat dem med mina bara händer. Är det så att klichéer egentligen inte spelar någon roll för tittare/läsare (så länge historien som helhet är fängslande)?

Man kan ta ett annat exempel. ERAGON. Alla fantasyförfattaraspiranters stora pain in the a**. Själv läste jag boken innan jag själv var så mycket inne på det här med att skriva. Tyckte att boken var bra, om än jag var en aning irriterad på alla mystiska språk som dyker upp lite överallt. Sedan började jag skriva mer, surfa mig in på skrivregler, andra skrivtips m.m. Och nästa gång jag läste Eragon (den här gången i samma veva som jag läste Den äldste) började jag undra hur jag hade tyckt att den boken var bra? De gör ju för sjutton ingenting, springer fram och tillbaka, kors och tvärs, Eragon får aldrig visa vad han kan, han har alltid beskyddare på ett eller annat sätt, han är väldigt omogen, blir omoget kär i en alv hundra år (eller mer?) äldre än han (undra om hans besatthet har något att göra med författarens egna böjelser? Nej, usch, det där var elakt. Stryk det). I alla fall, jag tyckte inte längre om boken, många andra internetvänner tyckte ungefär samma sak som jag.
Men om nu Eragon var en så dålig bok, hur blev den en succé? För att den inte var dålig, så klart! Den hade någonting som fångade läsarna och som irriterade fantasyförfattaraspiranterna till döds (förmodligen för att de gör allt rätt medans Christopher Paolini hittar något annat, något speciellt). Vad är detta något?
Jag har ingen aning.


P.s. Detta inlägg blev en aning fritt, började på en sak och avslutade med en annan, men jag ids inte redigera och binda ihop som man ska göra. Hoppas att meningen går att förstå ändå!
P.p.s. Fantasyförfattaraspiranters, fint ord eller vad? 27 bokstäver.

Anti-gnäll

Upptäckte just att de tre sista inläggen jag har skrivit har varit gnäll. Dåligt, dåligt. Jag ska bättra mig.
Kan börja med att påpeka att förkylningen är över, mådde faktiskt riktigt bra redan på lördag så det är ett plus.
Sedan så följer jag fortfarande mitt skrivschema, vilket är ett jätteplus. Tycker faktiskt att det blir lättare och lättare att skriva. Förr fick jag kämpa för att skriva en sida med storlek 14 (ca 300-400 ord tror jag) men nu fixar jag nästan lätt 1500 ord per "sittning" (per gång jag verkligen sitter ned och skriver, inte bara tänker att jag kanske ska göra det och öppnar dokumentet bara för att sedan överge det för internets lockelser).
Och så kan jag avsluta med att jag bakat riktigt supergoda kakor med jordnötssmör som jag toppade med jordgubbar.

Bra nog

Det blir så frustrerande ibland. Att inte vara bra nog.
Jag tänker inte ljuga och säga att jag inte ger bryr mig om vad andra tycker, för det gör jag. Men när det är krav jag ska fylla så vill jag fylla mina egna, inte någon annans.
Jag blir inte frustrerad över att inte var bra nog för någon annan, för hur många olika någon annan finns det egentligen? Alltför många för att jag ska oroa mig för en eller två.
Men jag vill fylla kraven jag har på mig själv. Om det jag gör är bra nog för mig så spelar det inte lika stor roll om någon annan inte tycker om det. Då kan jag ta kritiken och fundera över den. I bland komma fram till att "tja, han/hon har nog rätt," och i bland komma fram till motsatsen.
När jag hittar berg som verkar oöverstigliga och hål som inte kan täppas igen gör det mig så frustrerad. Jag vill ha bättre. Jag kan bättre.
Det tar nog någon timme innan frustrationen lagt sig. Då ska jag sätta igång skrivandet igen, leta upp felet och komma på något sätt att åtgärda det.
Skriva något som är bra nog.
För det vet jag att jag kan.

Inte bra nog, eller kanske?

Jag har skrivklåda i mina fingrar. Måste ha fått lite energiskjuts av alla glada (?) nanowrimare. Men trots gårdagens skrivboom skrev jag inte något igår, istället redigerade jag prolog och kapitel ett i den nyss namngivna berättelsen "Falkmedaljongen". Återupptäckte varför jag tappade hoppet om berättelsen, men upptäckte också att den inte var fullt lika hemsk som jag inbillat mig under väntetiden medan jag funderat på Acaziaprojektet. Jag vill inte uttala mig om berättelsen är bra eller dålig (det tycker jag för övrigt att man inte kan veta själv), men den kändes inte bra nog för mig.

Och när vi nu var på ämnet, varför bestämde jag mig hux flux för att redigera Falkmedaljongen? Jo, jag hittade till sidan Kapitel1* och tänkte att visst, lägga ut något kapitel av Falkmedaljongen kan ju inte göra någon skada. Sedan kom jag ju på också att jag kan ju inte lägga ut något som jag inte redigerat eller ens läst på ett halvår. Så jag läste och redigerade och finns prologen och kapitel 1 ute på world wide web. Mera bestämt hittar du den här.

*Jag tänker inte ge creds åt någon för länken för jag tror allvarligt talat att jag sett länken dit på varenda svensk skrivblogg jag följer.

5%-hopp (visst är jag bra på orduppfinning!)

Min ordmätare gjorde just ett 5%-hopp. Jag lyckades skriva runt 3.000 ord på en gång, vilket är något som sällan händer. Just därför skulle jag gärna fortsätta, men jag är så trött att jag håller på att falla ihop så det får bli någon annan gång.

Bilden kändes bara passande..

Pinnhål

Varför gav jag mig in på att skriva något som den här? Det här projektet är långt mycket mer komplext än det jag gjorde med Melaine. Jag vet inte hur mycket research om kulturer och subtropiskt klimat jag behöver göra innan allt är klart, men just nu verkar det som ett berg. Dessutom så går det trådar fram och tillbaka över hela allt, scenerna blandas ihop med jag vet inte hur många subplots som helst. Om man jämför med Melaine i alla fall.
Det känns så mycket för projektet Melaine var så litet om man jämför. Melaine var säkert, saker jag kunde eller lätt kunde hitta, fyllt med klichéer och säkert finns där en massa plagiat om man gräver i det. Det är som om Melaine var på test. Typ första försöket och nu är det mera "jag kan det här lite bättre nu så låt mig pröva något nytt".
Test eller inte så vet jag att den här gången har jag hoppat upp ett pinnhål. Frågan är bara om det kommer att hålla.