Bra nog

Det blir så frustrerande ibland. Att inte vara bra nog.
Jag tänker inte ljuga och säga att jag inte ger bryr mig om vad andra tycker, för det gör jag. Men när det är krav jag ska fylla så vill jag fylla mina egna, inte någon annans.
Jag blir inte frustrerad över att inte var bra nog för någon annan, för hur många olika någon annan finns det egentligen? Alltför många för att jag ska oroa mig för en eller två.
Men jag vill fylla kraven jag har på mig själv. Om det jag gör är bra nog för mig så spelar det inte lika stor roll om någon annan inte tycker om det. Då kan jag ta kritiken och fundera över den. I bland komma fram till att "tja, han/hon har nog rätt," och i bland komma fram till motsatsen.
När jag hittar berg som verkar oöverstigliga och hål som inte kan täppas igen gör det mig så frustrerad. Jag vill ha bättre. Jag kan bättre.
Det tar nog någon timme innan frustrationen lagt sig. Då ska jag sätta igång skrivandet igen, leta upp felet och komma på något sätt att åtgärda det.
Skriva något som är bra nog.
För det vet jag att jag kan.