lördag 26 november 2011

OCH så får han för sig att jag och Sanna ska hålla upp (film)duken mot taket! Har du någon aning om hur mycket den väger?!? Jovisst, men man försöker väl och halvt om halvt skriker och frustar och stönar när man försöker hålla upp den förjävliga tingesten mot taket som bara glider runt så att man inte kan hålla den på plats genom att trycka hårt uppåt och låsa armen, utan måste hålla med böjda armar så att han kan ta god tid på sig med att borra fast fanskapet. OCH SEDAN BLIR HAN FÖRBANNAD NÄR MAN INTE ORKAR HÅLLA UPP DEN IGEN SÅ ATT HAN FÅR FLYTTA PÅ DEN??!!?!?!? Hur jävla muskelmassad tror han att man är?!? Alltså jag har så jävla ont i ryggen och är så flyförbannat rasande så jag vet inte vad jag ska göra.


Nämnde jag att han pratade om att "nu är det faktiskt så att man får ta och försöka"! Försöka, my ass, om det är så jävla tungt att jag håller på att börja grina, då räknar jag det som att jag "försöker".
Återigen kommer här ett frustrationsinlägg, men jag är så irriterad så jag ids inte skriva ett långt hatinlägg, men



VARFÖR fortsätter folk att göra samma sak om och om igen när de vet att det inte fungerar?

måndag 14 november 2011

ARGHHHHH!!!!!!!!!!! JAG ÄR SÅ LEDS!!!!!!!!!!!!!!!  %¤#/&!!!?/%##¤&}¤-!!!!!!!
!

Så, nu känns det bättre...

51 Untruths That I’ve Learned From Television

 Underbar lista jag fick härifrån. Mina favoriter har jag skrivit i bold :)

Consider these other 51 Untruths That I’ve Learned From Television.
  1. Law enforcement departments hate working together. Someone will always pull rank or jurisdiction.
  2. Dumpsters prove to be amazingly soft landing zones.
  3. Good guys always win in the end.
  4. Everyone in America lives in a 30′ X 30′ bedroom.
  5. It is entirely normal for groups of complete strangers to spontaneously burst into perfectly choreographed but entirely random song and dance.
  6. Bad guys have terrible aim.
  7. The best chefs cook with exact ingredient portions stored in glass bowls.
  8. Most police forces and hospital staffs are full of sexual tension.
  9. Families typically sit on just three sides of the table.
  10. Republicans and Democrats never, ever work together.
  11. Most arguments can be quickly settled by delivering a really big kiss on the mouth.
  12. Chicks fall head-over-heels for guys who use the right deodorant or hair product.
  13. This week’s sporting event is absolutely going to be the biggest game of the Century.
  14. Promiscuous sex has incredibly few negative side affects.
  15. Cars always stay clean, turn sharp, and start on the first try.
  16. Homicides are far more entertaining than you’d think.
  17. Reality TV stars live a far different ‘reality’ than I do.
  18. Ventilation systems prove to be great hiding spots.
  19. A better credit card is the best answer to my personal debt crisis.
  20. Explosions look spectacular, but rarely cause harm to actual persons.
  21. When you’ve gotten the information that you need from a phone conversation, you can just hang up without saying goodbye and nobody seems to mind.
  22. Parties are always better with Coca-Cola, Pepsi, or Dr. Pepper.
  23. Babies are born the size of 5-month old infants.
  24. Heartbroken girlfriends always return to the place you first met.
  25. Kids will play all day long with plastic toys… especially ones modeled after TV characters.
  26. Fast food restaurants are typically full of slender, attractive patrons.
  27. The best way to get work done in the office late at night is to order pizza.
  28. The more blades on my razor, the more often my wife will caress my face in the bathroom.
  29. The newest kitchen gadgets will automatically improve my cooking.
  30. If you aren’t seeing cars fly off cliffs, you’re not looking hard enough…cause there’s apparently a lot of ‘em.
  31. You won’t get in trouble if you are sincere about your intentions.
  32. Any woman running for her life in high heels never thinks to take them off.
  33. Cars and trucks that crash will almost always burst into flames.
  34. Broken families are more comical than tragic.
  35. My friends and I can always meet at the same restaurant and get the exact same table.
  36. The older brother is always unintelligent… just like his dad, while the youngest child is always the cutest.
  37. Television can teach my children the A-B-C’s better than me.
  38. While running for your life, there is always time for a romantic moment.
  39. Lawyers always have a surprise witness up their sleeve that nobody in the courtroom knows about.
  40. It’s apparently not awkward for 1 guy to be dating 25 women living in the same house.
  41. This current bill being debated in Congress will ruin our country forever.
  42. Alcohol only improves life… never ruins it.
  43. Villains love explaining their detailed plans to heroes caught in traps.
  44. Your health problems can be easily cured with new prescription medication.
  45. New cars are totally worth the investment.
  46. During the day, it almost always rains in cemeteries.
  47. Back taxes are apparently pretty easy to get out of… if you just call the right people.
  48. Rich people have more fun.
  49. My teeth would be whiter if I switched toothpaste.
  50. Non-married couples have better sex.
  51. This next purchase will make me happier.

fredag 11 november 2011

Vara sig själv eller vara någon annan

Sanna anklagade mig för att vara väldigt lik Lillan idag. Det var någon kombination av vad jag sade/hur jag sade det/jag drog handen genom håret samtidigt som jag sade det som triggered the whole thing. Jag vet inte riktigt hur jag känner om det. Om man nu ska vara någon så är definitivt Lillan den människan jag skulle vilja vara, men är det inte bättre att  inte vara någon annan alls? Eller?
Känner mig lite borta, men å andra sidan kan det ha något att göra med att jag nyss fått nya glasögon vilket gör mig en aning yr, virrig, knäpp i bollen, etc etc.
Rambling End.

torsdag 10 november 2011

Eböcker, eboksläsare, bokindustrin i övrigt

Detta är ett inlägg fyllt med gnäll och skäll över eboksindustrin och dess finurliga egenheter som jag har kommit att lära känna mycket väl de senaste åren efter att jag bytt till att läsa elektroniskt. Är du inte intresserad får du gärna stödja mig genom att läsa iallafall och gärna komma ihåg så att du kan gnälla om det om du någonsin möter någon med makt inom detta område.

Kapitel 1: Upptäckten av Calibre/The Demise of SONY Reader
Jag fick min eboksläsare till julklapp ett år. Den var snordyr eftersom att den var tvungen att bli importerad, men finns viljan så går det (trodde jag det, ung och dum var man). Kopplar in läsaren i datorn och den vill förstås att jag ska använda mig av SONY Reader eboksprogram för att ladda böcker in och ut.
Problemet är bara att programmet vägrade att starta, så jag gick online och upptäckte att programmet inte fungerade på datorer med Windows Vista (vilket torde få bort större delen av klientelet). Nåja istället upptäckte jag calibre (open source, gratis, med forum för hjälp/önskemåt). Funkar strålande och blir bara bättre och bättre. (Calibre hittar du här)

Kapitel 2: Den olagliga frestelsen eller Regionslåsta, Platformslåsta och DRM-skyddade skitböcker
Upptäckt nummer två kom då jag upptäckte att majoriteten av alla eböcker bara får säljas i USA, alternativt Storbrittanien. Eböckerna på svenska internethandlar fanns (och finns än idag) endast med svensk översättning (de få icke-svenska böckerna man hittade, jag har aldrig varit förtjust i svenska författare). Detta slutade med att jag (på de websidor det gick att komma undan med detta) ljög om adress och betalade böcker via paypal.
Dessutom så har de flesta internetbokhandlar en tendens att låsa in böckerna man köper från deras program så att de inte kan användas med annat program (ex. Amazon kindle, SONY Reader, B&N, typ femtio tusen andra android/apple enbart-bokhandlar)
Och sedan, av de böcker som man lyckades få ned till sin dator så upptäcktes det att de INTE GICK ATT FLYTTA PÅ! Ojsan, den är låst. Du får inte byta namn, du får inte lägga in den i ditt ebokssorteringsprogram, du får inte anteckna i den, inte ladda upp den i fler än en eboksläsare (om du har tur och det går med en), du får inte konvertera den (PDF till EPUB för min android t.ex.). Försök du att hålla koll på hundratals eböcker med underliga filnamn, underligare metadata som ligger på olika underliga ställen och inte får katalogiseras! OCH DETTA BETALAR JAG FÖR???
Sedan upptäcker du att du kan googla fram en snabb, gratis lösning som ger dig böcker du kan läsa när du vill, hur du vill och som du kan få tag på bara genom att snäppa med fingrarna.
Sedna frågar du dig själv om det är värt alla problem att stötta författarna?

FRÅGESTUND: Varför köper jag inte en KINDLE, har allt på ett ställe och så sköter sig det hela utmärkt?
a) Remember 1984 by George Orwell som TOGS BORT från DE SOM TIDIGARE KÖPT DEN när amazon bråkade med förlaget? Tillåt mig att repetera mig. Amazon TOG [REMOTELY] BORT BOKEN FRÅN FOLK SOM BETALAT FÖR DEN. Ofc så gav de snällt tillbaka böckerna senare, men skadan var redan skedd.

b) Den är ful. Och klumpig. Och ful.

c) Om man nu ska stödja bokindustrin är ju inte amazon det bästa valet va?!?


***********TILLÄGGANDE RÖRANDE SVENSKA BOKHANDLAR OCH TILLGÅNG PÅ ENGELSKA BÖCKER**********
Jag är ledsen, men jag kommer nog inte att börja läsa böcker på svenska igen. Jag har upptäckt att ni börjat ta in en del urban fantasy på engelska i pocket med normala priser, men jag har kommit över min pocketperiod så jag är ledsen men jag köper inte så många sådana (hade ni varit framme en sisådär 3-5 år tidigare hade jag dock varit storkund). Numera köper jag bara pocket som infallsköp i affärer, eller om det är facklitteratur kan jag köpa pocket online (föredrar fortfarande facklitteratur i pappersform om jag har pengar/tid/möjlighet).
Ge mig engelska böcker (under 100 spänn styck, försöker du sälja eböcker till mig dyrare än pocketerna så är du fan dummare än du tror att jag är). Ge mig urban fantasy, YA fantasy, paranormal romance, klassisk fantasy, klassiska klassiker (nej, stryk dem de hittar ag gratis på gutenberg), non-fiction inom health, personal development, studieteknik och ge mig dem samma dag de kommer ut (jag lovar, jag sitter och vaktar efter dem!). Ge mig Tamora Pierce (förresten dessa får du gärna översätta till svenska, finns ingen bättre ungdomsfantasy), Cristin Kashore, Maggie Shayne, Nalini Singh, J.D. Robb, Malcolm Gladwell, Maya Banks, Christine Feehan, Jennifer Ashley, Sogyal Rinpoche (typ), Susanne Brockmann, Carrie Vaughn.. I honestly could continue like this forever.
Förresten, ge mig gamla (svenska) klassiska diktböcker i eboksform och jag lovar jag köper! (Gärna Edith Södergran och Bo Setterlind, dem är jag extra intresserad av!)



END RANT: Nu när jag fått ut mig allt detta mår jag mycket bättre, nu skade till och städas med pappa! :)

lördag 5 november 2011

Känna sig amatörig-dagen

Jag tror att jag håller på att bli frisk. Bra tycker jag efter typ en och en halv vecka av misär. Skadar inte att ha lite energi för första gången på evigheter. Nåja.
Det var länge sedan jag skrev något på svenska, nästan lika länge sedan som det var sedan jag läste en bok på svenska (fyfan vad jag är snobbig). Kan säga att första försöket inte gör mig så nöjd alls. Det blir lite bakvänt att skriva på svenska och läsa på engelska, jag tappar bort idiom och ordrytm och.. känslan. Kan tilläggas att detta är första flödesskrivningen, har inte gått igenom och ändrat en enda gång så definitivt mer än lite självklara felskrivningar osv.osv. Nåja.



Det finns alltid ett kapitel om döden, var kvinnans första tanke när hon såg sig omkring på den öde gravplatsen. Det var mörkt, förstås. Träden som stod här och där var kala och mörka, svarta i månskenet. Grenarna såg ut som giriga fingrar som sträckte sig efter närmsta liv. Förstås. Vad annat kunde man förvänta sig?
Luften var kall och hon kände håren på armarna resa sig. Typiskt. Som en dålig hollywoodfilm, tänkte hon.
Samtidigt blåste brisen, hårt så att hon blev tvungen att ta ett steg fram för att inte falla ned på marken. Jaja, jag kommer. En bris till, den frigjorde hennes hår från hårsvansen, – hade hon haft hårsvans? – JA! Jag går nu. Titta, steg, steg, steg. Visst är jag duktig?
Hon följde stigen som gick runt kyrkan. Det var en ängel på en gravsten, en bild sol bakom berg på en annan. En gravsten hade en liten grusgård. Svart grus. En gravsten var bara enkelt format som ett kors, och den gillade hon bäst. Enkel, men inte simpel. En glimt solsken lyste på korsets vänstra arm. Vänta nu, sol? Vad håller du på med?
När hon tittade upp så såg hon solen sticka fram mellan molnen. Hur gick det till? Men... Hon stannade till när hon hörde rösterna och tittade bort mot människorna som stod brevid en vit gravsten. En kvinna i rullstol och en man som stod brevid och höll henne i handen.
”Han hette Erik,” sade hon. Tårar glänste på hennes kinder. ”Det är så svårt. Det är fortfarande så svårt!”
När hon lyfte sin hand tvekade hon innan hon rörde med vid den vita stenen. Handen darrade.
”Jag kan fortfarande se hans ansikte. Jag sörjer fortfarande, jag..”
”Jag vet,” sade mannen och förde hennes andra hand upp till sin mun. ”Älskling, jag vet.”
Hon tittade upp mot honom. ”Du gör det. Du har alltid gjort det, alltid.” Hon såg mot gravstenen, lät sin hand vila tungt mot den innan hon drog bort handen. Långsamt, men utan att tveka. Hon flyttade på rullstolen så att hon var vänd mot mannen och tittade på hans ansikte en lång stund. När hans hår blåste i hans ansikte så blinkade hon. Abrupt, som om hon just vaknat ur en dröm. ”Ja,” sade hon och drog hans hår bakom hans öron. ”Ja.”
Hans leende var ett sådant som man inte lätt glömmer, så brett att det lyste upp i hans ögon. Sedan vinglade han till och blev tvungen att ta stöd i hennes rullstol. ”Jag kan inte stå,” sade han med förvåning i rösten. Sedan lade han huvudet mot hennes axel och blundade. ”Herregud, jag tror att jag också behöver en rullstol.”
Hon skrattade. Ett klingande, lyckligt skratt som gled genom luften utan motstånd. Runt, runt gravstenar och blommor. Nästan kunde man se skrattet dansa med solstrålarna, och nästan kunde man känna hur, under alla gravstenar, de som låg där log med dem.
”Jag älskar dig,” sade kvinnan och skakade på huvudet. ”Varför kan jag inte förstå.”
När han ledde henne bort, ut från kyrkogården, stod på kullen kvar en ensam kvinna, en vålnad.
Hon hade ingenting att säga, hennes gåshud stod återigen rakt upp, men denna gång av en helt annan anledning. Så det var det här du ville visa mig, tänkte hon och svalde, all hennes ilska för ett ögonblick bortglömt. Inte död. Liv.