fredag 29 februari 2008

Photoshop är kul!


Man skulle kunna tro att jag har tillräckligt att göra med kusinerna här och allt, men nej... Jag var visst tvungen att leka lite i photoshop också! :) Lekte med en av bilderna jag tagit när jag inte har glasögon, hatar verkligen glasögonen, de är speciellt ivägen på bilder, skär av ögonen på mitten.

torsdag 28 februari 2008

Tänk kreativt!

Har inte lagt in så mycket grejjer jag gjort.. Är väl så att jag inte ids fota och lägga in.
Men här är iaf. en liten ask jag gjort. Har satt små kort i där jag skrivit olika skrivråd på baksidan. Idén kom alltså från högen med papper jag har i mitt skrivbord efter att jag råkat trycka på skriv ut istället för på spara (tack och lov är det bara ett kapitel, mamma hade blivit tokig om jag råkat skriva ut allt).

Sportlov.. Jippii!

Kusinerna är här och jag är såå glad! :D Småkusinerna är ju jättegulliga och sedan är det så kul att prata med Patrick (deras pappa), han är den mest typiska person jag någonsin mött! Tänk fotbollsbesatt + ITsnubbe + 08 så har du honom i ett nöskal. Lillan är som hon är, jättekul att prata med hon också! :) Sedan var vi på Dundret (Jag, pappa, Lillan & Patrick) i tisdags och åkte som fan, inget sådant slöåkande som när man åker med alla andra. Det är kul att kunna släppa loss utan att veta att man då måste vänta en halvtimme på att de andra ska komma ned.

måndag 25 februari 2008

Kommentarslös?

Jag har inte så många kommentarer här i bloggen. Fast jag vet att rätt så många läser den ändå. Typ Jillian och hennes boyfriend, Lajban, Rakel, ett par till och Sarrie & AleXis förståss. Fast de fattar ju inget för de kan inte läsa svenska. De tittar på bilderna istället.
Hur vet jag då att de verkligen besöker bloggen? Jo, eftersom att de kommenterar på Skypen och msn istället. Det hade varit roligt med lite kommentaris i bloggen också, men det är nog dem stackarna övermäktiga.


Ha! Där fick ni!

Får jag låna 75 minuter?

söndag 24 februari 2008

Äntligen är det gjort!

Jag har bytt färg på min blogg. Varför äntligen? undrar du kanske. Jo, äntligen därför att jag hatar orange. Jag hatar verkligen orange. Men jag har startat blogg ett par gånger tidigare och märkt att när jag gör allt precis som jag vill, fixar till det så att det är helt rätt.
Sedan tröttnar jag. Det är helt rätt men nu blev det trist, jag vill ha något annat att göra. Liksom. När det är så bra som jag kan göra det så tröttnar jag. Varför skriva i bloggen egentligen? Den är snygg och passar mig jättebra, men jag har annat som jag kan göra.
Så jag lät det vara med en design som inte passade mig och se där! Det funkade! Jag har hållt mig på samma blogg i nästan ett år (nåja, mer än ett halvår iaf) vilket är väldigt underligt. Ska jag fram och analysera varför det funkade? Jepp, det tänker jag. Bloggen var inte helt fantastiskt rätt och anpassad för mig så jag kände att nämen, jag kan inte lägga åtsidan något som jag aldrig ens startat ordentligt (se där smyger min perfektionsbesatthet på!).
Nu när jag faktiskt fattar varför jag inte lagt av med det här som med så mycket annat så ändrar jag färg till blått, för att det passar mig bättre. Bloggen är fortfarande inte precis som jag vill ha den (jag vill göra en egen photoshoppad banner ex) men jag låter det vara så. Det får jag ta någon annan gång. Det behöver inte vara perfekt. Det fixar sig ändå.

torsdag 21 februari 2008

Gentle Breeze...

A wanderer is wandering along a curvy path,
he just walks and walks and never stops.
He is scared if he stops, he'll never walk again,
for he is tired, very tired he is.

But what if he stayed if only for a minute,
to sit in the soft, green grass?
To smell the flowers, to feel the gentle breeze,
to hear the twittering birds.

Can't that give som strength to a wanderer,
give some lighness to his heart?
You can never know, 'cause he'll never stop,
he's to scared to stop walking, you know.

söndag 17 februari 2008

"Mäkta häftigt och jävla ballt..

...passar inte bra överallt!" *

Jag vet att svordomar används för mycket här i världen, och jag vet att det låter hemskt när svordomarna kryper ned i åldrarna, men någon måtta får det vara! Min mamma vill sätta stopp för allt slags användande av svordomarna, jag tror att det är en mani hos henne. Jag skulle förklara vad en interjektion är för mina småsyskon och en kompis till dem (11,13 och 14 år gamla) och säger: "Interjektioner är utrop, typ som Hej! Nej! och Fan!" Mamma blir då hemskt upprörd vilket sätter igång diskutionen vad är rätt att säga? Jag försöker förklara för henne att jag använde fan som ett uttryck för att förklara, inte som en svordom men det gick hon inte med på. Sedan försöker jag förklara skillnaden i att säga jävlar som i "djävlarna i rött som har horn" och "jävlar som i jävlar".
Då gnäller hon på att jag svor för mycket när jag förklarade. Ursäkta svordomen, men hur fan ska man förklara skillnaden och vad jag menar utan att säga orden???
Jag försökte och det blev så här: Det är skillnad mellan att säga det där ordet som i det där ordet i rött som har horn och det där ordet som i det där ordet. Hon tycktes förstå vad jag menade eftersom föregående mening är helt obegriplig men trots det tycker hon att man aldrig, inte i någon mening förutom boktitlar, får använda svordomar. Och nej, hon tror inte på gud, hon gillar inte svordomar för att det låter fult.
Det jag reagerar på är att hon inte vill att man ska använda svordomar ens i andra sammanhang är de uppenbara, hon vill inte att man ska få diskutera med orden (som när man diskuterar teologi, då man kan behöva orden helvetet och djävlar osv). Diskutionen tog slut ungefär där eftersom att jag inte orkade försöka diskutera utan att använda dessa förbjudna svordomar. Jag tycker fortfarande att man inte ska använda svordomar närsomhelst och varsomhelst och helatiden, men att förbjuda dem i alla sammanhang kan jag inte se någon anledning till.

*Citatet kommer från teaterpjäsen
Rockpojken, som för övrigt är en av de enda pjäserna jag sett med skolan som jag tycker om. Den andra är Bergspredikan, som för övrigt är regisserad och framförd av samma person som Rockpojken om jag minns rätt.

lördag 16 februari 2008

Jag blir galen

Igår tappade jag bort min mobil (fast jag hittade den sedan) och nu är plånboken borta. Grrr...

EDIT; Jag hittade den! Den var i nattduksbordet, fast jag kommer inte ihåg att jag lade den där!

(Kanske något överdriven rubrik? Aja, deletad iaf)

Blir jag på folk som tycker att jag är för ung för att förstå! Som "anonym" skrev i en kommentar till randigt och prickigt (efter den här artikeln):

"Ni är unga och förstår inte hur media fungerar. Varken föräldrar eller rektor har velat göra en stor sak av det. Media och läsarna älskar sådana här "ofarliga" nyheter som "Carola kastade en blomma" och "prickförbud på dagis". Så mycket roligare för gemene man att läsa än 43 dödade av självmordsbombare. Sedan är det fortfarande sant att förbudet existerar men proportionerna på nyheten bestämmer varken personal eller föräldrar."

I korta ordalag anklagar alltså anonym mig för att vara naiv och tro på allt som media skriver. Har jag blivit hemskt upprörd av den lilla artikeln? Inte alls, till skillnad på hur sur jag blev för kommentaren jag fick. Skrev jag mitt inlägg som kritik mot rektor/personal/föräldrar? Nej, och nu när jag läser igenom mitt inlägg igen hittar jag fortfarande ingen kritik. Jag undrar varför randiga kläder men inte oljud ger migrän, vilket kommer sig av att jag är vetgirig. Sen blev jag förstås nyfiken eftersom att det hänt där jag bor och vad är felet med det?
Dessutom kan tilläggas att jag vet att media överdriver för att skapa rubriker som folk vill läsa och det tar jag alltid hänsyn till när jag läser i tidningen. Det visste du inte va, käre anonym?

Nu blev det här inlägget väldigt negativt, men det skyller jag på mitt humör. Jag kommer alltid att reagera när folk tycker att jag är för ung för att förstå. Det är nedlåtande, speciellt eftersom jag för det mesta förstår alldeles utmärkt!

Att göra eller inte göra, det är frågan!

Mamma tycker att jag ska prata med henne och det tycker Jillian också, men jag vet inte? Jag är inte säker på att hon är beredd att lyssna. Hon är inte medveten om vad hon gör. Om jag pratar om det och hon inte förstår så kommer det att sluta med bråk, och jag vill inte ha bråk. Eftersom att det bara är jag och hon på lektionerna skulle alla lägga märke till att vi bråkat och snoka. Jag tror inte att någon skulle välja sida, för det finns ingen tydlig sida att välja, men jag vill inte ha dem inblandade i allt, speciellt inte eftersom jag annars inte är intressant.

Så, nu var det slut på dystra funderingar! Jag ska gå och göra ett halsband till Jayes födelsedag, och det har hon ingen aning om för hon kan inte svenska :P

fredag 15 februari 2008

Kap 4 avslutat!

Andra utkastet på kapitel 4 är klart! Jag märker att redigeringen går snabbare ju längre fram jag kommer i historien. Tror att det berot på att jag har lärt mig så mycket genom att skriva att slutet är mycket mer välformulerat än början.
Den här redigeringen har jag koncentrerat mig på att ta bort konstiga formuleringar och slarvfel (jag har märkt att många ni har blivit vi och att de ibland blivit det) och ändra STORA skillnader i handlingen. Jag har haft så mycket nytta av words kommentarfunktion för så fort jag har ändrat mig i mitten av historien har jag kunnat lägga en kommentar där det behöver ändras och fixa det senare. Då slipper jag hoppa fram och tillbaka vilket i slutändan brukar leda till att jag inte kommer någon vart.

Så nu har jag ett kapitel kvar innan det ska till och börja på utkast nummer 3!

Inget prickigt och inget randigt?

Läs det här. Jag bara undrar, om personen får migrän av prickigt och randigt, borde den inte få det också av skrikande och stojjande barn? Sedan har det ju hänt här i lilla Gällivare, jag undrar på vilket dagis? Kanske ska fråga runt lite...

En ram till..

Line verkade bli förtjust i ramen jag gav henne i julklapp så hon ville att jag skulle göra en till hennes mammas födelsedag. Hon köpte en ram och så dekorerade jag den efter hennes önskemål (citat t ex är hennes). Sedan fick hon betala 50 kr för den. Hon verkade tycka att det var lite väl mycket, men jag vet inte? Det tog ju ändå aslänge att göra den...

tisdag 12 februari 2008

Några smycken...

...som jag gjort! :) Kommer nog fler i sinom tid. (alltså, om en vecka eller två..)



Ungdomsrådet har blivit med blogg!!

Alltså Gällivares ungdomsråd dårå. Här!

p.s) Jag är ju självklart med! :P

söndag 10 februari 2008

Ryck??

Fick typ ett ryck igår och hann göra mycket :) Och så har jag klarat av NATIONELLA på svenskan nu iaf. Skrev en novell som skrivuppgift och hade den på usbminne så jag visade mamma när jag kom hem och gissa vad?

Hon går in på mitt rum, sätter sig på sängen, suckar tungt och frågar sedan med lugn röst; "Angelica, du har väll inte självmordstankar?"
Jag fick lov att förklara att "nej, det har jag inte. Det är bara novellen som handlar om en tjej som har det." Men hon såg lite orolig ut när hon gick ut ur rummet.
Suck. Jag kanske borde stänga av fantasin när jag skriver noveller? Det verkar som om iaf. mamma inte förstår att det jag skriver inte är om mig.

Och speciellt inte när jag skriver om Melaine, jag har inga planer på att frivilligt campa i skogen eller slåss med män som är dubbelt så stora som mig ;)

tisdag 5 februari 2008

Times of Our Lives (hette drillshowen)

Var och tittade på en drillshow med skolan igår och jag blev såååå avundsjuk! De var så himla duktiga!! Visst blev det en del tappande, men de var så duktiga annars så det var nog ingen som brydde sig... Jag vill också kunna drilla.

söndag 3 februari 2008

Cybercrops!!!

Det är cyberpyssel både på scrapbooknook och pyssel.net så jag blir helt snurrig. Vet inte riktigt vad jag ska göra, sen har jag så lite utskrivna bilder att göra Lo:s av så det blir typ bara kort.
Också måste jag städa mitt rum för smyckegrejjerna har varit framme så länge, men det är bara för att jag inte kan bestämma vad jag vill göra med dem. Suck, jag skulle ha ha inspirationen för dem igen...

fredag 1 februari 2008

Det är inte lätt att leva, men vad fan ska man göra?

No matter where you turn there will be someone who hates you.
Someone who's jealous and someone who disdains you.
No matter where you turn they will be there to guard your very step.
Anxious to find faults in you. To make you feel small.
Guard your heart, weary traveler. Do not let these people in.
Don't let them rip and hurt, slaught and throw away.
Guard your heart, weary traveler. Let only hope and love step in.