SKrivfeber!

Apropå ingenting igen så började jag att skriva på Acazia igår. Nåja, mest blev det väl läsande och antecknande för att bekanta mig med historian så här efter 3/4 år, men det kändes ganska bra.

Vad som däremot inte känns bra är att det snart är jul. Men det är en helt annan historia.

Snart är det jul men jag är inte säker på att det märks

Jag bara måste slänga ut ett blogginlägg så här apropå ingenting, fast egentligen är det nog apropå allt. Allt som hänt åtminstone.
Jag är stolt över mig själv för att jag kan ta avstånd från fördomar, för att jag även fast jag har dem (alla har) kan ta ett steg tillbaka och inte låta sagda fördomar glida in på hur jag behandlar folk i stort. Jag är glad över att jag kan stiga tillbaka så från mina egna åsikter att jag kan lyssna på någon annans, att respektera dem och förstå varför de har sina åsikter. Jag är glad över att jag, genom att se andras synvinkel kan ändra min egen. Kan tänka opartiskt. Växa som person och ändra det jag tycker.

Jag blir sorgsen när jag ser alla som inte kan det. Det är inget måste att ändra sin egen åsikt bara för att man hör och förstår någon annans. Att ha en annan åsikt betyder inte att man är motståndare. Att veta (eller ibland - tro) att man står på rätt sida (finns det ens alltid en rätt sida?) borde inte ge en automatisk rätt att glömma alla rationella sätt att tänka, att säga. Ett hat är hat vem det än är som sprider det. Ett hatbrott är ett hatbrott vem det en riktas mot. Känns det lika rätt att använda samma ramsa och byta ut orden mot muslimer, judar, europeér, ensamstående mammor eller barn under 5? Hat vänder sig in i själen, det skadar den som hatar mer än den hatade. Är det verkligen värt det?
Men det är ändå så det blir när för starka känslor kommer emellan, och det är därför jag är sorgsen.

Idag känner jag mig... blah.
Finns inget annat sätt att förklara det. Har huvudvärk, svårt att andas, är seg, fryser, trött, utmattad, ilsken men hittar inte energin till att vara sur. Varför det?

• Somnade inte förrän efter 4 igår natt. (trots att jag låg i sängen redan 12)
• Och kunde därför inte vakna i tid för att hinna till morgontåget (6 - vilket betyder 2 h sömn, good luck).
• Har en förkylning på G.
• Det JÄVLA TÅGHELVETET fungerade inte så först fick jag vänta, sedan vänta lite till och sedan åka buss till Boden via Nattavaara och Murjek ("mellanlandningarna" bara "ifall att" någon skulle vara där och vänta på tåget - vilket ingen var) och komma hem en sisådär flera jävla timmar senare än det var tänkt.

Suck.

Har du inte köpt julklapparna än?

Anna kom förbi och ville titta på ett par armband, vilket fick mig att komma på att jag inte lagt ut bilder i bloggen. Rätt så dumt kan ju tyckas. Nåväl, det är åtgärdat nu.

Mina smycken är handgjorda, de tillverkas med kärlek och bara i ett exemplar. Vill du beställa eller undrar du något så kontakta mig via neverangel [at] telia.com , bloggen eller facebook.
Vill du ha dina smycken postade innan jul (vilket vore ganska smart) så kontakta mig senast den 21 December.

(alla bilder är klickbara)

Tidsbalans 3- Vad har tiden för värde för dig?

• Vad har tiden för värde för dig?
• När känner du att du ”lever” och njuter av din tid?
• Vad väcker orden "tidsrik" respektive "tidsfattig" för tankar hos dig?
• På vilket sätt krockar olika värderingar kring tid i ditt liv?
• Har du för mycket eller för lite tid?
• Är det någonting du upplever att du inte har tid till?
• Vad skulle du göra om du hade mer tid?

Dessa var frågorna för det här mailet. Jag tänker inte svara på dem nu för jag ska träna lite franska, och sedan kanske lite historia Spanish civil War om jag hinner det.

Tidsbalans 2 - Hitta din tidspersonlighet

Hitta din tidspersonlighet och lyssna på råden.
Jag har egenskaper från flera olika kategorier

2. Tidsoptimisten 4/7

• Är oftast optimistisk
• Generös med sin tid – och andras
• Kan upplevas som slarvig och lite ”i det blå”
• Tror att allting ska gå snabbare än det gör
• Får saker gjorda – men sällan i tid
• Kommer ofta inrusande till ett möte med andan i halsen
• Har många bollar i luften

3. Tidsnjutaren 3/7

• Är sorglös och obekymrad
• Njuter av tillvarons små glädjeämnen
• Tycker mer om att ”vara och uppleva” än att ”göra och prestera”
• Lever i nuet och tar dagen som den kommer
• Smittar sin omgivning med ett stillsammare tempo
• Är kreativ och idérik
• Kommer inte alltid till skott och fullföljer saker

4. Tidsoffret 4/7

• Har tappat fart och orientering i livet
• Känner sig ofta som ett offer för omständigheter
• Har glömt sina egna behov
• Känner sig apatisk och ledsen
• Tycker tiden bara går upp i rök
• Befinner sig nära utmattningens gräns
• Behöver hjälp att tro på sig själv igen

Eftersom att jag då är en blandning av alla de här har jag tagit alla deras råd och sorterat ut de jag inte trot jan appliceras på mig.

Att tänka på dig som är tidsoptimist/tisnjutare/tidsoffer

Närvaro i livet. Att bli klar med saker i tid gör att du helt enkelt känner dig mer nöjd med dig själv och din prestation.

Lyssna till uppskjutarrösten. Vilka är de vanligaste ursäkterna den kommer med? Efterhand lär du dig dem och kan bemöta dem när du förstår att de är just ursäkter.

Tänk efter vad det kostar dig att leva som du gör, på kort och lång sikt. Skulle du samspela bättre med din omgivning, din familj och dina vänner och du presterade mer i ditt liv?

Be om hjälp! Du kan behöva omvärdera hur du vill ha ditt liv och vad du ska fylla din tid med. Se möjligheten i detta, för det mesta leder det i slutändan till något riktigt gott, trots att det kan vara en jobbig väg dit.

Skriv ner dina tankar. Det är ett sätt att systematiskt reflektera över dina val och hur du lever ditt liv i stort och smått.

Beskriv det som händer i din kropp. Har du några fysiska besvär? Gör det ont någonstans?

Beskriv din energinivå. Vad får dig att känna dig pigg? Vad och när känner du dig trött?

Tidsbalans 1

Här har man gått med i någon kurs om att ta hand om sin tid, typ. Vi får se hur det går.
Första lektionen är att reflektera och svara på ett par frågor:

• Var befinner jag mig när det gäller balansen mellan att "göra" och "vara"?
Balansen ligger not på 15/85 med större delen på ”vara”.
• Vad vill jag uppnå?
Studera mer, studera mer effektivt. Utnyttja tiden då jag är pigg. Uppskatta studerandet mer. Organisera bättre.
• Hur vill jag må?
Jag vill må bra (duh!). Jag vill kunna känna att jag har tid att sova tid att äta, att jag har en lugn atmosfär att slappna av i när jag behöver det.
• Hur gör jag för att bli mer intuitiv?
Vad menas med den frågan?
• Vad styrs jag av?
Mina förutfattade meningar av mig själv. Jag ser mig själv som en lat och oorganiserad/oengagerad person vilket limiterar det jag orkar göra och det jag förväntar mig av mig själv.
• Hur tänker jag?
Vad menas med den frågan 2?
• Finns det tid för tystnad och stillhet i mitt liv?
Egentligen inte, men jag tar mer tid än jag egentligen har till att göra ingenting.
• Vad hindrar dig från att förändras?
Mig själv. Jag tar inte tillvara på min energi när jag har den och det känns ofta som att jag inte har tillräckligt med motivation att sätta igång något. Och sedan det faktum att det numera inte spelar någon större roll om jag går och lägger mig i tid, jag kan ändå inte koncentrera mig innan runt 10 (ex. idag stod jag och bara tittade på mjölkpölen på golvet i några sekunder efter att jag tappat mitt glas).
• Vad hindrar dig från att se lösningar?
Lathet. Ren och skär lathet. Jag orkar inte tänka igenom allt.

Vi får se hur det här fortsätter!

Minns du... när Geveholm varr julkalenden och Greven skrämde livet ur dig?

Jag har ett ganska seriöst funderande inlägg på G, men tills vidare:

Nostalgi på hög nivå!

Minns du...
-tidiga morgonar på helgerna för att titta på Sailormoon och Totally Spies
-att det var läskigt spännande när madicken hoppade med paraply
-pokemon och digimon
-när man spelade kulor på skolgården varje rast
-när Britney Spears och Spice Girls var det enda man lyssnade på
-när man fick Hitz for kidz i julklapp
-när tamagutchi var allas bästa vän
-"I'm a tamagutchi, and I can make you happy..."
-"I'm a barbie girl, in a barbie world, I'm made of plastic, it's fantastic"
-"Sola å bada, tio pina colada. På sommar'n är livet som bäst"
-"Mål mål mål, mera mål, å mål, det kommer det att bli"
-"boom boom boom boom, I want you in my room"
-"Mama mia, here I go again"
-Alla låtarnas melodi utantill
-när du såg din första harry potter bok och tänkte att den kommer jag aldrig orka läsa
-när det var jojo-period och alla övade in tricks
-Signaturmelodin "hej, hej, vilken underbar dag det är, om man kan vara den man är, och alltid leva tillsammans, vi säger hej, hej..."
-när piggelinglassen kostade 6 kr
-och sandwichen 10 kr?
-när Greveholm var julkalendern och Greven skrämde livet ur dig
-”Vi drar till fjällen, fest hela kvällen, ute och glider på snowboard och skidor”
-REAs testpatrull
-S club 7 och A-teens
-Alla spelade Gameboy, innan de togs över av Snake på mobilen
-När alla såg på Noas ö och sen gick runt och sa ”Ojski pojski”
-när man lärde sig tillverka och blåsa säckpipa av en plastpåse i Hajk
-När Vintergatan 5A var först ut som sommarlovsmorgon
-När man försökte ringa till Zonkofonerna på rymdskeppet
-Alla minns.. Dr Bombay
-Daddy DJ
-Pogs :)
-Svingelskogen och Elektric Banana Band var CDskivorna högst upp i högen
-innan Pixar Animations började göra filmer och Disney var the one and only
-MAX skattkisteglass med en leksak under botten.. i det hemliga facket!
-tävlingarna i Kannan, du minns även vad de gick ut på.. Kulstötning, gå loss fången ur tornet etc.
-innan mobiler hade kameror, eller ens färg
-när Hjärnkontoret hade svar på alla dina frågor
-Diselråttor och sjömansmöss, inkl Kölsvinet
-”Du är så yeah yeah wow wow” ♥
-Gladiatorerna på fredagskvällarna klockan åtta
-Fångarna på Fortet på TV4
-"Mirror Mirror" (älskade verkligen den serien)
-"Har du myrir i brallan? Sluta va en sur en, följ med ut i naturen" med Ola :D
-När Baby Born var allas älsklingsbarn
-"och när du hör det här ljudet (**pliing**) då är det dags att vända blad. Då börjar vi."
-"Vi rockar fett, åh, Damöb, vi rockar fett! Don grymmaste av grymma som ni nånsin sett..."

-och framför allt, minns du när det blev år 2000 och alla vuxna sa att du hade tur som fick uppleva det, men du tyckte att det kändes precis likadant som när det blev 1999?


Denna lista är något förkotad och kommer från facebookgruppen "Om du minns detta växte du upp i slutet av 90-talet..."

New Moon - the Movie

DENNA "RECENSION" ÄR KORTFATTAD* OCH INNEHÅLLER INGA SPOILERS

faktum är att jag bara skriver om det tekniska a.k.a. hur filmen är gjord

------------------------

När jag satte mig ned i biosalongen för att titta på den här filmen var jag spänd och mina förväntningar låg inte så högt - speciellt inte med tanke på hur amatörmässig Twilight var.
Filmen hade inte gått längre än till introduktionstexten innan jag lutade mig mot Line och upptyckte min förtjusning i att specialeffekterna så tidigt var bättre än alla de i Twilight tillsammans.
Fast iof. var det inte så mycket att skryta om heller.
Men faktiskt så överträffade filmen alla mina förväntningar, stort.
Jag såg inte en en flygande vampyr (däremot såg jag klättrande, men det gjordes mycket, mycket snyggare!).
Handlingen i stort inklusive dialoger och kroppspråk är inte längre cheezy. Faktum är att alla de yngre skådespelarna överraskade mig, till och med Kristen vad-hon-nu-heter gjorde ett helt okej jobb (hon bet sig i läppen bara två ggr enligt Line och själv observerade jag inte en enda övertydlig stamning). Det kan tilläggas att hon också log ett par gånger. LOG! Han som spelar Jasper ser inte längre ut som om han håller på att skita på sig, han har ett par riktigt härliga repliker.
Det har uttryckts viss oro över de nya karaktärerna, men de är helt fantastiska. Eloge till Dakota Fanning (Jane) för att ta ett stort lyckat kliv ur sin comfort zone och han som spelar Aro för att.. tja, bara för att!
Sminket är bättre, vampyrögonen är grymt mycket bättre, Jakob är grymt mycket mer biff.
Filmen är inte helt utan amatörmässiga tillfällen, men de är mer undantag än regel som i Twilight. Jag har faktiskt en speciell pet peeve i handlingen som jag döpt till "Adam & Eva-moment + kläderna". You can't possibly miss it!
Känslor över huvud taget har fått ett mycket bättre uttryckssätt i New Moon, inget amatörmässigt där!
Humorn ur Twilight finns kvar. Jag skulle vilja säga att den tillochmed är förbättrad. Historien är lika fängslande som förr, det kan jag dessutom intyga on behalf of Nina som suckade mycket högt när vi hade vårat första abs-flash av flera och hon blev väldigt.. intrigerad av slutet.

Sammanfattning: Ny regissör + en nypa bättre budget = SUCCÉ!

------------
*Kortfattad för att vara jag alltså.

Söndagsfilosofi

I believe (although I’ve never seen it for myself) that inside my skull is a brain containing billions of neurons connected to each other in trillions of ways, with signals zooming about, setting off other signals, and generally creating massively complicated loops, coalitions, sustained patterns, and multiple parallel organised streams of information that combined together control the behaviour of this – my body. And that’s it. So how come I feel as though there is a conscious “me” as well? Susan Blackmore

Think About the Power of That - iWatch

Har du tittat på videon än? Gör det nu. Detta är modern skräckpropaganda i dess värsta form.
Har du tittat nu då? Bra, för då har vi något att tala om.
Ibland undrar jag om utvecklingen i världen har stannat någonstans i mitten och är på väg bakåt igen. Alla misstag glöms bort och måste göras om och om igen.
Är det inte så?
Reste inte folk en gång i tiden till Den Nya Världen för att få hopp om ett bättre samhälle; ett samhälle där man kunde vara fri, där var man hade lika stor chans som någon annan, där korruptionen som kom av makt inte längre fanns.
Det tog inte lång tid innan den kom också dit.
När jag tittade den här videon trodde jag att det var en väldigt genialisk reklamkampanj ungefär som den som gick på tv här i Sverige för inte så länge sedan, den där de uppmanade en att köpa mediciner och viagra på internet och när man gick in på websidan så hade de en flash så att det såg ut som att skärmen sprack och bakom uppdagades en sida med information om hur farligt det är att köpa mediciner över internet. Men det var verklighet.
Vad tror Los Angeles-polisen att de kan åstadkomma genom att uppmuntra grannar och vänner om att övervaka varandra? Kommer de att hindra en terroristattack och rädda liv, eller kommer de att oåterkalleligt förstöra förtroendet för sina medmänniskor hos de stackars individer som tror på detta?


Jag funderar på att döpa om min blogg till mörkrädd.

Glashus

Det känns illa att det enda jag gjort på sistone i bloggen är att gnälla och nu kommer det att göras igen.
Men det får vara som det är för nog är det väl bättre att skriva av sig på bloggen än att haffa en intet anande kompis och ösa ur mig allt elände - för eventuella bloggläsare kan ju bara stänga ned fönstret medan en kompis skulle känna sig pressad att lyssna på mig being pathetic..

Det känns som att jag har exploderat. Förut, hela förut sedan efter att jag kom tillbaka från USA har jag sovit lite sporadiskt, lite när som helst när jag blev trött och nu får jag betala för det. Jag gjorde ingenting för att i början märkte jag ingenting nämnvärt av det men nu och sedan några veckor tillbaka så fungerar ingenting längre.
Jag vet att det är mitt fel, jag har inte tagit hand om mig och sovit som man ska, jag har inte ätit varken bra mat eller regelbundet.
Tro mig - det håller jag på att ändra på.
Men det är så svårt. Nu känner jag mig trött jämt, jag har huvudvärk, jag kan inte sova om nätterna och när jag väl somnar vaknar jag inte av väckarklockan. Precis som idag. Jag funderar på om jag kanske kan ta en till och ställa den på köksbordet för då borde jag ju inte kunna stänga av den utan att vakna tillräckligt mycket för att komma ihåg att klockan 7 betyder göra sig i ordning för skolan.
Det känns hårt att gå till skolan på eftermiddagen och svara när folk frågar vart man varit.
Försovit sig.. Herregud, vem försover sig till efter klockan 12??? Dessutom är det möjligtvis en förklaring, men ingen ursäkt. Jag måste skärpa mig, se till att jag verkligen vaknar, se till att jag äter regelbundet, se till att jag går och lägger mig vid rätt tidpunkt även om det slutar med att jag bara ligger i sängen och tittar upp i taket medan minuterna passerar.

Det är mitt ansvar och ingen annans att ta hand om mig själv.

Egentligen är det väl bättre nu, för även om jag har tappat min förmåga att vakna när jag behöver det så försöker jag åtminstone bättra mig nu. När min lägenhet förr såg så hemsk ut att inte ens jag skulle drömma om att ta dit någon håller jag den nu skaplig, fast egentligen känns det lite som att börja i fel ände. Jag äter bättre och jag sover inte längre på eftermiddagen (oftast). Men det räcker inte! Det känns som att jag måste sköta allt perfekt för att börja må bra igen, men felfritt och perfekt känns väldigt långt bort. Jag orkar inte göra allt jag borde, jag vet att jag borde försöka mer, men det går bara inte.
Identifiera problemet - hitta en lösning - genomför lösningen. En enkel metod som alltid fungerar. Jag vet, för det är så jag har gjort varje gång sedan jag vet inte hur länge som någon har kommit till mig för att prata.
Kanske är det enklare att hjälpa alla andra för att deras problem ser jag utifrån, jag får en känsla för vilka frågor man ska ställa, skillnaden i vad de vill höra och vad de behöver höra och när man ska pusha på för att det behövs.
Så lätt att hjälpa andra, varför kan jag inte göra det för mig själv?

Chocktekniken

Det här är det första blogginlägget på jag vet inte hur länge. Undrar varför? Jag har haft för lite energi till att skriva innan.
Jag har varit stressad och mått dåligt inte bara psykiskt utan fysiskt. Från att inte kunna somna till att inte kunna vakna eller somna helt plötsligt vid olämpliga tidpunkter och migrän efter att tandställningen spändes (jag som aldrig haft migrän förr!). Den lilla energi jag hade användes upp på skoltid när man försökte vara åtminstone lite social.
Och tro nu inte att jag varit deprimerad, för det tvivlar jag på. Det hände många gånger att jag var för trött för att gå till andra sidan rummet och hämta något och istället låg kvar på sängen och gjorde något på datorn för att datorn tog mer tankekraft än något annat. För huvudet har mått bra, det är bara kroppen som inte riktigt orkade; om det går att förstås?
För övrigt kan tilläggas att mamma blev så orolig över mig att hon mailade Tonje och frågade om mig (gulp). Och tydligen fick till svar att några lärare diskuterat om mig och hur jag varit trött och oengagerad (dubbelgulp).
Klimaxen (den dåliga sorten) kom i slutet på lovet när mamma kom för att hjälpa mig att städa och göra matlådor och lite sådant. Dag nummer två så var hon lite mer fundersam än vanligt och hon nämnde att det kanske vore bäst om jag kom hem.
Kom hem?
Ja, du läste rätt. Förskräckt blev jag när hon fortsatte med att förklara hur hon hade förväntat sig en energiboost från mig nu när hon kom för att hjälpa mig, men att jag varit väldigt trött och långsam av mig.
Säger det inte något att jag inte ens lagt märke till det själv? Och kanske säger det mer att jag, trots att jag var både förskräckt och bestört, inte orkade komma med många och högljudda protester.
Dagen därpå däremot var jag både glad och pigg och gjorde en massa och jobbade väldans effektivt. Var det en sen reaktion på avslappningen under lovet och den nästan rena lägenheten eller var det mamsens chockuttalande?
Je ne sais pas.

------------------

Jag kunde inte somna igår (delvis pga. att min influensavaccinerade arm värkte så jag inte kunde sova hur jag än vände mig) och sov därför till klockan 12 idag. Kommer inte ens ihåg hur jag stängde av väckarklockan. Återfall.
Jag tog mig tid och gjorde alla de saker det var meningen att jag skulle göra på skolan. Bra.

CAS-projekt

Funderingsstadiet

• Hjälpa Ungdomsrådet med något - Prata med My?
• Ge blod (och blodplasma) - Måste fylla 18 först!
• Ta körkort

Pågår just nu (korta projekt)

• Kort kurs i afrokubansk dans
• Göra ett halsband till rosa bandet-auktion på pyssel.net (OBS! Senast den 15de) - Har skickat in, väntar på svar
  
• Salsakurs
• Ungdomsfullmäktige i Boden
• UNP-föreläsningar - Att göra: Fixa tid med Boel och skriv upp henne som activity leader

Långtidprojekt

• Tjejjouren - ska på utbildningar och allt möjligt, Skicka in Activity Leader!
• Matte med Line

Avslutat

• Novell till Poesiafton
• Baka till poesiafton
  

IB-skola 1

C A S [käz]
Creativity, Action, Service

För alla de icke-IBare som läser min blogg kommer här en liten förklaring om vad CAS är, då jag har en känsla av att jag kommer att skriva rätt så mycket om CAS i bloggen.
CAS är ett av IBs speciella ämnen (det andra är ToK) och det går ut på att eleven ska komma ut i samhället och göra saker som egentligen inte är skolrelaterade (eh, ja det där går faktiskt ihop).
Vi ska göra CAS i ca 150 timmar som vi får lägga när vi vill, men jag tror att det jämnar ut sig till 2-3 timmar i veckan, eller någonstans därikring. CAS-timmarna delas in i olika "projekt".
Ett CAS-projekt måste tillhöra minst ett av de tre ämnena Creativity, Action och Service, men gärna fler.
Ett project som ingår under rubriken Creativity ska vara kreativt (nähä??) och exempel på det kan vara att måla ett konstverk, designa en blogg, lära sig ett språk och skriva en novell.
Att idrotta och vara ute och röra sig hör till Action (det här är nog anledningen till att vi inte har idrott på schemat - fast å andra sidan kan det ju vara för att vi aldrig skulle ha tid). Just nu håller jag på med en salsakurs för att få actiontimmar.
Under Servicetimmarna ska vi, som det antyds, göra något för någont annan. Ofta är det volontärarbete (som i att vara med i ett Ungdomsråd, arbeta för Kupan, samla in pengar till välgörande ändamål) men det kan också vara att hjälpa en eller ett par personer genom att hålla en kurs eller liknande. Just nu hjälper jag Line med hennes matte och föreläser om vad jag lärde mig under min studieresa till USA.
Viktigt för service, och för hela CAS är att vi får inte ta emot pengar eller någon "other benefit" såvida det inte skänks vidare till ett välgörande ändamål. Alltså kan "CAS eller CASH?" vara ett vanligt val.
Målet med de olika projekten är att eleven ska ha samarbetat med andra, involverat sig i en fråga av global betydelse, planerat och genomfört ett större projekt, åtagit sig en ny utmaning, utvecklat kunskapen för ens egna styrkor och svagheter (fast IBO kallar det mycket snyggt för "areas of growth"), ha visat ihärdighet och ansvar i sina aktiviteter, tänkt över de etiska följderna av deras gärningar och utvecklat nya färdigheter.

Det här var nog allt det viktigaste, är det något jag missat eller något du undrar så kommentera.

Dagens Citat

Life is half spent before we know what it is.
George Herbert

Sänka skepp

Det känns som att jag har ett berg med saker att göra.
Det hjälper inte ens att skriva en lista för den är så lång att det blir deprimerande.
Inte blir det bättre av att jag har sådan lust att gå en grundkurs i fonder och aktier.
Den kursen får jag ge upp, för det är omöjligt att jag hinner.
Jag borde maila folk hit och dit, men det blir inte heller klart.
Det enda som är bra är att jag har åtminstonde 30 färdiga CAStimmar och minst 10 till på g.
Men det finns så mycket mer jag borde hålla på med, men som jag inte finner tiden till.
Och när jag väl har en liten gnutta tid till övers så sover jag bort den.
Jag börjar (och säger det inet något om mig att jag skrev burgar och inte upptäckte det förrän jag läste igenom inlägget en sista gång?, men iaf: jag börjar) tro att jag sätter för höga krav på mig själv.

Men jag kan inte sänka kraven heller, jag vill inte göra något halvdant, inte lämna in ett arbete som inte är bra nog, inte skita i att renskriva anteckningar som behöver renskrivas och inte låta bli att umgås med folk heller.

Sedan påverkar det ju mitt humör litegrann att lägenheten ser ut som fan vet vad. Inte ens jag skulle kunna ta hit folk med lägenheten i detta skick.

Celtic Woman - A Spanish Lady

Den här låten gör mig alltid glad. Det har nog något att göra med allt trallande och att de ser ut att ha så roligt allihopa när de sjunger.

Åsnesparkar

Jag känner att jag varit väldigt seg hela helgen, fast när jag tänker efter började jag nog att sega redan innan skolan började. Är för lat för att göra läxor, laga mat, städa, tvätta, gå utanför lgnheten öht. osv.
Jag har så många saker jag tänker att jag vill göra, fortsätta skriva på hubpages, starta upp skrivandet om Acatia igen (och är det inte sorgligt att jag fick debattera med mig ett bra tag om hur det är jag stavar hennes namn egentligen?), börja med renskrivningshäften för historia och matte, räkna hemma matte för att jag är så efter, prata med folk och allt det där som normala människor gör.
Men jag känner mig inte så normal. Har inte ens orkat skriva ordentliga debattinlägg, mitt längsta blev väl runt 150 ord eller något sådant? Jag har inte skrivit om Det Bedrövliga Stockholmswhatever, Anna Odell samhällskritiker..
Jag upptäckte för helvete inte att Blogge Bloggelito - så politiskt liberal man kan bli - gett upp sin blogg förrän idag, nästan två veckor senare!
Det är ungefär lika allvarligt som att missa att Obama är USAs president, gott folk.
Jag funderar lite på om jag blivit höstdeprimerad, fast det började ju redan innan hösten?
Nej, nu ska jag sluta fundera och försöka göra något istället!

Odd fellows och jag i tidningen

F.ö. så har jag varit med i tidningen! Norrbottenskuriren 16 September finns jag på näst sista sidan i en liten pytteartikel och en bild där jag ser ut som ett miffo. Tonje hittade artikeln, själv hade jag ingen aning om att jag skulle vara med i tidningen, haha.
Tyckte ändå att det var ganska roligt att läsa vad Odd fellows tyckte om min presentation! Hörde av Anita också (måndagen efter presentationen) att en odd fellows-medlem som hon kände tydligen hade öst beröm över mig.
Det är alltid roligt att höra att det man gör uppskattas!
Och sedan speciellt eftersom att jag hade lagt en del tid på upplägget.

Nu ska jag nog förresten skicka iväg ett mail till Boel så att jag får komma till Hedskolan och berätta om resan där också så att jag får CAS-timmar för det!

Sent på natten

Det här är bara en fortsättning på "Kastrera alla våldtäktsmän, mörda alla mördare".
Ett par argument som jag inte tog upp men tycker att de behöver sägas, förmodligen enbart för att jag vill få det ur mig så att jag slipper tänka mer på det sedan.
Jag tycker inte att straffet för ett brott ska vara värre än brottet i sig.
Vad jag menar med det? Jo: våldtäkt är en grov kränkning mot någons sexuella identitet och psykiska hälsa, medan kastrering är (bokstavligen) en amputering av sagda sexuella identitet inklusive den psykiska hälsan.
Vad jag vill säga är: Våldtäkt är förjävligt, det är hemskt och alla andra ord som man verkligen inte ska använda i någon annans närvaro, men kastrering är ännu värre.
(Kan tilläggas att jag är emot dödsstraff också, fast det är främst för avrättarens (bödelns) skull faktiskt. Den som mördar mördaren är själv en mördare, om än han har en annan ursäkt. Jag tror inte att det arbetet kan ha en bra inverkan på någons psyke.)

Jag förstår inte på vilket sätt kastrering skulle kunna göra någon nytta (få ned brottsnivån etc)?
Snälla, ser du något sätt det skulle kunna vara det, skriv! Jag kan inte komma på en enda anledning själv och det är irriterande för jag vet att folk (de flesta iaf) inte tycker saker utan att ha belägg för dem.

Så, nu när jag har skrivit av mig ska jag sätta mig i soffan med Ben&Jerry's Fish food och Twilight (som jag börjat läsa om) och slappna av och njuta efter ett krävande första salsapass.

Kastrera alla våldtäktmän och mörda alla mördare

Läste en artikel i aftonbladet, men idag är det faktiskt inte artikeln som är viktig utan det är kommentarerna.
Många fler än en kommenterade att alla (eller alla dömda flera ggr) våldtäktsmän borde kastreras!
Det gör mig så förbannad. Så besviken på "mänskligheten".

• Ska vi skära av armarna på den som misshandlar?
• Göra spionen döv?
• Ska vi skära av tungan på den den som hetsar till mord?
• Och på hans kompis solochvåraren?
• Ska vi skjuta knäskålarna på alla som inte betalar sin skuld?
• Mörda de som mördar?

The one thing I always seem to forget

När saker jag skriver inte går som det ska, när jag sätter mig ner framför datorn och tänker att, nej, det här gåt inte, jag vill inte. Det här är skit.

Då är det oftast för att jag glömt något. Samma sak som jag lär mig varje gång, glömmer bort varje gång.
När saker jag skriver går dåligt är det för att jag har en dålig början. Så är det bara! När jag sätter mig ner för att skriva och tänker att det här går inte, så är det oftast för att början inte passar in med det jag egentligen ska skriva. Början har inte det flyt min text behöver.
Ibland tvingar jag mig att skriva en sida, två sidor, flera sidor skräp.
Bara för att jag är för sentimental och för lat för att vilja börja om den där början som inte riktigt blev bra. Och det gäller förstås både uppsatser och fiktion, både noveller och romaner. Sedan kan väl tilläggas att när det gäller romaner så jag börjar inte skriva om hela allt, bara början på scenen ifråga.
Och hade jag från början börjat från början så hade jag gjort allt med ett bättre humör, gjort det snabbare, gjort det bättre. Varenda gång slutar det förståss med att jag börjar om för att få till det, men tänk på all tid som jag slösar bort medans. Värdelöst.

Dagens moral: Börja om från början när början som det börjades med började fel.

Jag läser dikter jag också - ibland

If by Rudyard Kipling

If you can keep your head when all about you are losing theirs and blaming it on you;
If you can trust yourself when all men doubt you, but make allowance for their doubting too;
If you can wait and not be tired by waiting, or, being lied about, don't deal in lies,
Or, being hated, don't give way to hating, and yet don't look too good, nor talk too wise;



If you can dream, and not make dreams your master;
If you can think, and not make thoughts your aim;
If you can meet with triumph and disaster and treat those two imposters just the same;
If you can bear to hear the truth you've spoken twisted by knaves to make a trap for fools,
Or watch the things you gave your life to broken, and stoop and build 'em up with wornout tools;

If you can make one heap of all your winnings and risk it on one turn of pitch-and-toss,
And lose, and start again at your beginnings and never breath a word about your loss;
If you can force your heart and nerve and sinew to serve your turn long after they are gone,
And so hold on when there is nothing in you except the Will which says to man: "Hold on";

If you can talk with crowds and keep your virtue, or walk with kings, nor lose the common touch;
If neither foes nor loving friends can hurt you; If all men count with you, but none too much;
If you can fill the unforgiving minute with sixty seconds' worth of distance run
Yours is the Earth and everything that's in it, and, which is more, you'll be a Man my son.

Att Göra

Skolan
[] Gör biologi första kapitlet (till fredag)
[] Angela's ashes (till fredag)
[] Läs på matten (till måndag)
[] Läs på franskan (fri)
[] Köp anteckningsblock till ToK, Franska, Psykologi
[] Köp mappar till alla ämnen
[] Läsa, skriva under, lämna in jag-går-IB-pappret
[] Maila Boel om usagrej

Hemma
[] Städa toaletten
[] Diska
[] Dammsuga hallen
[] Rensa frysen

Övrigt
[] Gör usarapport (kritik mm.)
[] Maila Lina Johansson

Inte måste
[] Noppra ögonbrynen
[] Köpa nya klistermärken till rubikskuben
[] Maila miginailart
[] Organisera skrivbordet så att jag kan sitta där för en gångs skull

EXTRA VIKTIGT
[] Bekämpa förkylningen så jag inte blir sjuk igen


Har jag tid för dig? Jamen, visst! Det är klart att jag har tid, skriv på här i kalendern, nästa tid är veckan innan jul...

Lillan, din förrädare

Jag vet att du läser det här! Har du någonsin hört om karma? Förr eller senare får alla lärare vad de förtjänar. F.ö. så ska inte jag följa med på husvagnssemester nästa sommar..

För er alla andra: Gissa vad jag kommer att skriva nu? Att jag inte haft tid att skriva, så klart. Skolan har nu börjat och jag är officiell IB-elev. Rätt så läskigt, tycker jag. För övrigt så har vi fått en ny engelskalärare, vilket är mycket uppskattat och Ola har tagit tillbaka sin rättmätiga post vilket är än mer uppskattat.
Att skriva mer om USA-resan har det heller inte blivit tal om, men jag ska till Lule och träffa Odd Fellows imorgon så det kommer i alla fall att bli av! Jag ska bara göra klart pp-presentationen som jag ska ha först...

Sedan har jag en mycket viktigt fråga jag sitter och funderar på. Jag vill ha psykologi och franska precis lika mycket, men att ha båda skulle vara väldigt, väldigt jobbigt. Ute i arbetslivet, vad är det bäst att kunna, Franska eller psykologi? Jag kan tillägga att svenska psykologi A-kursen har jag redan gått. Vad ska jag välja; franska, psykologi eller både och?

Saker vi svenskar Skrattade gott åt.

Efter titeln kan det inte vara så svårt att gissa vad detta inlägg handrar om! Amerikaner (då i huvudsak US Americans, Kanadensarna ligger mycket högre på rationalitetsskalan) kan vara en aning svåra att förstå för oss skandinavier som bor i Europa som faktiskt inte är ett land.
Ja, någon frågade! ;)

• "Today the Liberty Bell is the World's symbol of Liberty."
  

Duh, hur stor är din värld, grabben?

• "This church is really, really old."

Ooo, en gammal kyrka! Coolt, hur gammal då?
- 150 år.
Lol, lika gammal som min sommarstuga då.. FYI så besökte jag just Läckö slott som kommer från medeltiden. Smaka på den du!

• Alla 10000000001 memorials som fanns överallt. Seriously! I Gettysburg hade de ett minnesverk för varje kompani som stred, plus ett för varje extra speciella plats på slagfältet, och varje viktig person i slaget. Den bästa/roligaste gruppbilden på bara vi svenskar har togs när vi stod, satt osv. på en gigantisk sittande Einstein.

• "People here aren't fatter than in any other country."

Sorry to disappoint you. YEAH, they are!
För er som inte varit i USA: Det är inte så att hela högen är småmulliga, snarare hittar man fler svältsmala, men man såg mycket mer av folk med extrem fetma.

• "People come from all over the world to have surgeries here. Because we have the best hospitals."

Huh?

• "I don't get it. There is no security here. You can just walk in outside the Governor General's House [I Ottawa, Kanada] and.. there is no security! How do they protect themselves from terrorists?"

Det var då vi förklarade för dem att så vitt vi visste är USA de enda som har så rigorös (och oftast onödig) säkerhet, att USA har en stor ovana att trampa på andra länder för att få vad de vill ha och därigenom skaffa fler fiender, och att Amerikanarna helt enkelt verkar vara mycket mer paranoida än resten av världens länder (minus de med diktaturer). Och så tankens makt - Finns det säkerhet på en plats är den ju helt plötsligt mycket mer intressant att slinka igenom, eller hur?!


Det var allt för detta inlägg som kommer att följas av: "Saker vi svenskar inte hade hjärta att skratta åt".
Omg. vad jag ordskiter. Det var nog det här jag laddat upp för hela sommaren...

Varför jag inte är orolig över svininfluensan

Fick den här frågan just på msn, och den har faktiskt ett väldigt enkelt svar: För att det är en influensa!

Jag är i riskzonen tillsammans med spädbarn, gravida och mycket gamla. Som mina skolkamrater med all säkerhet redan vet så är jag mycket ofta förkyld under vintermånaderna.
Det är inte alltid det märks (just för att förkylningar har en tendens att ge sig på en kl. 20.00-08.00 när man inte är genomsjuk). Jag är borta kanske 1 eller 2 dagar kommer tillbaka till skolan och mår bra. Det verkar inte vara något större fel på mig.
Och det är det oftast inte heller. Det är pga. astman som jag blir ofta sjuk, och oftare sjukare. Nu för tiden är det sällan jag sitter hemma med 40-gradig feber, men det är för att jag har lärt mig vad jag inte ska göra!
Har jag feber, är jag så sjuk att jag inte orkar äta en ordentlig frukost, att jag känner huvudet inte orkar med - då går jag inte till skolan utan stannar hemma och tar det lugnt!
Det är var som (oftast) får mig frisk snabbt, tillsammans med vila och de stunder då jag tvingar i mig maten som jag egentligen inte har aptit för.
Gör jag så så brukar jag klara mig bra.

Och om jag nu genom den metoden tar mig igenom ett par förkylningar per år, varför skulle det inte fungera på svininfluensan också?

P.s. Jag vet att influensa och förkylning inte riktigt är samma sak, men jag har haft influensa också!

Varför jag inte vill ta vaccin mot influensa - och varför jag kommer att göra det ändå

Vaccinera, eller inte vaccinera?
Gömma sig under täcket, eller leva ute i världen?

Jag vill inte vaccinera mig, jag vill absolut inte ta tamiflu.
Men jag kommer att göra det ändå.

Jag vill inte ta vaccinet för att vi stoppar i oss tillräckligt med kemiska föreningar och allt möjligt annat konstigt utan vaccin. Vaccin är ofarligt, ja visst. Plast var också ofarligt en gång i tiden.
När plast är varmt frigör det en massa roliga ämnen.
För hundra år sedan fanns inte allergier. Allergierna uppkom efter att vi började utveckla diverse mystiska kemiska ämnen, och inte bara stoppa dem i bilar utan på vår hud och i vår mun! Jag är allergisk inte av en naturens nyck, utan för att ett (eller mera troligt flera) kemiska ämnen ledde till en felkoppling i mitt DNA, till ett immunsystem som inte fungerar felfritt.
Jag försöker att ta bort så många kemikaler som möjligt utan att att förändra mitt sätt att leva. Idag är det helt omöjligt. Men jag försöker.
Jag vill inte ta vaccin för att inte vill att någon stackars unge i framtiden ska, pga. alla ämnen inklusive vaccinet, utveckla elallergi. Eller varför inte luftallergi? Vattenallergi?
För ja, det finns människor som är allergiska mot vatten.

Men varför kommer jag att ta ett vaccin som jag så tydligt inte vill ha?
*Suck* För att jag har blivit tvingad. Som ickemyndig har jag faktiskt ingenting att säga till om. Mamma säger att om du inte tar något vaccin får du inte komma tillbaka till Boden. Mammas ord är lag.

Min sommar baklängesifrån för nu kommer det roligaste

USA, UNP, New York, frukost, dagisköer, röda paraplyer, Hawaiidans och Viktors egna version av Kanadas nationalsång. Tja, rätt så svårt att veta var man skulle börja.

Konstigt nog var jag inte nervös, för att träffa alla. Och ja, det är konstigt, mycket konstigt. Kanske är det just det att jag minns alltför tydligt hur jag kallsvettades, hur huvudet var fullt med bomull och munnen torr som aska när jag var ensam på Arlanda på väg att möta kamrater och ledare under min språkresa till Swansea Bay, kanske var det det som gjorde att jag inte var nervös på vägen till Eurostop hotell där jag nu, två år senare, skulle träffa de andra svenskarna inför USAresan. Visst var det lite fjärilar i magen, men bara på ett bra sätt. På det där förväntansfulla bra sättet.
På plats på hotellet gick introduktionerna snabbt, som vanligt när ingen känner någon annan började vi med "hur gammal är ni då?" och "vilken linje går ni på?". De klassiska samtalsämnena. Jag kan glädja mina kära IBvänner med att tillkännage att jag inte var tvungen att berätta vad IB är, ty på plats fanns en IBkamrat och en som funderat över saken men valt bort.
Efter middagen då jag fö. åt två fantastiska chokladtryfflar till efterätt och efter att jag, Emilie och Frida kommit upp på vårat rum spenderade vi en evighet åt att skratta åt att toaletten hade, hör oxh häpna, ETT FÖNSTER! Kan säga att det kändes något mysko att sätta sig där på toan och veta att de andra tjejerna om de hade fått lust (av ngn konstig anledning?) hade kunnat titta in. Efter det kunde man nog lugnt säga att vi gått förbi "lära-känna-varandra-stadiet" och kände oss rätt så bekväma med varandra.
Morgonen efter hoppade vi på flyget och landade 9 timmar senare, g.den 4 Juli, i Philadelphia. Nästan sist på plats på klockan var säkert en bit efter 6 (och stackars isländarna, Hlynur och Kim varit där sedan morgonen) och vi hade en 30-40 pers att hälsa på. Presentera sig gjorde de också, vi med, men namnen var det nog inte många som kom ihåg denna första dag. Vad jag däremot inte kommer att kunna glömma, och som de facto nog har skadat mig för livet är amerikanarnas "festmat", kallad stuffing och som består av något misstänkt likt en blandning mellan uppblött hårdbröd och hundmat.
Dagen efter det hade vi en tur i Philadelphia där vi bl.a. besökte Independence hall och Liberty bell (guiden där sade f.ö. att liberty bell numera är känd som världens symbol för frihet, vilket vi svenskar skrattade gott åt.)

Apropå det så har jag ett annat inlägg att skriva nu när ämnet poppade upp i mitt huvud. Stay tuned...

I fear I am speechless

The World do know, just not the same as you think

Quote from an American: "We have better everything here. Don't argue with me, the world knows this."
I have nothing against Americans. In fact, I loved all the nice Americans I met on my trip. But I do strongly resent this American attitude which I seem to stumble upon very often and which, to me, is a very narrow-minded, conceited and depreciatory attitude towards other countries. I cannot understand how people originally from all over the world came to be so disrespectful against their different origins, so filled with their own "greatness" and supremacy that they refuse to acknowledge their own weaknesses, and accept and respect the opinions and differences of other countries. Truly, America, I am disappointed."

This was originally supposed to be an update for facebook, but I got so wound up writing about it that it became way to long to post there, so here it is. Actually it did end up on facebook anyways (in 2 different updates), but I feel strongly that this is a subject suited for my blog and be sure that I will further elaborate this subject with my own experiences in the US, and my opinions as an outsider watching US communications to the rest of the world (both from the state and civilians).

Och ja, jag kommer då att skriva på svenska. Jag ville bara avsluta det jag skrev på engelska för att det var så jag började, också för att mina internationella vänner skulle förstå det jag skrev. Jag får också med hatten i handen erkänna att jag, ett antal gånger, blev tvungen att slå upp i ordboken vad vissa ord var på engelska, alltså att jag med andra ord faktiskt inte hade någon aning om den engelska översättningen av nedsättande och inbilsk var för något.

Våldtäckt är inte värt två års fängelse, det är ju bara en ordningsförseelse

”När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer än ordningsförseelse.”

Så sade kammaråklagare Rolf Hillegren. KAMMARÅKLAGARE! Vet du vem det är? Vi vet alla att advokaten pratar för den anklagades räkning, och samtidigt står åklagaren och talar inför juryn.
På samma sida som målsägande.
Målsägande betyder då den som blivit våldtagen.
Ska han få visa upp bevisen och prata för målsägandes räkning, när han inte anser att den anklagade gjort något fel? Uppenbarligen tycker då målsägande det, då man sällan anmäler någon för något så litet som att köra mot rött ljus vilket är ett exempel på en klassisk ordningsförseelse.


Jag ska fortsätta semesterberättelsen, men det får bli lite i taget för jag har så mycket att komma med. Nu fick det här vara ivägen, för det här är bannemig förjävligt.

Min sommar baklängesifrån med början i en fyrkantig låda med hjul...

Förr eller senare är det väl dags att redogöra för sommaren som den har varit, och jag antar att förr eller senare råkar vara nu. (Fin logik, eller vad? Jag skyller på att klockan är 01.56)
Min sommar kan delas in i två delar, Sverige versus USA.
Och USA rockar fett av mer än en anledning (trots att landet i sig självt inte är något att hurra över).
För det första, dessa sista tysta veckor (Eller som Robert så checkt kommenterade "Ja, du måtte vara rejält trött, för nu har du ju sovit i tre veckor! :)" ) beror på att jag varit på besök i Stockholm mitt under pride och trots det fick jag inte gå paraden eller över huvud taget delta, vilket rätt ut sagt inte gör mig glad, Gbg med köer på över en timma vilket rätt ut sagt suger när man inte har någon annan att åka med än sin pappa och sin lillasyster, Lidköping där det åskade vilket faktiskt är ganska roligt för det var ett REJÄLT åskväder och diverse ointressanta långtradarparkeringar.
Kan du gissa vad det är vi har hållt på med? Campat förstås! I husvagn. Jag har ännu en gång kommit underfund med att campinglivet inte passat mig - liksom att leva tillsammans med familjen i ett par ynka kvadratmeter. Jag har varit hemskt negativ, hemskt bråkig, bitchat om allt trots att mamma och pappa gjort sitt bästa för att hitta saker som jag faktiskt vill göra.
Det är helt och hållet mitt eget fel att jag inte tyckt det varit roligt, men husvagn får mig faktiskt att reagera på samma sätt som Finland/Ylläs, vilket kanske inte säger så mycket för mina nyare vänner men de som varit med när jag tvingades dit två till tre helger i månaden hela vintern känner nog igen sig på den instängda frustrationen och det rena hatet.
Jag tycker inte att timmerväggar är mysigt och jag hatar minigolf, gott folk!

Fortsättning följer...

Trött.

Finns inte så mycket och tillägga till detta fem bokstäver långa ord. Jag år så trött så jag bara sover och sover och sover och inte orkar göra någonting.

Är hemma igen!

Kom hem igår ca. halv 10 och försöker att återanpassa mig till livet här. Längre inlägg, funderinga m.m. kommer att komma senare då jag nu försöker att komma ikapp med livet här, det numera mycket hetsiga livet på facebook (m. typ 50 extra vänner eller så...), ladda upp och rensa bilder, läsa 86 (!) email (inte inkluderat alla från facebook med taggade bilder och vänneransökningar) osv.
Tills dess att jag hinner ikapp med allting så ha en bra sommar, det har jag haft och undrar ni ngt eller vill höra om resan (och jag är mycket villig att berätta ;) så ring annars får ni nog svar först om ngr år!

USA!

Klockan är 6 på morgonen och jag har packat och städat allt jag ska, för imorgon blir det av!

Vill du veta vad som händer live i USA så kommer jag att twittra här http://twitter.com/sparkling_. För er som inte vet det är twitter som en blogg, bara det att blogginläggen inte får vara längre än 140 ord, därav ordet microblogg. Svara på någon annans inlägg genom att skriva och nämna personen du svarar till så här @personens användarnamn. Lätt som en plätt. Seså, tryck på länken och se var jag håller på med nu då.

Ett meningslöst inlägg

Nu har jag sovit ut och ätit ordentligt och energinivån har stigit något. Nu ska jag göra allt som jag skulle ha gjort igår.
Och vad tråkigt det låter! Tycker egentligen inte om bloggar där folk bara skriver vad de gör hela tiden, och ändå gör jag det själv. Det kan nog ha något att göra med att jag saknar att skriva.
Om jag inte hade pausat romanskrivandet så hade jag varit klar nu enligt mina beräkningar.
Tänka sig, Klar med första utkastet! Jag vill börja skriva igen, men på samma gång vet jag att nu är det ingen ide när jag ska bort, och dessutom behöver jag rätt så mycket tid senare för att få upp vanan igen. För om jag inte gör skrivandet till en vana så lär jag inte idas fortsätta.
Sedan kan man ju undra om jag kommer att ha tid nu när jag följer typ femhundra bloggar, skriver & läser på twitter, facebook, blogger och äntligen börjat vara något mer aktiv på msn.
Fast egentligen tycker jag inte om msn.
Fast det är ju en helt annan historia.

Don't eat my bananas

Jag är så trött så jag vet inte vad. Har varit hela dagen idag och känt av det lite igår också. Har ingen energi över huvud taget. Vet att jag borde börja känna mig nervös/stressad/upptrappad/ngt åtminstone för att det snart blir av till usa, men jag känner mig bara trött.
Orkade typ inte ens gå och lägga mig igår, och då är det något fel på det hela, när man inte en ids lägga sig och sova. Vill inte göra något. Har ingen energi till att göra något, minst av allt packa.
Usch.

Gamlingar och fetton, varning för is!

- anne - line ´´ säger: hade jag passat som tandläkare?
Angelica säger: nä, varför skulle du vilja vara det?
- anne - line ´´ säger: tänkte bara, ifall min elektriker karriär går käpp rakt åt helvete
Angelica säger: och varför skulle den göra det? Dessutom behöver man läsa kemiämnen för att bli tandläkare
- anne - line ´´ säger: allvarligt? usch vad tråkigt. då ångrade jag mig
Angelica säger: hahaha
- anne - line ´´ säger: men skoggshuggare då?
eller en sånhär upptäckare?
Angelica säger: upptäckare, av vad? nya saker att halka på?
- anne - line ´´ säger: aa, typ liknande (:
Angelica säger: det gör nog ont
- anne - line ´´ säger: det kan det göra.
därför det finns något som heter kudde och skydd!
Angelica säger: men hur kan du då bedöma hur farligt varje fall är?
- anne - line ´´ säger: men om skydden går sönder och smärtan går igenom kudden så äre ju farligare än vanligt
enkelt, eller hur?
Angelica säger: du måste jhu ha fler kategorier än "ofarligt" och "kan ej bekämpas med kudde"
- anne - line ´´ säger: hahahah
du är bara för rolig
ofta det behövs?
Angelica säger: men så klart, sedan måste man ju gradera hur farligt det är för barn och åldriga jämfört med vanligt folk, elittränade, fetton etc.
- anne - line ´´ säger: hahaha, en kurva blank med is och sen en skylt : Gamlingar och fetton ombes att ta en annan väg. Varning för is!
Angelica säger: HAHAHAHAHAAHAHAAHAHAHAHAAHAHAHAAHAHAAHAHAHAHAHAHAHAAHHAAHAHHAAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAAHAHAHAHAHAAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAHAHAAHAHAHHAAHAHAHAHAAHAHAHAAHAHAHAHAAHAHAHAHAAHAHAHAHAAHAHAHAHAHAHA.
Den var rolig.

Jag är en elak och otacksam människa 2 eller Ge mig inga blommor när jag fyller arton

Jag är för det mesta en praktisk person. Jag vill inte ha presenter jag inte behöver. Blommor t.ex. Jag har sagt, till Lines stora förtrytelse, att jag vill inte ha blommor när jag blir arton. Bara därför ska jag dessutom se till att ha en riktigt lång önskelista (för ovanlighetens skull) så att hon inte blir galen över att försöka komma på något att köpa.
Men det hade inte riktigt med saken att göra, det jag ville säga var att jag vill inte ha blommor. De är dyra och håller bara i några dagar.
Måste du köpa blommor så köp en planta, de håller åtminsone längre. Men ge mig en som inte behöver så mycket vård, för jag kommer att glömma bort att vattna den då och då.
Förstår du var jag menar med praktisk nu?
Jag älskar presenter lika mycket som vem som helst, men jag vill inte ha något jag inte har användning för. Varför skulle jag vilja att någon slösade pengar på mig i onödan, liksom?
Godis ligger nog i samma kategori som blommor. Vill jag ha godis kommer jag nog ändå att köa det själv.
Missförstå mig rätt, jag blir visst tacksam för att jag öht får en present (det är ju tanken som räknas och allt det där), men om du tänker på mig men inte har kommit på något att köpa och tycker att presentkort är för mesar eller om du kanske inte ens har pengar till att köpa något så ge mig ett kort och skriv något gulligt.
Jag tar inte för givet att du ska ge något till mig, jag kommer inte att bli ledsen om det enda jag får är ett kort. Tvärt om! Ett kort med några personliga ord är ibland värt så mycket, mycket mer. Till och med ett ensamt grattis är värt mycket för mig.
Nu i år när jag fyllde 17 hade jag en jättebra födelsedag för att det var så många som kom ihåg den! Det var den bästa födelsedagen jag haft på jag vet inte hur länge, och ändå spenderades den till större delen ensam för att jag firades på hemmaplan lördagen innan.
Och nu har jag spårat ut som vanligt. Det enda jag menade med det var att jag är en praktisk person, något för praktisk ibland och att jag helst inte vill ha blommor i födelsedagspresent, men om jag ändå får några så kan jag faktiskt vara tacksam för de också.

Detta inläggs dolda moral: Tanken betyder mer än du tror.

Jag är en elak och otacksam människa 1 eller Ta bordet som det kommer

Jag har fått ett bord av mamma. Mycket, mycket behövt. Tack så mycket. Stadigt är bordet, i fint skick och mycket stabilt. Inga skråmor, vilket är högsta poäng för ett så billigt bord. Det har tillochmed den där lilla finessen så att man kan dra ut bordet och det blir större.
Har jag bett om ett #!¤% bord?

• Du har fått ett bord!
• Varför det?
• För att du behöver ett.
• Gör jag?

Jag är leds på mina föräldrars överraskningar. Leds på att se hur ledsen de blir om jag är så pass oförberedd att jag pratar praktiskt istället för att se jätteglad ut och hoppa på dem med tack. I fyra fall av fem behöver jag dem inte. Jag älskade frysen, blev lite paff när tvn kom (eftersom jag redan hade en) men tycker ändå att den är helt cool. Betyder det att jag måste uppskatta också det tredje diskstället (då de två andra jag fått tydligen inte dög), bordet som inte ens får plats i min lägenhet, jackan jag inte behövde och alla arton tusen olika sorters rengöringsmedel jag fått? (Kan tilläggas att jag för det mesta använder bara tre produkter; grumme tallsåpa, toalettankan och en vit talkliknande sak i grön förpackning)
För att inte glömma den aptunga statyetten med en kvinna i någon underlig gymnastisk position som mamma och pappa än idag tror att jag tycker om. God forbid att de någonsin får reda på att jag inte tycker om den, de skulle ju bli jätteledsna.
Jag är för det mesta en praktisk person. Jag vill inte ha saker jag inte behöver, men om jag har fått dem så använder jag de ändå för att jag kan ju inte bara låta dem ligga, eller hur?
Om nu mamma och pappa vill kasta pengar på mig (shit, nu lät jag verkligen bitchig), varför kan de inte köpa något jag vill ha? Eller åtminstone någonting jag behöver, som en micro eller en... öhh... *lång tystnad* hmmm... tror faktiskt inte att jag behöver något annat just nu. Egentligen behöver jag inte ens micron för jag är ju inte i lägenheten just nu. Varför köper de saker till mig jag inte behöver?
Jag blir så frustrerad för det är så svårt att låtsas bli glad över att de slösar resurser på mig som de kan behöva till något annat och på samma gång tvinga mig att se glad ut och tacka och vara allmänt tacksam.
Jag är en elak, otacksam människa och det har ni kanske märkt? Blir inte glad över att jag får saker som andra kanske behöver fast inte får. Jag hade tänkt att avsluta inlägget med att fråga om det bara är jag som har det här problemet, och om jag är väldigt väldigt otacksam: den frågan då riktad till någon som är så vuxen att den omöjligt kan sätta sig in i min situation utan bara ser mammas.
Men det verkar inte behövas nu när jag har dragit ur min frustration och ser hela dilemmat. Jag är otacksam, jag är elak, jag borde verkligen anstränga mig mer för att ge föräldrarna den reaktion de förväntar sig när de kommer med överraskningar.
Jag ska försöka att göra det också, skärpa mig alltså. Vara tacksam även för saker jag inte vill ha och göra sådant jag vet att jag borde göra. Trots allt har jag en väldig tur med föräldrar som litar på mig, som nästan alltid låter mig vara ifred när jag behöver det, låter mig ta ansvar utan att titta över ryggen på mig hela tiden, som vågar lämna öl i min kyl när de varit på besök för att de vet att även om jag skulle få något konstigt ryck och dricka dem (= jag dricker inte öl. Vin och alkoläsk, ja. Men inte öl) så vet jag var min gräns ligger, som respekterar mig som person och inte använder sin myndighet till att strypa mig, som inte tjatar på att jag inte pratar tillräckligt mycket med dem trots att jag vet hur nyfikna de är på mitt liv, som... etc.

När jag läser början av inlägget så skäms jag, vad har jag att gnälla på när jag har så fantastiska föräldrar? Det är ju mig det är fel på, jag bara gnäller istället för att vara glad över det jag har. Jag är ingen tacksam människa och inte heller är jag snäll. Det är ganska värdelöst för snällhet är en av de egenskaperna man inte bara kan få. Jag kommer aldrig att vara den första att kliva undan för att ge någon annan plats eller titta på en film jag hatar för att någon annan vill se den, jag kommer inte att ljuga för att det är lättare att höra lögnen än sanningen. Jag är egoistisk och lat och gör inte lika mycket för andra som jag borde.

Det här inlägget blev till och med så långt (och spårade ur så totalt) att jag fick kapa det och göra ett andra inlägg av några paragrafer i mitten: Jag är en elak och otacksam människa 2 eller Ge mig inga blommor när jag blir arton. Fan, det är något fel med mig idag när jag spiller allt så här. PMS?

Urixbilderna

...har faktiskt funnits på pixbox ett bra tag nu, har bara glömt att skriva det i bloggen. Bilderna finns alltså här.

Ett utdrag ur albumet...

Vad har homofoberna i sina garderober?

You've just gotta love this guy. Speciellt på slutet.

Bara för att ibland känns allting helt pisst, ibland helt fantastiskt och ibland händer något litet som vänder humöret upp och ned.

Sedan kan jag tillägga att jag har ett par blogginlägg på G, men jag råkar dessutrom ha lösnaglar just nu så det får vänta.

Da Dresscode

Vi har nu fått extra information om USA-resan och jag blev en aning orolig. Det är nämligen en speciell dresscode som gäller under de två dagarna vi besöker FN. Killar måste ha kavaj, skjorta och slips medan tjejerna.. tja, tjejerna?
Här är reglerna i helhet:
Kjol, klänning eller business suit (enl. pappret "dress pants and top") är ett måste!
Man får inte ha

• Sweat shirts (collegetröjor)
• Shorts
• Jeans
• Cargo pants (?)
• T-shirts med "suggestive or offensive messages/pictures" (are "unacceptable")

Till Broadwayshowen och middagen skall vi ha bekväma gåskor, a "light jacket" (vad tusan är light jacket för nått?) and "something nice to wear" (huh??!?)
DESSUTOM måste kjolen/klänningen/shortsen (under HELA resan!) gå ned minst halva låret och jag har banne mig ingenting sådant.
Jag håller på att få panik. Allvarligt talat.

Jag behöver Line, varför tusan svarar hon inte i teflonen? (=telefonen om man säger det snabbt)

Visdomsord från Fitzhugh Dodson

“Without goals, and plans to reach them, you are
like a ship that has set sail with no destination.”
Fitzhugh Dodson

Hur bra passar det inte in på mig? Segla utan mål är precis vad jag gör. Igår. Idag. Imorgon?
För ett år sedan hade jag precis avslutat en roman och påbörjat en ny. Jag förberedde mig för grundalbalen samtidigt som jag hade fjärilar i magen i väntan på att flytta hemifrån, och ändå var jag osäker på vars det hela skulle sluta. Jag hade praktiskt taget slutat med min smycketillverkning och på allvar byggt upp min samling med scrapbookingtillbehör. Det enda jag kunde vara säker på just då var vilka vänner jag hade, men hur hade jag kunna veta vilka vänner jag skulle få?
Var kommer jag att sluta? Jag studerar det jag ska (oftast i alla fall) på IB och lär mig ännu mer om saker jag är intresserad av på internet (entreprenörskap, foto, marknadsföring bl.a.)
Ena dagen vill jag bli psykolog, andra språkforskare, tredje gisslanförhandlare.
Egentligen är det nog inte så viktigt var man slutar, men måste man inte ha en destination till att börja med? Man kanske är på väg till Nairobi och slutar på Madagaskar och det gör ingenting, men vad om man är på väg ingenstans och överallt och till slut bara seglar runt och runt mitt i Atlanten?

Nu är det slut på min filosofiska diskussion, och det är ingen fara, jag kommer inte börja skriva så här hela tiden! Kanske följer jag istället i Amandas fotspår och startar en modeblogg!
Hemska tanke.

Jag är överhettad!

Och, nej, inte av samma anledning som ni tror. Det är bara så jäkla varmt! Det är nämligen 28 grader plus och BLÅSER VARMT!
Det är faktiskt blåsten jag inte tycker om. Det ska blåsa litesådär kyligt så att man blir svalkad, men nejdå, inte nu inte.
Hur jag upptäckte att det var så varmt på morgonen? Jo jag tyckte att det var för hett med 25grader i lägenheten så jag öppnade fönstret för att svalka av, och tog ett steg baklänges när värmen kom flygande ungefär som när man öppnar ugnsluckan.

Alternativa sätt att tjäna pengar

Allt eftersom sommaren kommer närmare känner jag mig bara mer och mer pank. Sommarjobb har jag inte lyckats få, men saker som jag behöver köpa finns det däremot fler av. Sommarjacka, till exempel. Den jag har är på tok för liten.
Fast, om man tänker efter, egentligen kanske jag ska vara glad över att jag inte fick sommarjobb genom kommunen iallafall, där man arbetar för slavlöner. Hade jag arbetat för kommunen så skulle jag ha fått ca 50 kr/timmen, nu är jag då 17 år.
För ett par år sedan arbetade jag på kiosk på helgerna ett tag. Då var jag 15 år och fick 61.50 kr/timmen. Någon annan än jag som tycker att det är lite baklänges?
Men, i alla fall, det jag skulle säga var att det inte är så roligt att inte ha pengar när sommaren närmar sig. Det är nästan så man funderar på att ställa sig på Malmskillnadsgatan i Stockholm.

Yippii-ki-yaay!

Nu har vi äntligen fått mer information om resan! Tidsplan har vi fått och lista på de som ska åka i samma buss.
Och roligt är det, speciellt som de har döpt om mig till AngeliKa. Usch! Tycker att det ser så fult ut att stava Angelica med K.
För övrigt så börjar jag bli riktigt taggad, det jag ser fram emot mest att se är nog Ground Zero, Statue of Liberty, Declaration of Independence (om ni nu kommer se den dvs. Vi kommer att vara i DC åtminstone) och så förstås, viktigast av allt, Niagara Falls!


Sedan kan vi gå över till andra ämnen och slå mig i huvudet för att jag bestämmer mig för att gå till skolan och göra prov fast jag är sjuk bara för att råka somna i soffan efter att ha tagit alvedonen och missa skiten ändå. Well done, AngeliKa!

Ett urix-inlägg till!

Jag har nästan 300 bilder att rensa från Urix (dvs. 6dagar = 270 bilder, 270/6= 45 bilder per dag), och då har jag redan rensat bort åtminstone 50-100 i kameran.

Wish me luck!

Gaaah!

Elin sade att hon sett något om Urix på nordnytt, och vad tror du att jag upptäcker då? JAG är med på ett klipp!
Och självklar är det från min bästa sida, ty jag kliar mig mycket elegant på näsan på 00:23 (blå tröja).

Återkommen från URIX 2009!

Hel och ren och allt det där.
Inte. Eller, jo, nog är jag hel alltid. Men ren är jag knappast och förkyld har jag blivit. Dessutom måste jag upp halv 7 imorgon för att ta mig till min tandläkare och dra ut en tand 20 min över. Om det inte är så att jag har feber (vet ej för jag har ingen termometer) för då vill de inte dra ut min tand.

Urixrapport med bilder kmr iaf när jag är något piggare och gladare.


Och nej, Line, det gör inget att du väckte mig. Jag var ändå tvungen att ringa till mamma för att säga att jag var förkyld. Sedan somnade jag om.

Det är lungt på ib nu när det nästan är sommarlov

18/5 MÅN
Opåbörjad historieuppsats ska inlämnas.

20/5 ONS (dvs. tisdag för att jag är borta på ons)
Opåbörjad engelskauppsats.

28/5 TORS
Fysikprov som jag inte börjat träna till.
Mindmap-inlämning i psykologi.

3/6 ONS
Jättebiologiprov inkl. engelska namn på hela matsmältningssytemet och lungsystemet (?) bl.a. (in i minsta molekyl)

8/6 MÅN
Franska nästan nationella.

Low

Jag tänker ännu en gång sänka kvaliten på den här bloggen genom att påpeka att jag vill ha en sådan där mini-hårtork och förbannar mig själv för att jag inte kom underfund med det innan jag fyllde år.

Gve gör nyheter igen..

Observera my fellows från Gve Ungdomsråd, Johannes snackar och de flesta u'rådarna gick där längst fram i tåget :)

00:30 (vänstra hörnet) & 00:35 Brun jacka m. turkos tröja under är Line som jag pratar om jämt och ständigt ifall någon undrar..
Och på slutet sjunger Aida som har en röst som en ängel. Blev lite putt för att man inte fick höra mer.

En äkta norrlänning...

1. Du tycker det är trafikstockning för att 10 bilar väntar på att få köra om en
traktor på E10:an
2. "semester" innebär att fara till Piteå Havsbad på sommaren
3. du mäter avstånd i timmar
4. känner flera stycken som har kört på en ren
5. du naken kan växla mellan ett hett rum och isande kyla utan att blinka
6. du ser folk ha på sig jaktkläder vid social evenemang
7. du installerar säkerhetslarm i ditt hus och tar det som extra tillval till bilen men lämnar båda olåsta
8. du kör 100 km/t i en halvmeter djup snö och snöstorm utan att så ens blinka
9. minst en av dina grannar bränner sprit hemma och alla vet om det, t o m polisen... för det är hans bror
10. du har startkablar i bilen och din fru vet hur hon ska använda dem
11. din idé om en stor fest är en med massor av billigt öl, hembränd sprit om smakar
kol och några kompisar som du gått i högstadiet med
12. du tycker sexy lingerie är en silkespyjamas från Coop Forum
13. renar är bara en del av sceneriet
14. du eller någon du känner har en 4WD pick up
15. du tycker en EPA-traktor är ett suveränt färdmedel för din son, mellan moppe-
och körkortsåldern
16. du vet vad en person menar när de formar läpparna till ett O och suger in luft
17. att "klä upp sig" innebär att stoppa in fleeceskjortan i dina jeans och sätta
på sig ett par rena skoterkängor
18. du uppskattar kulinarisk mat såsom märg
19. du träffar en ny person är din första fråga vem som är dennes föräldrar/syskon
20. du är stolt över ditt urspung
21. du kan namnge alla som du tog examen med
22. du vet vad 4H är
23. du faktiskt har åkt 20 mil t/r för en fest
24. du i din ungdom "brände däck"
25. du sa "K"-ordet och dina föräldrar hade fått kännedom om det inom en timme
26. du har varit på renmärkning
27. skolorna inte stänger för att det snöar
28. du i dina yngre dagar inte kunde köpa cigaretter i affären för expediterna
visste exakt vem du var och din riktiga ålder
29. det är status att vara tillsammans med någon från en annan kommun
30. du i princip inte har något val än att vara "buksvåger/svägerska" med någon
du mer eller mindre känner
31. du tycker att män som har rosa tröjor är gay
32. du tycker att folk i storstan klär sig lustigt för att två år senare "trendigt"
ha liknande kläder
33. du skryter för dina vänner om dina nya däck
34. du, i din ungdom, visste exakt till vilket uteställe dina vänner skulle en lördagskväll...det fanns bara ett
35. till och med fula tjejer är med i skönhetstävlingar
36. du tar en promenad för att motionera och 5 personer stannar för att fråga
om du ska ha skjuts
37. helgspänning innebär att åka till IKEA
38. din lärare förväxlade dig med ditt syskon...eller din moder/fader
39. "gula sidorna" består av 4 sidor
40. du inte blinkar för att svänga eftersom alla vet vart du ska i alla fall
41. du ringer till fel person men blir hänvisad till rätt nummer
42. halva kommunen håller andan när ett företag hotar lämna orten
43. du skrattar för fullt när du läser detta för du vet att det är sant och sen vidarebefordrar du det till alla i din adressbok...vilket faktiskt är halva stan.

Vad sprider sig värre än HIV och magsjuka? Jo..

Elin för ngr dagar sedan: Jag fattar inte vad det är för speciellt med Twilight???

Elin idag [lite tvekande]: Asså, Angelica, jag såg Twilight i helgen.
Angelica [höjer på ögonbrynen]: Jaha?
Elin: Tjaa, det blir ju och se nästa på bio..

Det åskar

Jag har aldrig varit rädd för åskan. Det dova mullret som ackompanjerar regnets strilande, blixtarna som ilsket far över himlavalvet, lukten regnet för med sig och skillnaden i luften man bara känner när åskan är framme. Allt är välbekant och tryggt.
Jag minns en gång när jag satt ute på morföräldrarnas altan klockan nio på kvällen, vilket på den tiden var längre än jag fick vara uppe, med en cola i handen och räknade sekunder mellan blixt och muller tillsammans med pappa. Det var alltid jag och pappa som ville se på blixtarna, lyssna på mullret. Alla andra var likgiltiga, eller rädda.
En annan gång hade jag öppnat ytterdörren hemma för att höra åskan inifrån och Marina eller Sanna, jag minns inte längre vem men jag tror att det var Sanna, gick förbi dörren precis när det började mullra som värst. Hon blev rädd, hoppade högt och började gråta trots att hon var stor nog att tycka att gråta är löjligt. Jag tröstade henne, sade åt henne att det inte är någon fara. Satte på en film så att hon skulle ha något annat att tänka på och gick sedan ut för att lyssna ensam.
Jag förstod att hon blivit rädd för det plötsliga ljudet, men ändå förstod jag inte. Ljudet som fick henne att gråta fick mig att le, för så länge åskan är liten eller långt borta skadar den inte.
Ett jättemuller hörs, men jag ser ingen blixt. Idag har jag faktiskt inte sett blixtarna trots att jag ser molnen, det är bara mullret som tyder på åskans framfart i det mörka molnet.
Det är mullret jag tycker bäst om. Det är ett mjukt ljud, rullande. Varmt. Kommer plötsligt, varar i några sekunder, försvinner igen. Oberäkneligt.
Jag ryser för att åskan är så mycket större än jag, har så mycket kraft. Det är ett privilegium att kunna höra, och ibland även se, hur naturkrafterna rör på sig.
Jag känner mig inte liten för att åskan känns så stor, jag känner mig trygg. Går det ihop?

Nu har det mörka molnet dragit förbi mitt fönster. Molnets ytterkanter kan nu bara ses i ögonvrån. Solen tittar fram genom de ljusare moln som åskan lämnat efter sig och fåglarna utanför sjunger igen.
Men spänningen i luften sitter ännu kvar.

Lila is da shit

Piratpartiet annonserar just nu efter volontärer som ska springa med valsedlar till vallokalerna. Oturligt nog så har ngn redan anmält sig att fixa det i vallokalerna närmast mig, för annars hade jag nog gärna fixat det. Men jag är allt för lat för att ta hand om vallokalerna längre bort.
Men det jag egentligen ville säga var: RÖSTA PIRAT TILL EU!
Vill du sj hjälpa till så finns det mer info här.

Mycket svammel

Denna helg har varit ganska innehållsrik, har bl.a. tittat på Twilight, the Transporter, Nanny McPhee och V for Vendetta, kommit underfund med att en 18åring får dricka sprit i trappuppgången efter att dörrarna är låsta eller i förrådet om han/hon skulle ha lust med det (fråga inte!), blivit mosad i Mario Kart när jag hade Wiikontrollen och mosat tillbaka när jag fick den vanliga, varit till DollarStore x antal gånger, varit på läkarbesök och skaffat ännu ett bankkonto (bankkillen var jättegullig!). Och en massa annat.

Dessutom har jag köpt ett par tavlor och anteckningsböcker på DollarStore som jag tänkt att scrappa och sedan försöka sälja på tradera. Egentligen är ju inte det världens bästa affärsidé, men jag tycker ju om att scrappa så får jag bara tillbaka materialkonstnaden är det helt okej.

Mitt nya bankkonto skaffades så att jag skulle ha någon annanstans att sätta mina sparpengar så att jag kan skilja på spara-pengar och slösa. Så nu har jag två vanliga konto men bara ett med kort.

Finns det lyckliga horor?

Vi körde en fyrkantslek på skolan. Du vet, tycker du ja så gå till det hörnet, nej så gå till andra och sedan får vi alla förklara allting.

Jag kände mig rätt ensam där i ja-änden när ovanstående fråga ställdes. Egentligen borde jag inte ha blivit så överraskad över det, att alla horor/eskorter/prostituerade är utnyttjade och olyckliga är ju ändå den allmänna åsikten efter all dagstidningspropaganda. Vad jag menar? Jo...


Dagstidningarna låter sällan eskorter utan hjärteknipande historier komma till tals för att det är inte intressant, tidningarna vill ha sensationsjournalistik. Tragedier finns och det är svårt att glömma, men det finns faktiskt inte bara tragedier, folk som väljer en livsstil andra i vår kultur inte skulle ha gjort, som lever på sätt samhället inte accepterar och därför sällan kommer till tals. Speciellt inte i media för media skriver ju knappast historier om folk som är lyckliga (såvida de inte har en hemsk historia bakom sig). Här är mitt intryck av prostituerade, i första hand svenska, som inte har en historia med sexövergrepp och som inte mår psykiskt dåligt.
Mitt första intryck när frågan [Finns det lyckliga horor?] ställdes var: "Varför inte?" Varför kan inte en hora vara lycklig?
*För att hon är i en situation där hon känner sig tvungen? Förmodligen tvungen att ha ett jobb, ja. Förmodligen tvungen att göra sitt jobb bra för att förtjäna stålarna, ja. Förmodligen tvungen att fortsätta för att stora, stygga kopplaren håller en yxa över huvudet? Nej, inte alla. Faktiskt.
*För att ens kropp är ju personlig och det är som att sälja sin själ? Tja, är det inte lite som att sälja sin själ varje gång konstnären säljer sitt konstverk och författaren sin bok? För konst som kommer från hjärtat, mina vänner, det om något är personligt.
*För att hon aldrig hade gjort det om hon inte varit skadad i själen pga. tidigare misshandel/utnyttjande e. dyl? Säger vem?

Med det här vill jag säga att nog tror jag att det finns många som sitter fast i prostitution och inget hellre önskar att ta sig därifrån (spec. gatuhoror), men jag tror faktiskt också att det finns folk som är lyckliga med det som de har valt. Sedan också så kan man ju fråga sig att "Vem är jag att säga åt horan att hon måste vara olycklig bara för att hennes moral inte är densamma som min?"

--> Artiklar av folk som är väldigt engagerade i frågan och verkligen vet vad de pratar om (det mesta jag vet är ju taget ur bloggar [go figure!], men det är åtminstone bättre än att läsa censuren i DN).
Blogge Bloggelito (en mycket liberal filur som skriver mycket bra artiklar men är väldigt vulgär och han har bland annat bilder som du kanske inte skulle vilja se i sina inlägg och menyer. Är du faint of heart så hoppa över den här bloggen helt och hållet!).
Isabella Lund kallar sig själv eskort (fö. så är hennes artikel mer lättförstådd än Blogges och hennes blogg är inte vulgär alls).
Isabella Lund om att legalisera prostituition.