Anti-gnäll

Upptäckte just att de tre sista inläggen jag har skrivit har varit gnäll. Dåligt, dåligt. Jag ska bättra mig.
Kan börja med att påpeka att förkylningen är över, mådde faktiskt riktigt bra redan på lördag så det är ett plus.
Sedan så följer jag fortfarande mitt skrivschema, vilket är ett jätteplus. Tycker faktiskt att det blir lättare och lättare att skriva. Förr fick jag kämpa för att skriva en sida med storlek 14 (ca 300-400 ord tror jag) men nu fixar jag nästan lätt 1500 ord per "sittning" (per gång jag verkligen sitter ned och skriver, inte bara tänker att jag kanske ska göra det och öppnar dokumentet bara för att sedan överge det för internets lockelser).
Och så kan jag avsluta med att jag bakat riktigt supergoda kakor med jordnötssmör som jag toppade med jordgubbar.

Varför måste det finnas förkylningar?

Varje gång jag lägger mig ned med huvudet mot kudden och blundar så blir dunkandet i mitt huvud värre. När jag försöker distrahera mig med en film upptäcker jag att jag inte kan konsentrera mig på filmen för jag är så trött. Sedan försöker jag lägga mig i sängen igen och så går det runt.
Runt, runt, runt.
Jag tror jag blir galen.

Varför måste det finnas förkylningar?

Angels Among Us

Jag tror inte att jag någonsin grinat lika mycket som idag. Och nej, ingen har dött.
Det började med att jag läste New Moon (andra delen i Stephanie Meyers the Twilight Saga) och jag bölade som en jag vet inte vad. Usch vad hemskt. Senare på dagen valde radion naturligtvis att spela upp en låt som jag finner extra böl-vänlig, och jag satte igång (förmodligen redan uppmjukad av boken).
Och så var jag dum när jag skulle titta på film så jag valde Pay It Forward (skicka vidare), och om man har torra ögon efter den filmen måste man väl vara både döv och blind.

Efter det här kommer jag då inte att behöva gråta på ett par år. Jag måste vara heltömd.

Politiker? Nej, inte jag. Draft

Någon sade (undra om det var Nina?) att jag borde bli politiker för att jag vill ha makten att vara med och bestämma. Jag skakade på huvudet. Nej, inte jag. Jag vill, men priset skulle vara för högt.
Jag hade förstås redan en gång i tiden tänkt igenom det hela. Jag vill bli politiker för att finnas där och ha makten att påverka, att kämpa för det jag tror på. Men jag hade aldrig fixat nackdelarna. Titta på de flesta politiker här i Sverige (och övriga världen?). För det första är intrycket jag har fått av de flesta (märk väl, de flesta är inte en synonym med alla!) politiker är tristess. Visst verkar de väl brinna för vad de tycker, den lilla eld de har kvar.
Sedan är det fotona som finns på riksdagens hemsida. De får mig att rysa, för visst ser de ut som skolfoton? Sitt still och glöm inte att le glatt i kameran. *Klick, klick* Nästa!
Tillbaka in i ledet. Lyssna, le glatt och gör som du blir tillsagd.
Dessutom hade inte jag klarat av att bli av med den politiska naivitet som blivit allt svårare för mig att hålla tag i. Att tro att regeringen finns där för folket. Att regeringen gör det VI vill, FÖR oss. Att tro att regeringen sköter det bra. Att tro att regeringen över huvud taget kan sköta det bra. Att tro att i slutändan blir det bra.
Jag vill ha kvar min naivitet. Jag vill tro allt det där. Min naivitet är banne mig en stor del av mig, en del jag inte vill förlora. Att bli politiker och se inte bara en liten del naivitet försvinna, utan en allt större del, dag för dag? Jag skulle förlora det som får mig att bry mig, det som får mig att tänka efter och tro på det jag tycker.
Jag skulle knäckas mer och mer för varje gång något som FRA gick igenom, de bra sakerna jag eventuellt skulle kunna göra skulle inte kunna överväga det jag inte kunde göra.

Jag tänker fortsätta att tänka och tycka. Att försöka påverka, men i mindre grad. Jag tänker skriva under protestlistor, diskutera min ståndpunkt med andra, blogga när jag känner för det.
Med andra ord, jag tänker finnas långt långt nere i rangordningen och stödja dem som jag tror har rätt. Men jag kommer nog aldrig att ge mig ut på den planen själv.

Usch och fy och blääää

Jag tycker inte om att gnälla. Eller jo visst, jag tycker om att gnälla. Men jag tycker inte om att andra ska behöva stå ut med mitt gnäll. Så därför:

VARNING!
Detta inlägg är starkt betonat inte bara av jag-hatar-hela-jävla-världen-attityden utan också gnäll. Om detta besvärar dig så kan du lämna bloggen med en gång och ingen skada skedd.

Jag hatar min rygg. Återigen på idrotten gjorde jag något jag inte skulle göra. Problemet den här gången är bara att jag inte gjorde något speciellt. Jag kände att det började knaka till (eller hur man nu ska säga, stack till?). När idrotten var klar och jag bytt om kände jag det i ryggen bara jag reste mig upp, fick nästan ta hjälp av klädkrokarna för att det inte skulle göra så ont. Sedan var jag tvungen att bära de tunga gympakläderna hem, vilket knappast gjorde underverk. Mamma tror att mina skor kanske har förvärrat det hela, men jag tror inte det för klacken är ju så liten. Sedan tycker hon att jag ska börja på till sjukgymnasten igen, fast jag vet ju från förra gången att visst fick jag mer muskler men någon direkt skillnad för ryggen gjorde det inte.
Suck, jag är så sur och trött och irriterad att jag inte ids gnälla mer. Ska lägga mig på soffan framför tvn eller läsa en bok eller något.

Bra nog

Det blir så frustrerande ibland. Att inte vara bra nog.
Jag tänker inte ljuga och säga att jag inte ger bryr mig om vad andra tycker, för det gör jag. Men när det är krav jag ska fylla så vill jag fylla mina egna, inte någon annans.
Jag blir inte frustrerad över att inte var bra nog för någon annan, för hur många olika någon annan finns det egentligen? Alltför många för att jag ska oroa mig för en eller två.
Men jag vill fylla kraven jag har på mig själv. Om det jag gör är bra nog för mig så spelar det inte lika stor roll om någon annan inte tycker om det. Då kan jag ta kritiken och fundera över den. I bland komma fram till att "tja, han/hon har nog rätt," och i bland komma fram till motsatsen.
När jag hittar berg som verkar oöverstigliga och hål som inte kan täppas igen gör det mig så frustrerad. Jag vill ha bättre. Jag kan bättre.
Det tar nog någon timme innan frustrationen lagt sig. Då ska jag sätta igång skrivandet igen, leta upp felet och komma på något sätt att åtgärda det.
Skriva något som är bra nog.
För det vet jag att jag kan.

Heh.. *blush*

Jag älskar att vinna utlottningar. Jag älskar att vinna utlottningar. Jag älskar att vinna utlottningar..

Jag tror faktiskt att jag älskar att vinna utlottningar så mycket att jag inte bryr mig om vad jag vinner...

Twilight reading

You must look into people as well as at them,

säger Lord Chesterfield.

Det är dagens "Daily Quote" och låter väldigt bra tycker jag ifall någon undrar. Jag sitter på skolan och har datorlektion. Vi ska lära oss att söka via google och jobba lite med Word.
Som att vi alla inte redan kunde det.
Men i alla fall, anldeningen till att jag började skriva det här inlägget är för att jag var dum igår. Skulle precis gå och lägga mig när fick syn på boken som låg på nattduksbordet. Twilight av Stephenie Meyer (Om jag kunde drömma heter översättningen, vilken jag dissade för böcker är alltid bäst på originalspråk). Vet några som har läst den boken och tyckt att den var bra så när jag gick på stan för några dagar sedan och såg den på en hylla tänkte jag att nämen jag köper den och läser den någon gång.
Och sedan låg den där orörd och ensam på nattduksbordet. Och dum är jag, för jag tog ju självklart upp den med avsikten att läsa "bara ett kapitel".
Stackars lilla tröga jag.
Jag försökte verkligen att lägga ifrån mig boken ett par gånger. Till sist lyckades jag. Synd att klockan redan hunnit bli halv tre.
Jag vaknade vid sju, självklart jättepigg på att läsa så jag tog återigen upp boken. Dessvärre blev jag tvungen att överge den för skolan. Vilket inte känns bra. Jag hade bara två eller tre kapitel kvar.
Så nu blir jag tvungen att sitta här i skolan trött av sömnbrist och nyfiken på bokens slut ända till fem då vi slutar. Sedan bär det hem snabbt som attan.

Jag kan nästan höra hur boken ligger där på nattduksbordet och ropar på mig...

Spotified

Jag har blivit totalt frälst på Spotify. Vilken underbar sak att komma på! Synd bara att det är så svårt att få en inbjudan. Jag tror att jag har frågat varenda person jag känner om de har spotify, sedan har jag frågat en massa personer jag inte känner också. Jag har sökt via bloggar och forum och tävlingar och gud vet vad. Men jag lyckades! Jag lyckades banne mig få tag i en inbjudan! (Fast jag har ingen aning vem jag fick den av, tack vem du nu är!)

Här är anledningarna till att jag tycker om Spotify:

• Det är lätt som en plätt att leta efter (och hitta) låtar.
• Det går snabbt som attan.
• Drag'n'Drop gör det mycket enkelt att skapa och lägga till låtar i spellistor.
• Det finns inte en massa onödiga funktioner som är ivägen.
• Den är mycket användarvänlig. Lätt att lära sig även om man inte är pro på datorer.
• Låtarna har bra kvalite.
• GRATIS!
  
• OCH lagligt!

Tell me, can it get any better?

Röstning avslutad

Jag har glömt (eller jag har nog egentligen inte haft tid) att meddela resultatet för omröstningen. Vann gjorde "Under vatten" med över 50%. För att vara ärlig var det den jag lutade mot innan också. Den eller "skog". Jaja, jag ids inte leta fram bannern eller ändra något nu i alla fall. Ska trixa lite med det när jag får tid. Här är en print screen på slutresultatet av omröstningen.

Storm

It came as lightning. A flame in the sky.
It came too fast, too eager.
Why didn't I notice it was on it's way?
Why didn't I see the storm?

It came and went. Too fast and to eager.
The storm that swept it away.
Why do I grief over something that's lost?
Why do I still remember?

Inte bra nog, eller kanske?

Jag har skrivklåda i mina fingrar. Måste ha fått lite energiskjuts av alla glada (?) nanowrimare. Men trots gårdagens skrivboom skrev jag inte något igår, istället redigerade jag prolog och kapitel ett i den nyss namngivna berättelsen "Falkmedaljongen". Återupptäckte varför jag tappade hoppet om berättelsen, men upptäckte också att den inte var fullt lika hemsk som jag inbillat mig under väntetiden medan jag funderat på Acaziaprojektet. Jag vill inte uttala mig om berättelsen är bra eller dålig (det tycker jag för övrigt att man inte kan veta själv), men den kändes inte bra nog för mig.

Och när vi nu var på ämnet, varför bestämde jag mig hux flux för att redigera Falkmedaljongen? Jo, jag hittade till sidan Kapitel1* och tänkte att visst, lägga ut något kapitel av Falkmedaljongen kan ju inte göra någon skada. Sedan kom jag ju på också att jag kan ju inte lägga ut något som jag inte redigerat eller ens läst på ett halvår. Så jag läste och redigerade och finns prologen och kapitel 1 ute på world wide web. Mera bestämt hittar du den här.

*Jag tänker inte ge creds åt någon för länken för jag tror allvarligt talat att jag sett länken dit på varenda svensk skrivblogg jag följer.

5%-hopp (visst är jag bra på orduppfinning!)

Min ordmätare gjorde just ett 5%-hopp. Jag lyckades skriva runt 3.000 ord på en gång, vilket är något som sällan händer. Just därför skulle jag gärna fortsätta, men jag är så trött att jag håller på att falla ihop så det får bli någon annan gång.

Bilden kändes bara passande..

Post

Elins tumhållande måste ha smittat av sig på mig för jag fick för några dagar sedan ett mycket efterlängtat paket från everyday minerals! Du kanske har hört talas om ID Bare minerals? Everyday minerals är samma sak fast billigare, fler foundationfärger och den innehåller inte bismuth (vilket många är allergiska mot).
Jag beställde ett gratiskit (med tre foundationprover, en concealer och en rouge), en flat kabukiborste och ett kit med 10 valfria ögonskuggor. Det ni ser på bilden är ögonskuggorna jag valde, borsten och så ser man locket på en av foundationproverna.


Och ifall någon undrar, nej jag tänker inte börja skriva om mode och smink. Det här var ett undantag bara för att edm är så bra!

Pinnhål

Varför gav jag mig in på att skriva något som den här? Det här projektet är långt mycket mer komplext än det jag gjorde med Melaine. Jag vet inte hur mycket research om kulturer och subtropiskt klimat jag behöver göra innan allt är klart, men just nu verkar det som ett berg. Dessutom så går det trådar fram och tillbaka över hela allt, scenerna blandas ihop med jag vet inte hur många subplots som helst. Om man jämför med Melaine i alla fall.
Det känns så mycket för projektet Melaine var så litet om man jämför. Melaine var säkert, saker jag kunde eller lätt kunde hitta, fyllt med klichéer och säkert finns där en massa plagiat om man gräver i det. Det är som om Melaine var på test. Typ första försöket och nu är det mera "jag kan det här lite bättre nu så låt mig pröva något nytt".
Test eller inte så vet jag att den här gången har jag hoppat upp ett pinnhål. Frågan är bara om det kommer att hålla.

Fackeltåg

Gällivare hade fackeltåg för att stoppa våldet igår. Urådet fanns förstås på plats de också.
Jag kan tänka mig att många där hade ögon stora som tallrikar för sällan har väl Gällivare sett en folksamling på sjuhundra pers...

Tester = Fungerar inte

Jag prövar olika tester för att det ska bli lite klarare åt vilket håll jag lutar, men blir det så? Icke sa nicke! Allt jag får reda på är att jag passar för det mesta utom praktiska och tekniska saker. Vilket testet här ovan också påpekar. Ifall någon undrar så kommer det härifrån.

Where? What? When?

Den här veckan har vi blivit informerade på skolan om vilka ämnen och nivåer vi kan välja till tvåan och trean. Jag kan inte säga annat än att jag är osäker. Det kan ju ha varit bra att välja ämnen som passar det man vill utbilda sig till sedan. Men vad vill jag utbilda mig till? Funderar över väldigt många yrken jag kanske kan tänka mig. Nina tycker att det är mycket roande hur jag ändrar mig nästan från sekund till sekund. Problemet är inte att jag inte vet vad jag vill bli.
Problemet är att jag vill bli så mycket.
Jag vill ha ett kreativt jobb, eller något där jag får träffa folk. Men jag vill inte ta hand om andra, bara träffa dem. Ett jobb där man får argumentera mycket kanske? Utmana sig själv genom att tänka analytiskt. Eller tänka kreativt. Marknadsföring kanske? Forskning? Det skulle vara kul att vara bartender. Men bara som extraknäck, arbetstiderna följer inte riktigt min dygnsrytm. Arkitekt är både kreativt och lite analytiskt. Makeupartist skulle vara att måla något vackert varje dag. Föreläsare för jag tycker om att prata. Men vad skulle jag föreläsa i? Självförsvar, mobbing i skolan, självhjälp, sjukgymnastik, hbt, inredning? Gisslanförhandlare skulle jag vilja vara, går man polisutbildningen då? Finns det ens en marknad för en gisslanförhandlare här? Men jag kan ju bli en sådan som spelar in ljudböcker. Jag skulle tycka om att påverka men jag vill inte bli politiker för jag vill behålla min tro på att mänskligheten i slutändan gör det som är "rätt". När det finns rätt och fel i alla fall.

Jag har en plan A. Jag vill ju bli författare, men man kan aldrig räkna med det så jag behöver en plan B. Nu, tack!

Usa lyckas faktiskt ibland

Jag glömde ju att skriva att jag tycker att USA för en gångs skulle gjort något bra. Om inte för den ekonomiska krisen hade förmodligen McCain vunnit, så man kan ju se det som att ekomomikrisen förde något bra med sig! (Borde man kanske tillägga att Sverige inte haft någon svart stadsminister? Fy på Sverige!)
Kraven som ligger på Obama just nu är väldigt stora och frågan som återstår är nog: Kommer han att palla trycket?
Eftersom han varit lugn som en filbunke hittills tror jag det. Han kommer nog inte ha tid (eller pengar heller) att göra allt han lovat, han kommer att starta i nedförsbacke eftersom Bush-regeringen satt staten på minus, han kommer förmodligen att göra dumma misstag i början. Men jag tror att allt som allt kommer det nog att gå bättre för USA med honom i fören.
Jag hade då hellre velat ha honom som Sveriges statsminister än Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin. Han kanske vill flytta hit när han är klar med USA?

Gästbanner! (är det ett ord?)

Som ni kanske ser har jag en ny banner, dock är den bara tillfällig. Det är Peter (Realmenscrapp) som tittade in hit och såg att jag planerade att byta banner så han gjorde en till mig! Visst är den fin?
Men i alla fall, jag tänkte att den han gjort får hänga där uppe tills min omröstning är avslutad.
Apropå det så har jag inte satt någon deadline för omröstningen, oops.. Men eftersom att jag nu har en så fin gästbanner vill jag ju behålla den ett tag så jag sätter deadlinen till den femtonde, kanske? Jo, den femtonde får det bli.

Sedan så kan ni ju titta in på Peters blogg också. Han fotar grymt snygga bilder och har just nu en bra tutorial för photoshop i bloggen.

Once again..

...är jag utan internet! Har inte internet över huvud taget hemma, har ringt telia och det är tydligen det mobila nätet som inte fungerar och de har ingen aning när det går att fixa. Just my luck.
I alla fall, så att folk vet. Jag kommer inte att kunna vara inne tills internet börjar fungera igen.

NaNoWriMo

Det är den första November idag.
För er som inte vet betyder det att NaNoWriMo har startat. Nano är en förkortning för National Novel Writing Month och består av ett gäng galningar som bestämt sig för att skriva en roman på 50 000 ord på en månad. Och det, mina damer och herrar, är inte lätt.
Själv har jag funderat på att ansluta mig men kommit fram till att nej, jag vill inte ta den tiden från mina andra projekt (scrapbooking bl a). Dessutom vill jag inte lämna romanen jag håller på att skriva nu, och att använda den på nano skulle nog vara självmord för den behöver så mycket reseach.
Nåväl, även om jag inte tänker delta så tänker jag definitivt spöka omkring på sidan, och det är vad jag ska göra nu.

Ps) Du har väl röstat på vilken banner du vill att jag ska ha? Det vinglar just nu mellan "Skog" och "Under vatten"...