torsdag 5 november 2009

Chocktekniken

Det här är det första blogginlägget på jag vet inte hur länge. Undrar varför? Jag har haft för lite energi till att skriva innan.
Jag har varit stressad och mått dåligt inte bara psykiskt utan fysiskt. Från att inte kunna somna till att inte kunna vakna eller somna helt plötsligt vid olämpliga tidpunkter och migrän efter att tandställningen spändes (jag som aldrig haft migrän förr!). Den lilla energi jag hade användes upp på skoltid när man försökte vara åtminstone lite social.
Och tro nu inte att jag varit deprimerad, för det tvivlar jag på. Det hände många gånger att jag var för trött för att gå till andra sidan rummet och hämta något och istället låg kvar på sängen och gjorde något på datorn för att datorn tog mer tankekraft än något annat. För huvudet har mått bra, det är bara kroppen som inte riktigt orkade; om det går att förstås?
För övrigt kan tilläggas att mamma blev så orolig över mig att hon mailade Tonje och frågade om mig (gulp). Och tydligen fick till svar att några lärare diskuterat om mig och hur jag varit trött och oengagerad (dubbelgulp).
Klimaxen (den dåliga sorten) kom i slutet på lovet när mamma kom för att hjälpa mig att städa och göra matlådor och lite sådant. Dag nummer två så var hon lite mer fundersam än vanligt och hon nämnde att det kanske vore bäst om jag kom hem.
Kom hem?
Ja, du läste rätt. Förskräckt blev jag när hon fortsatte med att förklara hur hon hade förväntat sig en energiboost från mig nu när hon kom för att hjälpa mig, men att jag varit väldigt trött och långsam av mig.
Säger det inte något att jag inte ens lagt märke till det själv? Och kanske säger det mer att jag, trots att jag var både förskräckt och bestört, inte orkade komma med många och högljudda protester.
Dagen därpå däremot var jag både glad och pigg och gjorde en massa och jobbade väldans effektivt. Var det en sen reaktion på avslappningen under lovet och den nästan rena lägenheten eller var det mamsens chockuttalande?
Je ne sais pas.

------------------

Jag kunde inte somna igår (delvis pga. att min influensavaccinerade arm värkte så jag inte kunde sova hur jag än vände mig) och sov därför till klockan 12 idag. Kommer inte ens ihåg hur jag stängde av väckarklockan. Återfall.
Jag tog mig tid och gjorde alla de saker det var meningen att jag skulle göra på skolan. Bra.

5 kommentarer:

Robert W sa...

Nu blir jag faktiskt orolig för dig. Kanske ett besök på vårdcentralen kunde vara en idé?

Marika sa...

Hmm... Undrar vad lärarna säger om mig? =S Läskiiigt...
Men, du... Du måste krya på dig, så att vi kan ha vår Angelique på skolan varje dag. En välmående Angelique. ^^ Vi ses på måndag!

HerrKantarell sa...

"Vem som helst kunde se att jag var påväg mot ett sammanbrott. Men jag var inte vem som helst."

HerrKantarell sa...

Alltså, det är lite läskigt Angelica. Igårkväll kom mamma och började diskutera mina sovvanor, stress osv. Typ, att jag borde gå till kurator eller något för att lära mig hantera stress.

Mammorna går ihop mot oss! :o

Angelica sa...

Robert: Mamma har faktiskt redan dragit iväg med mig till vårdcentralen och de tog en massa blod, men de sade att värdena var bra.
Marika: Jo vi sågs på måndag! ;)
Amanda: Tja, är du säker på att din mamma inte hälsat på min i Gällivare på senaste tiden?