En liten gnutta språkmisshandel

Jag har just kommit på, eller kommit på och kommit på, det har jag väl vetat hela tiden, bara inte i termen medvetet och analyserat.
Alltså, tonårstrots och sådant handlar just om trots, men jag har upptäckt att föräldratrots inte är bra. Då blir man utan dator eller mat eller inlåst på sitt rum eller så blir man, gud förbjude, av med föräldrarnas förtroende. Vad tusan skulle man ta sig till utan det där förtroendet? Jag skulle knappast få ha varit hemma långa helger ensam utan deras förtroende och jag skulle definitivt inte få bo tjugo-trettio mil bort om de inte litade på mig. Men tillbaka till ämnet, jag kan inte trotsa mot mina föräldrar av sagda anledning, så vad ska jag trotsa mot då? Jag måste ju få ut mina aggressioner på något sätt och stackaren som stod i vägen blev på något konstigt sätt språket i sig självt. Det blev en väldigt dålig vana.
Varje gång jag blir överlycklig/ledsen/arg eller på annat sätt upprörd så får jag ig i svenska. Jag menar; "Det är åt helvete alltihopa ibland," hur fin grammatik ligger det inte i den meningen?

Men, när jag tänker efter, meningen har trots allt något poetiskt över sig, hör du inte alla underliggande aggressioner som släpptes lös? Det är åt helvete alltihopa ibland.
Nästan som att säga jag hatar hela världen just nu men det gör ingenting för imorgon blir det som vanligt igen. Bara mer kortfattat, lite mer poetiskt kryddat med en liten aning språkmisshandel.