SKRIVRAPPORT: Första veckan hemma...

...tycks inte gå så bra. Har uppdaterat ordmätaren och ligger 11 sidor efter, vilket är 3 ½ vecka efter schemat. På samma gång känns skrivandet sådär urlakat, har ingen lust att skriva och kommer inte på något intressant att skriva heller. Men det är bara att kämpa på!

Ett litet samtal som går ut över stackars oskyldiga Melaine

Det är svårt att förstå hur ett litet samtal kan betyda så mycket. Ett enda litet samtal som inte innehöll något som en utomstående skulle betrakta viktigt. Nej, ingen utom jag. Men alla har tider när de inte mår bra, för att kunna må bra måste man kunna må dåligt.
Det är bara det att varenda gång det händer hörs rösten som säger "dèja vú". Det har hänt tidigare, på ytan ser ingen likheten vilt spridda händerlser men på djupet där jag simmar står allting skrämmande klart. Har jag fastnat i gamla hjulspår? Det kan jag ju inte ha gjort eftersom att jag är 15 år gammal, jag har inga hjulspår än. Jag har bannemig inte börjat dra min kärra än.

Och på vilket sätt påverkar detta mitt skrivande då kanske ni undrar. Jo det är så här att varenda gång jag sätter mig framför tangentbordet så trycker jag ned min olycka på Melaine, vilket kan tänkas ojuste. Det kan hända att det också är ett problem eftersom jag kommit till den del av berättelsen när hon måste handla, inge mer eftertänksamhet, inge mer olycka.
Och vad gör jag då? Prackar på henne ännu fler problem. Hon måste hata mig.

Ledsen, men jag kunde inte låta bli..

Tog tipset från Sama som fick det från Skrivtips som fick det från Johanna på Multimanus..

You're The Guns of August!
by Barbara Tuchman

Though you're interested in war, what you really want to know is what
causes war. You're out to expose imperialism, militarism, and nationalism for what they
really are. Nevertheless, you're always living in the past and have a hard time dealing
with what's going on today. You're also far more focused on Europe than anywhere else in
the world. A fitting motto for you might be "Guns do kill, but so can
diplomats."

Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

SKRIVRAPPORT: Stockholm

Som befarat är skrivtillfällena få och inspirationen ligger på noll, vilket kan bero på tv:ns oljud och de tre dussin ungar (okej då, fyra är de, men de låter som tre dussin) som springer omkring. Eller så kan det bero på att jag har mensvärk samtidigt som jag tycks dras som en fluga till allt som är sött, och därför överger dataskärmen hela tiden.
Trots det har jag lyckats få ihop hela två (!) sidor. Jippi!
Fast sedan borde jag inte glömma att jag ligger 12 sidor back. Suck.

Time is against you.
When you have time, you don't need it.
And when you do, it keeps running away.

Tillbaka.. För en liten stund

Redan efter första dagen på min språkresa i Swansea förstod jag att mitt skrivande skulle bli lidande. Nästan dödligt faktiskt.
På tre veckor har jag ett handskrivet A4 och imorgon far jag iväg igen. Återigen med begränsad datortillgång. Ibland är det inte kul att vara "liten". Om jag fick välja hade jag stannat hemma och skrivit. Jag har så mycket som simmar omkring i huvudet just nu och allting vill ut. Suck..

What type of writer should you be?

Hittade länken till det här testet på Puzzlans blogg, "Skrivtips".

You Should Be a Film Writer

You don't just create compelling stories, you see them as clearly as a movie in your mind. You have a knack for details and dialogue. You can really make a character come to life. Chances are, you enjoy creating all types of stories. The joy is in the storytelling. And nothing would please you more than millions of people seeing your story on the big screen!

What Type of Writer Should You Be?

Goin' you own way (med irlänst accent)

Jag älskar irländsk accent. Bara så ni vet. Och Irländarna är ju ett folk som går sina egna vägar (om man är naiv nog att dra alla över en fin, klövergrön, fördomsfull kam). Vi kan nu låtsas att alla irländare är sådana som jag tror (önskar) att de är. Så skulle man kunna jämföra dem med mina karaktärer. Mina karaktärer vägrar att göra som jag säger! Derec skulle verka så mycket äldre och, tja, oåtkomlig och i ärlighetens namn lite ointressant för min Melaine. Men nu har de båda gått bakom ryggen på mig och nästan gått över gränsen (åtminstone antytt) från kompisens storebror till en speciell sorts "vänner". Och Ranulf, den rodnande stackarn med fult namn, hans hemliga förälskelse i Melaine är praktiskt taget helt borta ut handlingen.

Ungefär så har det gått med alla mina karaktärer. Nästa gång jag läser en artikel om skrivande ska jag inte vifta bort den med ett "Men så kaan det ju inte bli." Eller jag ska åtmindstonde försöka.