Ooops...

Jag har börjat måla med oljefärger igen! :) Vet inte hur länge sedan sist det är? Och dessutom resulterade "sist" i tre små målningar med himmel och moln,(jag hade tänkt att måla något ovanpå, men jag vågade inte när jag såg hur svårt det var...) och en halvklar naturbild.. Ska se om jag kanske fotar och visar upp här...

Är det någon som sett min kamera?

Julavslutning

Kanske man så här i efterhand kan komma med en kommentar om julavslutningen?? Några tjejer i klassen gjorde ett plagiat av MEAN GIRLS, ni vet? Scenen där de har röda korta klänningar i lack och porrar sig. Det hade varit roligt att de om de inte sjabblat bort sig totalt. Sådant är ju ändå kul att titta på (nej, de hade inte lackklänningar) men de var lite för blyga för att fixa movsen, så det såg rätt så misslyckat ut.

Have you forgotten?

Have you forgotten?
Forgotten the sound of leaves rustling in the wind,
for the sounds of distant cars?
Forgotten the swiftly falling rain
for their rattling when landing on your roof?
Forgotten the sound of childrens laughter,
for the silence of those who do not laugh?

Luddig i hjärnan idag...

Snart är det julafton.

Och jag känner mig inte särskilt julig heller. Julafton brukar inte bli så speciell hos oss, förutom att vi äter julmat och öppnar paket gör vi inte mycket annat. Dessutom är jag grymt leds på Kalle Ankas Jul. Eller vad det nu var...

Jag hade velat ha iallafall någon annan ur släkten här.. Eller att vi kunde fara till dom. Men det blir sällan det, av ngn anledning far aldrig vi iväg till jul och det är inte ofta de har råd att komma upp till oss.

Varför har inte jag någon julkänsla alls?

Av allt som kan hända...

En främmande tjej knackade på dörren och när jag öppnade frågade hon om det var jag som var Angelica. Jag svarade att det var jag och hon sade "Tack för att du låg med min pojkvän," vände sig om och sprang iväg.
Det är sorgligt egentligen. Jag är 100% säker på att jag aldrig legat med hennes pojkvän, vem det nu är , men någon måste ju ha sagt det till henne. Jag tycker verkligen synd om henne, det märktes att hon var skitledsen och man kan ju undra vem som ljugit för henne...

Jag mår illa

"Hon får skylla sig själv" enligt Saudiarabiens regering. Jag tror jag mår illa.
Missförstå mig rätt nu. Jag har ingenting emot muslimer, de har lika stor rätt att finnas som kristna och buddister. Men någonting har gått rysligt FEL när en flicka blir dömd till fängelse och PISKRAPP för att ha befunnit sig i en bil med fel män. Dessutom "råkar" hon bli våldtagen, vilket inte spelar någon roll för regeringen. Har hon inte lidit nog genom att bli våldtagen? Tror de inte att hon redan ångrar sig? Hennes man står på hennes sida och ändå blir hon dömd. Efter vad jag har hört är Saudiarabiens rättssystem baserat på koranen, men jag vägrar att tro på att det någonstans i koranen står att man ska sparka på någon som redan ligger ned. Muslimer, kristna och judar har samma gud. Jag vägrar att tro att en gud som så många tror på skulle kunna acceptera flickans dom. Det jag vet av de kristnas syn på saken är att Gud är all kärlek i världen, han beskyddar och FÖRLÅTER . Måste inte det någonstans vara grunden till den gud de alla tror på?

Det värmer i hjärtat när jag läser att det även i Saudiarabien finns de som protesterar mot flickans dom. Det värmer i hjärtat och jag tror på Islam. Att islam kan fortsätta som den stora religionen den är och inte förvandlas till något fanatiskt och fel i allas utom de inblandades ögon.
Jag vet inte om jag sagt det förr men jag tror mer på islams grund än på den kristna (speciellt katolska kristna som jag i mycket har svårt att förstå). Om bara de EXTREMA muslimerna kunde se tillbaka på VEM Gud är och vad HAN vill istället för att fastna vid deras egna viljor och benhårda regler. Rätta mig om jag har fel, jag diskuterar gärna med troende eftersom jag själv inte följer någon speciell religion, och då blir det lätt att missförstå :)

Att röra sig framåt...

Prologen och första kapitlet har nu gått igenom en första redigering. En första alltså. Jag har hittat massor som jag inte är nöjd med och måste gå in på djupet för att ändra, den det lämnar jag med kommentarer till nästa genomgång, på så sätt stannar jag inte för länge vid samma stycke och blir blind för texten.

Under veckan har jag praoat på en bokhandel och kommit fram till slutsatsen (som jag nog redan hade från början) att jag inte skulle kunna jobba som butiksbiträde dag efter dag i flera år. En bra slutsats, nu finns det bara några hundra tusen andra yrken kvar att fundera på.. Att det ska vara så jäkla svårt!

Lite nostalgi, tror jag minsann...

Det första ordet i första utkastet skrev jag den 12 Februari 2007 (enligt min dator), alltså nio månader sedan. Jag hade förståss tänkt på att skriva om Melaine tidigare, i en två-tre år faktiskt, men det hade aldrig blivit mer än en två-tre sidor och sedan bortglömt.

Istället för att damma av de fragment jag skrivit började jag om helt på nytt, med samma grund men med nya medel. Disciplinen, tex. den skulle förbättras så att jag skrev mer än ett par sidor i en scen som ändå inte var aktuell, för att vara ärlig hade jag inte ens skrivit en början (fast iof. vissa föredrar ju att skriva början sist) och totalt inte mer än 7-8 sidor max. Jag visste att om jag inte började nu, och inte började ordentligt skulle det aldrig bli av. Och om det aldrig blev av skulle inte jag kunna leva med mig själv.

Så jag började, och skrev klart ett helt utkast. Jag är j*vligt stolt över mig själv där jag nu sitter på kontorsstolen efter att istället för att fyllt en tom sida redigerat tre (nåja, två och tre fjärdedelar). För även om jag inte skriver snabbt och inte heller särskilt bra så skriver jag.

FÖRSTA UTKASTET KLART!

Fick ett ryck idag när jag klev upp... Som vanligt börjar jag dagen med att skriva en sida, fast nu var det så tidigt så jag tänkte "äsch, jag kan like gärna skriva två," så jag skrev två sidor... Sedan tre... Och så fortsatte jag och helt plötsligt hade jag kämpat mig fram, sju nya sidor sen tog det slut. Sedan var mitt första utkast färdigt! Detta ska firas med kladdmuffins!

Tummen ned för tidigare betyg!

AB skriver om moderaternas idiotiska betyg-från-6an-förslag. Sossarna är "villiga att kompromissa". Jag har aldrig kunnat fatta varför någon vill sätta betygen tidigare. Saken är den att DET BEHÖVS INTE! Vad ska en tolvåring göra med betygen, tigga pengar från sina föräldrar? Att ha betyg visar inte hur bra/dålig man är, för det vet redan läraren och föräldrarna. Ingen annan behöver vara intresserad i det. Att skaffa betyg innebär att sätta press. Press gör inte att de lär sig mer, det ger en dåligt självförtroende. Tänk alla dessa stackars ungar på väg in i tonåren. De behöver sjärvförstoenden lika stora som Reinfelds för att överleva tonårstiden. Betyg är inte en bra början.
Det enda betygen gör är att skilja de "duktiga" eleverna från de "dåliga" och skapa statistik. Men efter vad jag hört på senare tid är det allt Reinfeldt klarar av. Hurra för Sahlin som iallafall motsätter sig "skriftliga omdömen från årskurs 1". Skolan ska vara både utbildning och lek i de yngre åldrarna. Men så fort man stoppar något på papper är det blodigt allvar.

Samma år jag fyller arton är det val. Då ska jag, banne mig, rösta RÖTT.

Egotrippad?

Jag? Jo, faktiskt, ibland. Jag tror att man måste ha lite självkännedom om bra saker när man inte har självsäkerhet (eller är det självförtroende? snälla någon förklara skillnaden för mig!). Lite sådant behövs iaf. för att man ska kunna överleva i världen som den är idag. Hårt mot hård. Är du inte bra nog för någon måste du kunna resa dig upp och gå till någon annan, i arbete liksom privat. Är det inte så?

Men att ha en lista på saker man kan, men inte på saker man inte kan känns inte soom självkännedom, så här kommer en annan lista.
Jag är inte bra på
DISCIPLIN - Jag har skitdålig disciplin, att jag lyckats med att skriva hela 121 sidor på ett år gör mig matt. Spec. med tanke på att jag två år före det skrivit ca 4 sidor, om man lade ihop allt slöskrivande.
VARA UPPE HELA NATTEN - Efter ett tag blir jag bara trött, den där övertröttheten som gör att alla andra har skitkul åt ingenting rinner av mig som vatten.
LÄMNA ANDRA IFRED - Jag är en snokare. Så är det bara. Jag vill veta allt om alla utan att berätta för mycket om mig själv. Det enda positiva är att även om jag gärna lyssnar till skvaller så sprider jag det inte. Spec. inte elakt skvaller.
ATT STÄDA - Det tar mig minst två-tre dagar att städa mitt rum, och det för att jag stannar upp hela tiden för att göra annat. Som att fingra på ett skräp och fundera på vart det kom ifrån.

Jag vill också kunna måla!

Har jag någonsin påstått att jag har ett litet ego eller liknande? Isf. ber jag om ursäkt.
Jag är bra på att
leta relevant information i texter
skriva berättelser
lyssna när folk behöver prata
analysera
vara kreativ (eller jag är kreativ kanske man ska säga?)
Men jag har alltid varit avundsjuk på dessa grymma personer som målar enkelt, stilrent och snyggt. Det har jag aldrig lyckats med. Mycket vill ha mer, det är väll så man säger?

Inredning...

Jag ramlade in på några sidor om inredning och städning. (Med råd som "ha ingenting framme om det inte behövs" och "If it's necessairy and useful, save it. If else, get rid of it" o. dl.)
Det fick mig att fundera lite. Många var helt emot prydnadssaker, men jag har prydnassaker överallt.
Jag älskar mina prydnadssaker så det borde betyda att de är necessairy för mig, men useful? De går att titta på, det är väl ett sätt att använda dem?

Jag kan väll inte göra mig av med min älvsamling, heller?

SKRIVRAPPORT: Det är inte klokt...

..så bra det går! Jag måste se till att ha lov mycket oftare. På hela lovveckan har jag lyckats med att skriva en sida per dag, plus några rader till när det funnits tid. Det trots allt annat jag haft för mig. Jag närmar mig slutet och det märks både på mitt humör och skrivandet, jag velar inte fram och tillbaka i vad som ska hända. Inlägget jag skrev tidigare? Tja, det slutade med att jag gör henne väldigt tafatt ibland och väldigt rädd, men det fixar sig nog.

Tjingeling!

Hur långt får man gå?

En Stockholmsskola har förbjudit häng och urringning.
ÄR DET VERKLIGEN LAGLIGT? Att förbjuda ett sätt att klä sig för att "någon" tycker att det är ohygieniskt och opassande och "inte trevligt". Men vem är då denna "någon"? Är det lärarna, eller rentav eleverna själva? Kanske rektorn? Eller folk som överhuvudtaget inte har något att göra på skolan?
En skola är elevernas arbetsplats lika mycket som lärarnas. Om elever vill klä sig så och andra elever inte bryr sig, varför förbjuda det? Om man gör det för rektorn och lärarnas trevnad håller argumentet inte, eftersom att eleverna är i MAJORITET och har fanimig RÄTT till att påverka sin egen arbetsplats.

Ge mig ett motargument! Varför tycker du att det är okej att förbjuda deras kläder? Jag vill hemskt gärna veta så skriv en kommentar.

Ståltjej vs ?

Första scenen jag tänkte mig Melaine, första gången hon hoppade in i mitt huvud var i just den scenen som jag är påväg att skriva. Men hon har förändrats så mycket sedan jag kom på det att hon verkar på tok för vek för att finnas just vid stridslinjen. Hur löser man det?
1. Gör henne starkare
- För mycket jobb, hela historien har gjort henne lite mer sårbar och en ståltjej passar inte in längre.
2. Sätt in lite mindre strid och mer känsla i själva scenen.
- Hur kan hon vara på första linjen i en strid utan att slåss eller bli dödad?
3. Stoppa henne längre bak och inte i stridens mitt.
- Hur ska hon då rädda livet på Cedric?
4. Ta bort hela scenen.
- Blir inte det som att be Julia Roberts göra en hel film utan att le? Eller ha Jack Nicholson (stavning?) till standup för Mr Bean??
5. Sätt någon annan att rädda henne.
- Vem ska vara hjälte när jag skickat bort Derec? Det är för sent att stoppa in en ny karaktär.

Norrsken

Jag har undrat varför folk flyttar hit upp. Gradskillnaden mellan sommar och vinter är runt 45-55 och sommarn är inte alls lång. Det finns inte många som har trädgården som en hobby och på vintern har vi några få timmar med solsken, om vädret tillåter. Jag har undrat hur någon skulle vilja flytta hit.
Men jag undrar inte längre. Hur kan jag undra när jag stiger ut genom dörren och ser ljus i himlen? Ljus som varken är sol eller måne eller stjärnor. Det här är första gången jag sett ett så stort norrsken. Grönt ljus som täcker halva himlen och dansar framför ögonen på en. Ena sekunden starkt och rakt som solstrålar, andra sekunden dimmigt och nästan helt borta. Helt plötsligt blev idag en väldigt speciell dag. Har du någonsin sett ett så fantastiskt norrsken?

Identitet..

"Identitet,

det är när du vet,

vem du är och hur du blev sån.

Men det är få

som ens kan förstå

att varenda en faktiskt e nån."

Konsten att bli dissad med stil...

...Är att glömma bort och gå vidare. Men den konsten kan nog ingen.


Men du kanske aldrig hört ordet dissa? Att bli dissad eller att dissa någon. Du kanske skakar på huvudet och undrar vilket språk ungdomarna pratar nu för tiden. Eller så vet du det och då är resten av mina ord överflödiga.
Dissa är ett ord som betyder överge, skita i, inte bry sig om och ha i andra hand. Allt på en gång.
Det finns två olika sorters dissningar, den omedvetna och den medvetna. Man kanske kommer i andra hand. Hela tiden. Man kanske inte blir tillfrågad om man vill följa med. Bara för att ingen tänker på en. Då blir man dissad.
Är det fortfarande så när man blir vuxen att vissa har andrahandskompisar?
Då kan man lika gärna skita i att växa upp.

10 commandments and 5 sins

Rensar lite bland dokumenten jag har på datorn och hittade de här listorna, har skrivit ihop och ändrat formuleringar på andra listor jag sett så att det blivit "min egen". Ber om ursäkt om det är några stavfel, jag är inte världsbäst på engelska men man gör vad man kan..

The writers 10 commandments…
1. Begin the closest you can to the end.
2. Make sure every word is worth the trouble of reading it.
3. Dull feelings are boring, make your characters hate someone or love. Or both.
4. Every character needs to need something. In fact, a glass of water is better than nothing.
5. With a sentence, do one of three things. Reveal character, advance action or delete.
6. Balance your character. A hero can’t overcome his faults if he hasn’t got any.
7. Kill, lacerate and mangle your characters. How else can they prove their worth?
8. Don’t write what you think others want to read. Write what you would like to read.
9. The more information the sooner, the better. Your characters don’t need to know everything, but your reader does.
10.Break the commandments when you need too.

…And their Deadly sins
1. Awful grammar and poor spelling.
2. Believing your first draft makes a good story. It doesn’t.
3. Explaining too much. Your readers aren’t boneheads, so don’t treat them like that.
4. Saying “I don’t have time”. If you don’t, make time. If you can’t, then you don’t try hard enough.
5. And last, the deadliest sin of all. Give up.

Lösa Trådar

Det känns som om min berättelse börjar få väldans många lösa trådar. Ju längre fram jag kommer, ju mer förändras den från hur den var i början och alla händelser som ploppar upp i huvudet har ingen riktig grund i början. Det kliar i fingrarna på mig att gå tillbaka och ändra, men nej, jag tänker vänta tills jag har ett ordentligt slut. Då först tänker jag växla fram och tillbaka, upp och ned och väva ihop alla dessa trådar så jag får en ordentlig duk istället för flera små trasor.

Det var värst vad jag har blivit metaforisk här i bloggen märker jag, bäst jag slutar innan det smittar av sig på resten av mitt liv.

Att tycka

Jag blir ibland så leds på vissa som inte kan tycka något. Jag kan förstå att man inte alltid vågar säga vad man tycker, men sådana som inte kan bestämma sig för vad de tycker går mig verkligen på nerverna. Och när de väl tycker något så kan de inte förklara varför heller. Jag skulle kunna fråga en sådan person om vad som helst och personen skulle svara antingen ja eller nej, bra eller dåligt. Men om jag sedan frågar varför, då blir det tyst. Utom möjligtvis ett eller annat "därför".
Det är nog därför jag gillade Emelie från språkresan så mycket. Jag höll inte alltid med henne, men hon hade argument som man kunde svara på och diskutera. Jag tvivlar på att något skulle få henne att hålla inne med det hon tycker. Det tycker jag är starkt!

Och vem fan är schu.. schul.. whatever?

Vart jag än går hör jag hans namn och den där superlöjliga boken han skrivit tillsammans med Carolina Gynning. Henne blev jag leds på för åratal sedan och Schulman, för ett år sedan visste jag inte att han fanns. Han har inga meriter som får mig att vilja läsa något som han skrivit, vilket jag heller inte gjort. Om man bortser från de propagandaliknande headlinen till Aftonbladet...

Och hur friskt är det att använda en blogg för att pressa sin tjej till att skaffa barn? Jag fattar inte varför folk gnäller på tonårskillar som, oftast omedvetet, pressar tjejen till sex! Gnäll på Schlman istället. Punkt.

SKRIVRAPPORT: Åt helvete..

Har det gått! Sedan förra gången har jag lyckats med: Inte mycket. Jag har haft en riktig svacka men nu när skrivlusten är på väg tillbaka har man läxor, som måste göras på datorn. Jag kan inte sitta hur länge som helst vid datorn, så är det bara.
Jag hatar skolan.
Fast det gör jag ju inte på riktigt, vårat skolfoto blev skolans coolaste. Men jag hatar läxor.

Expressen???

Jag har aldrig varit något fan av expressen, och därför sällan (aldrig) läst den tidningen om jag inte kunnat göra något annat. Men vad nu? Ryktet säger att expressen lagt av med sina serier? Vet inte vad man ska tro. Sedan är det ju fullt kännt att tidningen försöker lura till sig läsare genom att locka med böcker och bondfilmer. Det är bara så genomskinligt!
Min slutsats är att expressen gått bananas. Punkt.

Snälla, någon, hjälp mig!

Det är bara att erkänna. Jag har fastnat. Jag har fastnat big time. Jag är helt nöjd med det som hänt och jag vet vad som kommer att hända sedan. Men jag kan inte limma ihop dessa två ställen annat än i min fantasi. Jag tror det är min skrivkunskap som inte räcker till. Som tryter. Som slingrar sig och drar sig ännu längre bort. Jag kan helt enkelt inte skriva bort dessa trista tillfällen då man förflyttar sig från ett ställe till ett annat, och sådana när man helt enkelt inte gör något intressant.

Hur skriver du bort sådan situationer när man helt enkelt inte gör något?

SKRIVRAPPORT: Första veckan hemma...

...tycks inte gå så bra. Har uppdaterat ordmätaren och ligger 11 sidor efter, vilket är 3 ½ vecka efter schemat. På samma gång känns skrivandet sådär urlakat, har ingen lust att skriva och kommer inte på något intressant att skriva heller. Men det är bara att kämpa på!

Ett litet samtal som går ut över stackars oskyldiga Melaine

Det är svårt att förstå hur ett litet samtal kan betyda så mycket. Ett enda litet samtal som inte innehöll något som en utomstående skulle betrakta viktigt. Nej, ingen utom jag. Men alla har tider när de inte mår bra, för att kunna må bra måste man kunna må dåligt.
Det är bara det att varenda gång det händer hörs rösten som säger "dèja vú". Det har hänt tidigare, på ytan ser ingen likheten vilt spridda händerlser men på djupet där jag simmar står allting skrämmande klart. Har jag fastnat i gamla hjulspår? Det kan jag ju inte ha gjort eftersom att jag är 15 år gammal, jag har inga hjulspår än. Jag har bannemig inte börjat dra min kärra än.

Och på vilket sätt påverkar detta mitt skrivande då kanske ni undrar. Jo det är så här att varenda gång jag sätter mig framför tangentbordet så trycker jag ned min olycka på Melaine, vilket kan tänkas ojuste. Det kan hända att det också är ett problem eftersom jag kommit till den del av berättelsen när hon måste handla, inge mer eftertänksamhet, inge mer olycka.
Och vad gör jag då? Prackar på henne ännu fler problem. Hon måste hata mig.

Ledsen, men jag kunde inte låta bli..

Tog tipset från Sama som fick det från Skrivtips som fick det från Johanna på Multimanus..

You're The Guns of August!
by Barbara Tuchman

Though you're interested in war, what you really want to know is what
causes war. You're out to expose imperialism, militarism, and nationalism for what they
really are. Nevertheless, you're always living in the past and have a hard time dealing
with what's going on today. You're also far more focused on Europe than anywhere else in
the world. A fitting motto for you might be "Guns do kill, but so can
diplomats."

Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

SKRIVRAPPORT: Stockholm

Som befarat är skrivtillfällena få och inspirationen ligger på noll, vilket kan bero på tv:ns oljud och de tre dussin ungar (okej då, fyra är de, men de låter som tre dussin) som springer omkring. Eller så kan det bero på att jag har mensvärk samtidigt som jag tycks dras som en fluga till allt som är sött, och därför överger dataskärmen hela tiden.
Trots det har jag lyckats få ihop hela två (!) sidor. Jippi!
Fast sedan borde jag inte glömma att jag ligger 12 sidor back. Suck.

Time is against you.
When you have time, you don't need it.
And when you do, it keeps running away.

Tillbaka.. För en liten stund

Redan efter första dagen på min språkresa i Swansea förstod jag att mitt skrivande skulle bli lidande. Nästan dödligt faktiskt.
På tre veckor har jag ett handskrivet A4 och imorgon far jag iväg igen. Återigen med begränsad datortillgång. Ibland är det inte kul att vara "liten". Om jag fick välja hade jag stannat hemma och skrivit. Jag har så mycket som simmar omkring i huvudet just nu och allting vill ut. Suck..

What type of writer should you be?

Hittade länken till det här testet på Puzzlans blogg, "Skrivtips".

You Should Be a Film Writer

You don't just create compelling stories, you see them as clearly as a movie in your mind. You have a knack for details and dialogue. You can really make a character come to life. Chances are, you enjoy creating all types of stories. The joy is in the storytelling. And nothing would please you more than millions of people seeing your story on the big screen!

What Type of Writer Should You Be?

Goin' you own way (med irlänst accent)

Jag älskar irländsk accent. Bara så ni vet. Och Irländarna är ju ett folk som går sina egna vägar (om man är naiv nog att dra alla över en fin, klövergrön, fördomsfull kam). Vi kan nu låtsas att alla irländare är sådana som jag tror (önskar) att de är. Så skulle man kunna jämföra dem med mina karaktärer. Mina karaktärer vägrar att göra som jag säger! Derec skulle verka så mycket äldre och, tja, oåtkomlig och i ärlighetens namn lite ointressant för min Melaine. Men nu har de båda gått bakom ryggen på mig och nästan gått över gränsen (åtminstone antytt) från kompisens storebror till en speciell sorts "vänner". Och Ranulf, den rodnande stackarn med fult namn, hans hemliga förälskelse i Melaine är praktiskt taget helt borta ut handlingen.

Ungefär så har det gått med alla mina karaktärer. Nästa gång jag läser en artikel om skrivande ska jag inte vifta bort den med ett "Men så kaan det ju inte bli." Eller jag ska åtmindstonde försöka.

Doin' it someone elses way

Jag är proffs på att läsa olika sorters artiklar om skrivande. Hur skriver man bäst? Vad ska man undvika? Vad får man absolut inte glömma?
Egentligen borde sådant inte mena någonting för mig. Jag tänker inte på samma sätt som den personen som skrev artikeln och följaktligen måste jag hitta mitt eget sätt att skriva, mitt eget sätt att arbeta fram ord på en blank sida. Eller?
Jag måste ha suttit i timtals totalt, bara läst och läst och läst. Först en artikel om hur man ska ha klart för sig grunden innan man börjar sedan en annan om hur berättelsen skapar sig själv och att man måste vara flexibel för förändringar i the plot (sorry för engelskan men plot låter så härligt, tycker ni inte?). Flera artiklar som beskriver nästan samma sak, sedan ännu en som säger motsatsen. Logiskt borde detta bara göra mig förvirrad och ångestfylld över min minst sagt bristfälliga skriverfarenhet. Jag har inte så mycket som varit i närheten av proceduren från tom sida till bok i affär, jag har aldrig träffat en "berömd" författare, jag har inte gått en enda skrivkurs, jag har inte fått någonting publicerat (men eftersom jag aldrig heller skickat in något någonstans torde detta inte vara till min nackdel iallafall?).
Alltså, tillbaka till skrivtipsen. Istället för att få nervösa sammanbrott har jag läst. Reflekterat. Läst mer. Reflekterat mer. Och skapat (vad jag hoppas) ett bättre sätt att skriva. Faktum är att jag har bevis på det. Jag har skrivit så pass sakta att man genom att läsa min text från början till stället där jag är nu kan märka skillnad. Och det är till större delen artiklarnas förtjänst.
Men nu ska jag inte skriva mer, det här har redan blivit en liten uppsats.

Midsommarhelgen är över!

Och jag har inte kunnat skriva någonting. *Suck* Har inte tillgång till dator i stugan så.. Men jag har ändå skrivit ganska mycket vardagarna före, vilket man ser på ordometern. Jag kom hela 3% närmare målet förra veckan.

Men jag har ett problem.

Jag har fastnat.

Mellan en händelse och en annan blir det alltid stopp. Jaha, okej, nu vet vi vem Gammelman är och sedan ska Melaine söka upp byn där hon bodde. Men emellan dessa två händelser, vad ska hända då? Vad ska binda ihop händelserna? Det känns som att mura med bollar. Så fort man får en boll på plats och sätter dit en ny åker den första iväg, och sedan om man får båda två på plats blir murbruket bristfälligt och ojämnt.
Fin metafor och starkt önsketänkande till trots är huvudet tomt och jag får tvinga mig att sitta kvar vid tangentbordet när jag bara vill resa på mig och göra något viktigare. Som att städa mitt rum, eller göra klart en smyckebeställning jag har fått, eller läsa en bok (hmm, kanske inte kan räknar som viktigt, men..) Eller sitta här och skriva på min blogg.

Tid är guld värt

Hur många skulle inte vilja gå till affären och köpa sig lite mer tid ibland? Eller när man har över, sälja det?
5 och en halv timme tack! Ja, jag behöver dem idag. Tack så mycket, hej då!
Det gick hur bra som helst att skriva på söndag, men nu då..? Jag har en EU-moppekurs som startade igår och jag måste plugga så jag blir klar innan jag far till Swansea, vilket är om två veckor, och tills dess måste jag skriva minst en sida per dag för att hinna före schemat då jag inte lär skriva när jag är i Swansea och skrivandet redan lider just nu eftersom jag gör smycken att ha med mig för att visa upp när jag far.
Allt handlar om att prioritera och det ser inte bra ut för mitt skrivande just nu. Inte bra alls

Sidometer!

Jag har skaffat en sidometer istället för en ordometer eftersom det går snabbare att kolla vilken sida man är på än att grejja med ordränkaren och jag känner mig själv så jag vet att jag inte "ids" om saker inte är superenkla och går snabbt.
Har inget riktigt mål hur många sidor jag ska göra totalt så jag drog bara till med 150. Vet att jag iaf. inte vill att utkastet ska bli mer än 200 sidor långt. Jag är ändå så bra på att redigera att mitt lejon får muskler som... ja, som ett lejon! :P

Förresten så har jag skrivit en sida per dag fre-lör-sön och sedan på lovdagar, undantaget dagar när jag städar (vilket brukar ta hela dagen). Men nu när skolan har slutat vet jag inte riktigt, 5 sidor per vecka? Vill inte sätta målet för högt eftersom jag vet att jag jobbar järnet i två-tre veckor sen orkar jag inte mer och ger upp.

Bloggad

Igen. Har väl startat en 4-5 bloggar minst och nu hamnade jag här.. Nu ska vi bara se hur länge jag håller ut...