Politiker? Nej, inte jag. Draft

Någon sade (undra om det var Nina?) att jag borde bli politiker för att jag vill ha makten att vara med och bestämma. Jag skakade på huvudet. Nej, inte jag. Jag vill, men priset skulle vara för högt.
Jag hade förstås redan en gång i tiden tänkt igenom det hela. Jag vill bli politiker för att finnas där och ha makten att påverka, att kämpa för det jag tror på. Men jag hade aldrig fixat nackdelarna. Titta på de flesta politiker här i Sverige (och övriga världen?). För det första är intrycket jag har fått av de flesta (märk väl, de flesta är inte en synonym med alla!) politiker är tristess. Visst verkar de väl brinna för vad de tycker, den lilla eld de har kvar.
Sedan är det fotona som finns på riksdagens hemsida. De får mig att rysa, för visst ser de ut som skolfoton? Sitt still och glöm inte att le glatt i kameran. *Klick, klick* Nästa!
Tillbaka in i ledet. Lyssna, le glatt och gör som du blir tillsagd.
Dessutom hade inte jag klarat av att bli av med den politiska naivitet som blivit allt svårare för mig att hålla tag i. Att tro att regeringen finns där för folket. Att regeringen gör det VI vill, FÖR oss. Att tro att regeringen sköter det bra. Att tro att regeringen över huvud taget kan sköta det bra. Att tro att i slutändan blir det bra.
Jag vill ha kvar min naivitet. Jag vill tro allt det där. Min naivitet är banne mig en stor del av mig, en del jag inte vill förlora. Att bli politiker och se inte bara en liten del naivitet försvinna, utan en allt större del, dag för dag? Jag skulle förlora det som får mig att bry mig, det som får mig att tänka efter och tro på det jag tycker.
Jag skulle knäckas mer och mer för varje gång något som FRA gick igenom, de bra sakerna jag eventuellt skulle kunna göra skulle inte kunna överväga det jag inte kunde göra.

Jag tänker fortsätta att tänka och tycka. Att försöka påverka, men i mindre grad. Jag tänker skriva under protestlistor, diskutera min ståndpunkt med andra, blogga när jag känner för det.
Med andra ord, jag tänker finnas långt långt nere i rangordningen och stödja dem som jag tror har rätt. Men jag kommer nog aldrig att ge mig ut på den planen själv.