Missa inte att läsa den här listan...

Jag surfade runt i cybervärlden och hittade detta. Det är en artikel om hur man blir en bättre bloggare, fast artikeln kan nog tolkas till nästan vad som helst. Här är ett utdrag ur artikeln, en lista för hur man blir bättre på vad det nu är man satsar på...

1. Real skill takes practice.
2. Seeing is not doing.
3. Listening is not playing.
4. Books can’t teach creativity.
5. Bullet points can’t teach intuition.
6. Does
7. it
8. Really
9. Matter?
10. You’ll forget these tips before you’re done. Go ahead, see how many you can remember without looking.

Mindes du någon? Den enda jag mindes var att böcker inte kan lära ut kreativitet. Undra om det betyder att jag redan kan det?

Footsteps of a stranger

You think the only people who are people
Are the people who look and think like you
But if you walk the footsteps of a stranger
You'll learn things you never knew you never knew

Har lagt ungarna (mamma och pappa är ute med Lubbare och sällskap) och sitter just nu med datorn i knät och surfar samtidigt som jag lyssnar på disneylåtar på spotify. Det är så härligt att kunna tänka på att "nä, men nu vill jag lyssna på x", och vips så kan man det utan att behöva göra olagliga saker ;) som dessutom tar tid. Disneylåtar får mig alltid på bra humör. Man har så positiva minnen till dem, alla gånger man suttit och myst till en film när man var mindre.

Årets roligaste julklapp

Årets roligaste julklapp att ge utmärks av att mitt offer, julklappsmottagaren, listigt (?) manipulerades till att tro att hon skulle få ett franskmanikyrset, och att julklappen var extra uttänkt. Det råkar nämligen vara så att offret hade läst de två första böckerna i serien (ena utlånad från mig, andra från biblioteket) och del nr 3, boken i fråga, inte fanns att få innan mitten av januari.

Årets roligaste julklapp att ge var därför...

Boken Eclipse av Stephenie Meyer som gavs till Line!

Ritbräda!

Som sagt fick jag en ritbräda i julklapp, men det råkar inte vara vilken ritbräda som helst, utan en Wacom Intuos 3 a4, vilken ligger högt över den lilla Wacom bamboo a6 som jag hade önskat mig. Är så glad så att det inte är sant, skulle aldrig kunnat drömma om att få proffsvarianten. Fakum är att den här grejjen kostar runt 4500-6000 kr på prissökarsidorna (orkar inte titta exakt vad nu, men kommer ihåg det från tidigare när jag sökte vilken bräda som skulle passa mig), och även fast den är begagnad så fungerar den hur bra som helst. Jag måste nog tacka Ia också för jag gissar att mamma och pappa fått köpa den av henne för långt under vad den är värd.
Idag och igår har jag använt brädan istället för mus (även fast man fick en som hör till) för att vänja mig vid hela konceptet. En ritbräda är ju så mycket större, och fungerar annorlunda, än laptopens fjuttiga touch pad. Kanske jagkan visa upp något enkelt senare.
Eller förresten, med tanke på min handstil, kanske inte.

God Jul i efterskott!

Nu är julafton över och kommer aldrig igen (eller nåja, den här julaftonen kommer aldrig igen). Lite allt möjligt har väl hänt, och lite annat också. Har fått alla Twilightböckerna (inbundna och på engelska) av mamma och pappa, vilket är ganska mycket då de kostar nästan 200 styck, men jag fick dessutom en ritbräda till datorn! Ritbrädan skriver jag inte så mycket om här för den ska föräras med ett eget inlägg.
Andra saker som speciellt utmärker den här julen är...

Pappas lax som blev gammal och luktade apa,
pusslet som Marina fick och som jag och farmor pusslade ut utan hennes hjälp,
wiikonsolen som fick Sanna att dansa rumba (eller vad det nu var),
julklappsutdelningen som blev rekordsnabb för att Sanna redan memorerat vem som skulle få vilken julklapp,
Pappas spikmatta vilken jag redan råkat avslöja att han skulle få
för att inte tala om den årliga, mucho översizade, pyjamasen från morfar och den fula (men väldigt gedigna) karamellskålen från farmor.

Allt som allt har det har varit en väldigt rolig jul.

Please, please stop...

...seems like a very good way to start.

Varför måste du lägga dig i mitt liv?
Jag vet vad som fungerar och inte, jag har faktiskt bott här de senaste 16 åren. Tror du inte att jag försökt allt flera gånger redan? Det har aldrig fungerat tidigare, varför skulle det fungera nu?
Bara för att du känt mina föräldrar sedan långt innan jag föddes, bara för att du har ditt sätt att tänka som är det enda godtagbara. Bara därför.
Här ska du få höra en nyhet. Saker fungerar inte bara för att du vill det. Vissa saker som är värda besväret för dig är det inte för andra. Världen cirkulerar inte bara runt det som du tycker är viktigt. Världen fungerar inte för alla andra på samma sätt som den gör för dig.
Varför gör du så här? Kommentera och "vara hjälpsam". Må så vara att du är en del av mina föräldrars familj, men du är inte en del av min. Du har ingen som helst rätt att försöka övertala mig att göra allt möjligt, att muta mig när jag inte vill, att försöka spela på skuldkänslor jag inte har.
Jag är glad över att du bor så långt borta, mindre glad över att du funderar på att flytta tillbaka.
Det är inget jag är stolt över, men så är det.
För det är svårt att le, att hålla glad min. Att ge intryck av att inte bry när man gör just det så mycket att det skulle ryka ur öronen bara jag tillät det att komma ut. Jag vet inte hur länge jag orkar hålla god min bara för att mamma och pappas skull. Jag vet helt enkelt inte.

And the winner is...

Jag kontaktar dig!

Ugh

Jag skrek till mamma över telefonen. Det var nog ingen bra ide, men just då kunde jag inte hindra mig. Ringde henne för att jag skulle be henne sjukanmäla mig och hon var tvungen att gnälla på att jag varit borta från skolan för mycket, och absolut för mycket på torsdagar. Then I just snapped.
Borde man ha ett meddelande som läses upp innan man ringer någon? Något som typ "Varning, prata med mig på egen risk när jag har mensvärk"?

Om jag var Gud

Om jag fick vara Gud för en dag så skulle jag göra så att kvinnor slapp mensvärk och PMS, jag skulle se till att alla fick ha en ben & jerry's i frysen utan att behöva gå och köpa den först.
Och jag skulle, banne mig, helgonförklara den som uppfann smärtstillande.

Julklappsutlottning!

Julkänslan börjar så sakta att smyga sig på. All julklappar utom en är inköpta. Hela klassen har dessutom köpt en julklapp till Ola, historieläraren. Kanske skriver om det i ett annat inlägg, vi får se.
Nu i alla fall tänkte jag lotta ut ett halsband jag gjort. Skriv en kommentar innan midnatt på torsdag så slumpar jag fram en vinnare.

Icke observant

Jag erkänner, jag är inte observant.
Lade just märke till att jag har glasögon på den nya profilbilden, jag som inte haft glasögon på över ett halvår nu.
Duh.

Men bilden får vara där ändå, för jag har faktiskt inte såå många bilder att välja på utan glasögon, jag har ju inte längre Line som fotar mig stup i kvarten....

28 Miljarder i soptunnan

Politiker upphör aldrig att förvåna mig. Denna gång är det 28 miljarder som de vill slösa bort på att stödja bilindustrin.
Varför det? kan man fråga sig. Varför det?
Att ett företag behöver ett startkapital som räcker ett tag för att klara sig i början, det kan jag förstå men jag förstår inte hur stora företag och stora industrier ska behöva extrapengar. Om de inte kan få in tillräckligt med pengar för att bygga nya bilar av den sort som konsumenterna efterfrågar, tja då måste ju företaget helt klart vara på väg åt fel håll. Om biltillverkarna inte tillverkar bilar som konsumenterna vill ha lär de inte ändra sig för att de får en muta. Såvida de inte tänkt sig att gå åt det hållet redan från början och då blir mutan bara ett extra plus. Vilket fall spelar ingen roll, pengarna gör ändå inte mer nytta för samhället än om de slängts i soptunnan.

Lucia

Idag är det lucia, vilket betyder att det inte är många dagar kvar till julafton. Känner mig inte sådär jättejulig, men det kommer väl när jag kommit hem och kan klämma på paketen under granen. Man kan aldrig bli för gammal för att klämma på paket och gissa.
Julklappar har varit ett litet dilemma i år. Jag har känt mig helt tom på inspiration, inte haft någon aning om vad jag ska köpa. Nu har det däremot fixat till sig så jag vet vad jag ska ge till alla förutom farmor. Har någon ett förslag så är det mycket välkommet.
Det har inte scrappats så många julkort heller, har faktiskt bara gjort ett i år även om jag blev väldigt nöjd med den. Kanske hinner jag med några sistaminuten-kort senare.

Choices

If there would be a choice, would I chose?
Or would I stand still, undetermined?
Would I fail to make my choice
because of too many options?
Would I make a choice
and still not make it, my own?

*Trumvirvel*

Jag vet att det har tagit ganska lång tid för att få till den nya bloggdesignen, men det har nog mest varit för att jag varit lat och inte orkat sätta igång med det hela. Nå ja, nu är det i alla fall klart. *trumvirvel*
Bloggdesign 4.0 (hur i hela-, har jag verkligen haft så många bloggdesigner?!) döpes härmed till "Under Vatten" därför att det verkar lämpligt. Gissa varför om ni kan! Kommentera gärna med ris och ros eller om ni hittar någon bugg som jag har missat!

Förresten, finn ett fel! Är det någon som kan komma på vad jag har ändrat från den ursprungliga vinnarbannern till den nya?
(gamla finns här)

Fira eller fire?

Nej, det är inte skogsbrand. Det är fyrverkerier. Militärerna tvärs emot firar något bakom träden och jag var inte sen att dra fram kameran för att fota.. Tog ett par bilder och när det lugnade ned sig så gick jag till datorn för att ladda in dem, men tror ni inte att just då börjar de med större fyrverkerier? Tja, det var bara att avbryta läsningen av minneskortet, trycka in den i kameran, släcka lyset igen och ställa sig i fönstret för att fota resten. Totalt blev det nästan hundra kort, men sedan blev jag ju tvungen att ta borttvå tredjedelar för att de blev oskarpa eller för att jag missade fyrverkeriet helt. ;-) Här är tre av bilderna jag är mest nöjd med (tryck för att se större).

FRA-flopp nr 2: IPRED

F R A
I P R E D

Ser du likheten? Kan du inte rentav känna den ända ut i tårna och fingerspetsarna?
IPRED går i mycket korta ordalag ut på att privata företag ska kunna få spåra IP-adresser för att böta de som laddar ned/upp. Dumt, dumt, dumt.
Om man jämställer fildelning med ett brott fungerar det inte att göra så! Tänk till exemel om IPRED skulle gälla för inbrott också:
Jag får ett inbrott och blir av med en massa saker. Jag anmäler det till polisen och polisen ger mig sedan adressen till personen begått brottet (som de har hittat på något mysko sätt). Sedan får jag själv skicka krav på skadestånd till förövaren/arna.
Det låter väl inte riktigt klokt, eller?
Antingen är vi ett land som har lagar och ett system för att bibehålla dem och straffa de misstänkta eller så är vi ett land där målsägande själv utmäter rättvisa mot den stackars misstänkte.

Nå, hur ska vi ha det?

(Ifall någon är intresserad att läsa mer finns ett utmärkt men kort blogginlägg hos Hanna Wagenius)

Hata

Hata, hata, hata, hata, hata, hata BLOGG.SE!

Fattar ni inte hur irriterande det är att gå in på varje blogg och läsa hela inläggen därifrån?? Jag följer faktiskt typ 100 bloggar och säkert hälften av dem är blogg.se och har helt plötsligt omvandlas till att bara visa de #*!@¤ första 20 orden när man vill läsa feedsen...

När jag läser feeds (just nu använder jag google reader) vill jag se HELA inlägget. INTE onödiga de första 20 orden... Jag följer bloggar för att jag vill läsa dem, inte för att jag vill läsa "smakprov". Jag vill inte behöva gå in enskilt på femtio bloggs för att läsa inläggen.
DET RÅKAR VARA DÄRFÖR JAG PRENUMENERAR PÅ DERAS FEEDS!!!!!!
Dumma, dumma, dumma blogg.se!

Köttbullar i näsan eller tandkräm i ögat?

Jag har tandkräm i ögat.
Säg mig, vad är oddsen för det?
Jag skulle sätta tandkräm på tandborsten och helt plötsligt sprätte en microskopisk bit mig rakt i ögat. Fan vad det sved! Det svider litegrann fortfarande faktiskt.
Säg mig, vad är oddsen för att få tandkräm i ögat?

Review

Att analysera böcker är bra, har jag hört. Att analysera böcker för att lära sig själv skriva är ännu bättre.
Men ved du vad som suger?
Att analysera böcker.

Confused? Let me explain this for you.
Man lär sig väldigt mycket genom att analysera böcker (dikter, filmer, bilder osv.) och det är ju som bekant väldigt bra. Vad som inte är lika bra är att om man efter att ha sett på en bok med kritiska ögon och hittat småfel och saker som kändes konstiga eller inte passade in, kan man verkligen tycka om boken på samma sätt sedan?

Låt mig ta ett exempel. Jag har nyss dividerat med mig själv (och andra) fram och tillbaka om klichéer. Vad är en kliché, vad är en dålig kliché, finns det bra klichéer? Vad jag kom fram till har ingen betydelse för den här diskussionen så det hoppar vi över, men betydelse har däremot resultatet. För bara några dagar sedan bestämde jag mig för att titta på the Matrix, en film som jag tyckt om väldigt mycket förr. Jag tittade på filmen i över en timme, men kunde inte få ur något som helst nöje av den bara så där hux flux. Varför det, tror ni?
Jo, jag satt och dissekerade karaktärerna och handlingen. Neo är "the Chosen One" (kliché!), han gör ingenting i filmen som gör honom speciell (!), eller jo vist, han räddar ju Morpheus men så är han ju inte ensam om det. Han får sina krafter för att tjejen blir kär i honom utan att han behöver göra sig något besvär (!). Morpheus är ingen annan än mentorn som ger upp allt för novisen utan någon riktig orsak (att novisen råkar vara "the Chosen One" gör inte det faktumet mindre, det blir bara ännu mer kliché). Oraklet som inte uppför sig som ett orakel, hur kliché är inte det? Hur gick det till när Neo fick sin tjej, hon bara tittade på honom och fell in love, bara så där? Och ingen fattar något innan hon viskar det i hans öra?
Eftersom att filmen knappast har ändrats sedan förra gången jag såg den måste jag anta att förändringen ligger i mig, att jag börjat titta efter felen, leta efter springor i karaktärer och handling och sedan vidgat dem med mina bara händer. Är det så att klichéer egentligen inte spelar någon roll för tittare/läsare (så länge historien som helhet är fängslande)?

Man kan ta ett annat exempel. ERAGON. Alla fantasyförfattaraspiranters stora pain in the a**. Själv läste jag boken innan jag själv var så mycket inne på det här med att skriva. Tyckte att boken var bra, om än jag var en aning irriterad på alla mystiska språk som dyker upp lite överallt. Sedan började jag skriva mer, surfa mig in på skrivregler, andra skrivtips m.m. Och nästa gång jag läste Eragon (den här gången i samma veva som jag läste Den äldste) började jag undra hur jag hade tyckt att den boken var bra? De gör ju för sjutton ingenting, springer fram och tillbaka, kors och tvärs, Eragon får aldrig visa vad han kan, han har alltid beskyddare på ett eller annat sätt, han är väldigt omogen, blir omoget kär i en alv hundra år (eller mer?) äldre än han (undra om hans besatthet har något att göra med författarens egna böjelser? Nej, usch, det där var elakt. Stryk det). I alla fall, jag tyckte inte längre om boken, många andra internetvänner tyckte ungefär samma sak som jag.
Men om nu Eragon var en så dålig bok, hur blev den en succé? För att den inte var dålig, så klart! Den hade någonting som fångade läsarna och som irriterade fantasyförfattaraspiranterna till döds (förmodligen för att de gör allt rätt medans Christopher Paolini hittar något annat, något speciellt). Vad är detta något?
Jag har ingen aning.


P.s. Detta inlägg blev en aning fritt, började på en sak och avslutade med en annan, men jag ids inte redigera och binda ihop som man ska göra. Hoppas att meningen går att förstå ändå!
P.p.s. Fantasyförfattaraspiranters, fint ord eller vad? 27 bokstäver.

Anti-gnäll

Upptäckte just att de tre sista inläggen jag har skrivit har varit gnäll. Dåligt, dåligt. Jag ska bättra mig.
Kan börja med att påpeka att förkylningen är över, mådde faktiskt riktigt bra redan på lördag så det är ett plus.
Sedan så följer jag fortfarande mitt skrivschema, vilket är ett jätteplus. Tycker faktiskt att det blir lättare och lättare att skriva. Förr fick jag kämpa för att skriva en sida med storlek 14 (ca 300-400 ord tror jag) men nu fixar jag nästan lätt 1500 ord per "sittning" (per gång jag verkligen sitter ned och skriver, inte bara tänker att jag kanske ska göra det och öppnar dokumentet bara för att sedan överge det för internets lockelser).
Och så kan jag avsluta med att jag bakat riktigt supergoda kakor med jordnötssmör som jag toppade med jordgubbar.

Varför måste det finnas förkylningar?

Varje gång jag lägger mig ned med huvudet mot kudden och blundar så blir dunkandet i mitt huvud värre. När jag försöker distrahera mig med en film upptäcker jag att jag inte kan konsentrera mig på filmen för jag är så trött. Sedan försöker jag lägga mig i sängen igen och så går det runt.
Runt, runt, runt.
Jag tror jag blir galen.

Varför måste det finnas förkylningar?

Angels Among Us

Jag tror inte att jag någonsin grinat lika mycket som idag. Och nej, ingen har dött.
Det började med att jag läste New Moon (andra delen i Stephanie Meyers the Twilight Saga) och jag bölade som en jag vet inte vad. Usch vad hemskt. Senare på dagen valde radion naturligtvis att spela upp en låt som jag finner extra böl-vänlig, och jag satte igång (förmodligen redan uppmjukad av boken).
Och så var jag dum när jag skulle titta på film så jag valde Pay It Forward (skicka vidare), och om man har torra ögon efter den filmen måste man väl vara både döv och blind.

Efter det här kommer jag då inte att behöva gråta på ett par år. Jag måste vara heltömd.

Politiker? Nej, inte jag. Draft

Någon sade (undra om det var Nina?) att jag borde bli politiker för att jag vill ha makten att vara med och bestämma. Jag skakade på huvudet. Nej, inte jag. Jag vill, men priset skulle vara för högt.
Jag hade förstås redan en gång i tiden tänkt igenom det hela. Jag vill bli politiker för att finnas där och ha makten att påverka, att kämpa för det jag tror på. Men jag hade aldrig fixat nackdelarna. Titta på de flesta politiker här i Sverige (och övriga världen?). För det första är intrycket jag har fått av de flesta (märk väl, de flesta är inte en synonym med alla!) politiker är tristess. Visst verkar de väl brinna för vad de tycker, den lilla eld de har kvar.
Sedan är det fotona som finns på riksdagens hemsida. De får mig att rysa, för visst ser de ut som skolfoton? Sitt still och glöm inte att le glatt i kameran. *Klick, klick* Nästa!
Tillbaka in i ledet. Lyssna, le glatt och gör som du blir tillsagd.
Dessutom hade inte jag klarat av att bli av med den politiska naivitet som blivit allt svårare för mig att hålla tag i. Att tro att regeringen finns där för folket. Att regeringen gör det VI vill, FÖR oss. Att tro att regeringen sköter det bra. Att tro att regeringen över huvud taget kan sköta det bra. Att tro att i slutändan blir det bra.
Jag vill ha kvar min naivitet. Jag vill tro allt det där. Min naivitet är banne mig en stor del av mig, en del jag inte vill förlora. Att bli politiker och se inte bara en liten del naivitet försvinna, utan en allt större del, dag för dag? Jag skulle förlora det som får mig att bry mig, det som får mig att tänka efter och tro på det jag tycker.
Jag skulle knäckas mer och mer för varje gång något som FRA gick igenom, de bra sakerna jag eventuellt skulle kunna göra skulle inte kunna överväga det jag inte kunde göra.

Jag tänker fortsätta att tänka och tycka. Att försöka påverka, men i mindre grad. Jag tänker skriva under protestlistor, diskutera min ståndpunkt med andra, blogga när jag känner för det.
Med andra ord, jag tänker finnas långt långt nere i rangordningen och stödja dem som jag tror har rätt. Men jag kommer nog aldrig att ge mig ut på den planen själv.

Usch och fy och blääää

Jag tycker inte om att gnälla. Eller jo visst, jag tycker om att gnälla. Men jag tycker inte om att andra ska behöva stå ut med mitt gnäll. Så därför:

VARNING!
Detta inlägg är starkt betonat inte bara av jag-hatar-hela-jävla-världen-attityden utan också gnäll. Om detta besvärar dig så kan du lämna bloggen med en gång och ingen skada skedd.

Jag hatar min rygg. Återigen på idrotten gjorde jag något jag inte skulle göra. Problemet den här gången är bara att jag inte gjorde något speciellt. Jag kände att det började knaka till (eller hur man nu ska säga, stack till?). När idrotten var klar och jag bytt om kände jag det i ryggen bara jag reste mig upp, fick nästan ta hjälp av klädkrokarna för att det inte skulle göra så ont. Sedan var jag tvungen att bära de tunga gympakläderna hem, vilket knappast gjorde underverk. Mamma tror att mina skor kanske har förvärrat det hela, men jag tror inte det för klacken är ju så liten. Sedan tycker hon att jag ska börja på till sjukgymnasten igen, fast jag vet ju från förra gången att visst fick jag mer muskler men någon direkt skillnad för ryggen gjorde det inte.
Suck, jag är så sur och trött och irriterad att jag inte ids gnälla mer. Ska lägga mig på soffan framför tvn eller läsa en bok eller något.

Bra nog

Det blir så frustrerande ibland. Att inte vara bra nog.
Jag tänker inte ljuga och säga att jag inte ger bryr mig om vad andra tycker, för det gör jag. Men när det är krav jag ska fylla så vill jag fylla mina egna, inte någon annans.
Jag blir inte frustrerad över att inte var bra nog för någon annan, för hur många olika någon annan finns det egentligen? Alltför många för att jag ska oroa mig för en eller två.
Men jag vill fylla kraven jag har på mig själv. Om det jag gör är bra nog för mig så spelar det inte lika stor roll om någon annan inte tycker om det. Då kan jag ta kritiken och fundera över den. I bland komma fram till att "tja, han/hon har nog rätt," och i bland komma fram till motsatsen.
När jag hittar berg som verkar oöverstigliga och hål som inte kan täppas igen gör det mig så frustrerad. Jag vill ha bättre. Jag kan bättre.
Det tar nog någon timme innan frustrationen lagt sig. Då ska jag sätta igång skrivandet igen, leta upp felet och komma på något sätt att åtgärda det.
Skriva något som är bra nog.
För det vet jag att jag kan.

Heh.. *blush*

Jag älskar att vinna utlottningar. Jag älskar att vinna utlottningar. Jag älskar att vinna utlottningar..

Jag tror faktiskt att jag älskar att vinna utlottningar så mycket att jag inte bryr mig om vad jag vinner...

Twilight reading

You must look into people as well as at them,

säger Lord Chesterfield.

Det är dagens "Daily Quote" och låter väldigt bra tycker jag ifall någon undrar. Jag sitter på skolan och har datorlektion. Vi ska lära oss att söka via google och jobba lite med Word.
Som att vi alla inte redan kunde det.
Men i alla fall, anldeningen till att jag började skriva det här inlägget är för att jag var dum igår. Skulle precis gå och lägga mig när fick syn på boken som låg på nattduksbordet. Twilight av Stephenie Meyer (Om jag kunde drömma heter översättningen, vilken jag dissade för böcker är alltid bäst på originalspråk). Vet några som har läst den boken och tyckt att den var bra så när jag gick på stan för några dagar sedan och såg den på en hylla tänkte jag att nämen jag köper den och läser den någon gång.
Och sedan låg den där orörd och ensam på nattduksbordet. Och dum är jag, för jag tog ju självklart upp den med avsikten att läsa "bara ett kapitel".
Stackars lilla tröga jag.
Jag försökte verkligen att lägga ifrån mig boken ett par gånger. Till sist lyckades jag. Synd att klockan redan hunnit bli halv tre.
Jag vaknade vid sju, självklart jättepigg på att läsa så jag tog återigen upp boken. Dessvärre blev jag tvungen att överge den för skolan. Vilket inte känns bra. Jag hade bara två eller tre kapitel kvar.
Så nu blir jag tvungen att sitta här i skolan trött av sömnbrist och nyfiken på bokens slut ända till fem då vi slutar. Sedan bär det hem snabbt som attan.

Jag kan nästan höra hur boken ligger där på nattduksbordet och ropar på mig...

Spotified

Jag har blivit totalt frälst på Spotify. Vilken underbar sak att komma på! Synd bara att det är så svårt att få en inbjudan. Jag tror att jag har frågat varenda person jag känner om de har spotify, sedan har jag frågat en massa personer jag inte känner också. Jag har sökt via bloggar och forum och tävlingar och gud vet vad. Men jag lyckades! Jag lyckades banne mig få tag i en inbjudan! (Fast jag har ingen aning vem jag fick den av, tack vem du nu är!)

Här är anledningarna till att jag tycker om Spotify:

• Det är lätt som en plätt att leta efter (och hitta) låtar.
• Det går snabbt som attan.
• Drag'n'Drop gör det mycket enkelt att skapa och lägga till låtar i spellistor.
• Det finns inte en massa onödiga funktioner som är ivägen.
• Den är mycket användarvänlig. Lätt att lära sig även om man inte är pro på datorer.
• Låtarna har bra kvalite.
• GRATIS!
  
• OCH lagligt!

Tell me, can it get any better?

Röstning avslutad

Jag har glömt (eller jag har nog egentligen inte haft tid) att meddela resultatet för omröstningen. Vann gjorde "Under vatten" med över 50%. För att vara ärlig var det den jag lutade mot innan också. Den eller "skog". Jaja, jag ids inte leta fram bannern eller ändra något nu i alla fall. Ska trixa lite med det när jag får tid. Här är en print screen på slutresultatet av omröstningen.

Storm

It came as lightning. A flame in the sky.
It came too fast, too eager.
Why didn't I notice it was on it's way?
Why didn't I see the storm?

It came and went. Too fast and to eager.
The storm that swept it away.
Why do I grief over something that's lost?
Why do I still remember?

Inte bra nog, eller kanske?

Jag har skrivklåda i mina fingrar. Måste ha fått lite energiskjuts av alla glada (?) nanowrimare. Men trots gårdagens skrivboom skrev jag inte något igår, istället redigerade jag prolog och kapitel ett i den nyss namngivna berättelsen "Falkmedaljongen". Återupptäckte varför jag tappade hoppet om berättelsen, men upptäckte också att den inte var fullt lika hemsk som jag inbillat mig under väntetiden medan jag funderat på Acaziaprojektet. Jag vill inte uttala mig om berättelsen är bra eller dålig (det tycker jag för övrigt att man inte kan veta själv), men den kändes inte bra nog för mig.

Och när vi nu var på ämnet, varför bestämde jag mig hux flux för att redigera Falkmedaljongen? Jo, jag hittade till sidan Kapitel1* och tänkte att visst, lägga ut något kapitel av Falkmedaljongen kan ju inte göra någon skada. Sedan kom jag ju på också att jag kan ju inte lägga ut något som jag inte redigerat eller ens läst på ett halvår. Så jag läste och redigerade och finns prologen och kapitel 1 ute på world wide web. Mera bestämt hittar du den här.

*Jag tänker inte ge creds åt någon för länken för jag tror allvarligt talat att jag sett länken dit på varenda svensk skrivblogg jag följer.

5%-hopp (visst är jag bra på orduppfinning!)

Min ordmätare gjorde just ett 5%-hopp. Jag lyckades skriva runt 3.000 ord på en gång, vilket är något som sällan händer. Just därför skulle jag gärna fortsätta, men jag är så trött att jag håller på att falla ihop så det får bli någon annan gång.

Bilden kändes bara passande..

Post

Elins tumhållande måste ha smittat av sig på mig för jag fick för några dagar sedan ett mycket efterlängtat paket från everyday minerals! Du kanske har hört talas om ID Bare minerals? Everyday minerals är samma sak fast billigare, fler foundationfärger och den innehåller inte bismuth (vilket många är allergiska mot).
Jag beställde ett gratiskit (med tre foundationprover, en concealer och en rouge), en flat kabukiborste och ett kit med 10 valfria ögonskuggor. Det ni ser på bilden är ögonskuggorna jag valde, borsten och så ser man locket på en av foundationproverna.


Och ifall någon undrar, nej jag tänker inte börja skriva om mode och smink. Det här var ett undantag bara för att edm är så bra!

Pinnhål

Varför gav jag mig in på att skriva något som den här? Det här projektet är långt mycket mer komplext än det jag gjorde med Melaine. Jag vet inte hur mycket research om kulturer och subtropiskt klimat jag behöver göra innan allt är klart, men just nu verkar det som ett berg. Dessutom så går det trådar fram och tillbaka över hela allt, scenerna blandas ihop med jag vet inte hur många subplots som helst. Om man jämför med Melaine i alla fall.
Det känns så mycket för projektet Melaine var så litet om man jämför. Melaine var säkert, saker jag kunde eller lätt kunde hitta, fyllt med klichéer och säkert finns där en massa plagiat om man gräver i det. Det är som om Melaine var på test. Typ första försöket och nu är det mera "jag kan det här lite bättre nu så låt mig pröva något nytt".
Test eller inte så vet jag att den här gången har jag hoppat upp ett pinnhål. Frågan är bara om det kommer att hålla.

Fackeltåg

Gällivare hade fackeltåg för att stoppa våldet igår. Urådet fanns förstås på plats de också.
Jag kan tänka mig att många där hade ögon stora som tallrikar för sällan har väl Gällivare sett en folksamling på sjuhundra pers...

Tester = Fungerar inte

Jag prövar olika tester för att det ska bli lite klarare åt vilket håll jag lutar, men blir det så? Icke sa nicke! Allt jag får reda på är att jag passar för det mesta utom praktiska och tekniska saker. Vilket testet här ovan också påpekar. Ifall någon undrar så kommer det härifrån.

Where? What? When?

Den här veckan har vi blivit informerade på skolan om vilka ämnen och nivåer vi kan välja till tvåan och trean. Jag kan inte säga annat än att jag är osäker. Det kan ju ha varit bra att välja ämnen som passar det man vill utbilda sig till sedan. Men vad vill jag utbilda mig till? Funderar över väldigt många yrken jag kanske kan tänka mig. Nina tycker att det är mycket roande hur jag ändrar mig nästan från sekund till sekund. Problemet är inte att jag inte vet vad jag vill bli.
Problemet är att jag vill bli så mycket.
Jag vill ha ett kreativt jobb, eller något där jag får träffa folk. Men jag vill inte ta hand om andra, bara träffa dem. Ett jobb där man får argumentera mycket kanske? Utmana sig själv genom att tänka analytiskt. Eller tänka kreativt. Marknadsföring kanske? Forskning? Det skulle vara kul att vara bartender. Men bara som extraknäck, arbetstiderna följer inte riktigt min dygnsrytm. Arkitekt är både kreativt och lite analytiskt. Makeupartist skulle vara att måla något vackert varje dag. Föreläsare för jag tycker om att prata. Men vad skulle jag föreläsa i? Självförsvar, mobbing i skolan, självhjälp, sjukgymnastik, hbt, inredning? Gisslanförhandlare skulle jag vilja vara, går man polisutbildningen då? Finns det ens en marknad för en gisslanförhandlare här? Men jag kan ju bli en sådan som spelar in ljudböcker. Jag skulle tycka om att påverka men jag vill inte bli politiker för jag vill behålla min tro på att mänskligheten i slutändan gör det som är "rätt". När det finns rätt och fel i alla fall.

Jag har en plan A. Jag vill ju bli författare, men man kan aldrig räkna med det så jag behöver en plan B. Nu, tack!

Usa lyckas faktiskt ibland

Jag glömde ju att skriva att jag tycker att USA för en gångs skulle gjort något bra. Om inte för den ekonomiska krisen hade förmodligen McCain vunnit, så man kan ju se det som att ekomomikrisen förde något bra med sig! (Borde man kanske tillägga att Sverige inte haft någon svart stadsminister? Fy på Sverige!)
Kraven som ligger på Obama just nu är väldigt stora och frågan som återstår är nog: Kommer han att palla trycket?
Eftersom han varit lugn som en filbunke hittills tror jag det. Han kommer nog inte ha tid (eller pengar heller) att göra allt han lovat, han kommer att starta i nedförsbacke eftersom Bush-regeringen satt staten på minus, han kommer förmodligen att göra dumma misstag i början. Men jag tror att allt som allt kommer det nog att gå bättre för USA med honom i fören.
Jag hade då hellre velat ha honom som Sveriges statsminister än Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin. Han kanske vill flytta hit när han är klar med USA?

Gästbanner! (är det ett ord?)

Som ni kanske ser har jag en ny banner, dock är den bara tillfällig. Det är Peter (Realmenscrapp) som tittade in hit och såg att jag planerade att byta banner så han gjorde en till mig! Visst är den fin?
Men i alla fall, jag tänkte att den han gjort får hänga där uppe tills min omröstning är avslutad.
Apropå det så har jag inte satt någon deadline för omröstningen, oops.. Men eftersom att jag nu har en så fin gästbanner vill jag ju behålla den ett tag så jag sätter deadlinen till den femtonde, kanske? Jo, den femtonde får det bli.

Sedan så kan ni ju titta in på Peters blogg också. Han fotar grymt snygga bilder och har just nu en bra tutorial för photoshop i bloggen.

Once again..

...är jag utan internet! Har inte internet över huvud taget hemma, har ringt telia och det är tydligen det mobila nätet som inte fungerar och de har ingen aning när det går att fixa. Just my luck.
I alla fall, så att folk vet. Jag kommer inte att kunna vara inne tills internet börjar fungera igen.

NaNoWriMo

Det är den första November idag.
För er som inte vet betyder det att NaNoWriMo har startat. Nano är en förkortning för National Novel Writing Month och består av ett gäng galningar som bestämt sig för att skriva en roman på 50 000 ord på en månad. Och det, mina damer och herrar, är inte lätt.
Själv har jag funderat på att ansluta mig men kommit fram till att nej, jag vill inte ta den tiden från mina andra projekt (scrapbooking bl a). Dessutom vill jag inte lämna romanen jag håller på att skriva nu, och att använda den på nano skulle nog vara självmord för den behöver så mycket reseach.
Nåväl, även om jag inte tänker delta så tänker jag definitivt spöka omkring på sidan, och det är vad jag ska göra nu.

Ps) Du har väl röstat på vilken banner du vill att jag ska ha? Det vinglar just nu mellan "Skog" och "Under vatten"...

Något borde skrivas...

Känner att jag borde skriva något för jag har inte gjort det sedan den tjugofjärde. Möjligtvis är det för att det tog ett par timmar att få ut en röstningsmackapär och konvertera alla banners till jpg och sådant där (Line kan nog intyga på att det tog ett tag), var lite leds på bloggen efter det.

Eftersom att det är lov har jag gjort så där lagom ingenting. Åkte till tandläkaren i fredags bara för att komma överens om att hon ska skicka mig till Luleå istället för att det blir närmre. Jag ska i alla fall ha tandställning vilket känns sådär. Petra säger att det inte är så farligt men jag är tveksam ändå. Tänk vad tjorvigt att borsta tänderna med tandställning, att behöva tänka på vad man äter osv. Dessutom så kommer jag att behöva räls både över och under.
Och så ska de dra ut två tänder bara för att det ska bli jämnt antal. Jag känner redan hur det dunkar i de stackars tänderna. Nej, de vill vara kvar där de är...
Sedan har jag klippt mig, men det blev inte så hemskt stor skillnad, blev bara av med alla hemska slitna toppar vilket det i och för sig är riktigt skönt.

Hjälp mig!

Hjälp mig att välja banner! Jag kan inte bestämma mig själv för vilken jag vill ha..

Varva

Jag har börjat med lite nya skrivrutiner och de verkar fungera. Har köpt en liten anteckningsbok (inte moleskin!) á la Nano som jag har med till skolan och på så sätt får jag ner några rader då och då och hinner ändå vara social med kompisarna. Sedan lägger jag in texten i datorn och lägger på lite till eller jobbar med Worldbuilding.
Håller nu på med de klassiska "Worldbuilding Questions" och varvar det med romanskrivningen. Jag vill inte fastna på worldbuilding för det är så tråkigt att bara göra det och om jag inte fixar det innan romanen är klar så saknar romanen de inslag av kultur i grunden som får kulturen att verka mer realistiskt. Det går förstås att redigera in senare, men det känns som att det blir för mycket jobb. Så därför varvar jag och hittills har det fungerat bra.

Grattis på höstlovet!

...Som Frida sade. Eller var det grattis till höstlovet? Ja ja, grattis var det i alla fall.

Nu har mitt höstlov börjat. Sitter på tåget på väg hem till Gällivare. Blev tvungen att ta ledigt fredag för att jag ska till tandläkaren vilket känns lite krasst. Man missar ju lektioner som man blir tvungen att ta in sedan. Något som är bra däremot är att jag lär vara med på urådet ett tag i alla fall.

Är det inte fantastiskt?

Är det inte fantastiskt att komplimanger är så lätta att ge, men ändå så värdefulla för den som får dem?

Är det inte fantastiskt hur en komplimang kan krypa hela vägen in under skinnet, bara för att stanna där och värma?


(bild fotad på en blomma jag hittade efter kanalen i Boden, visst är den snygg?)

Effektiva skrivbord

Jag har just ändrat om lite extra på mitt skrivbord.. Har väl hållit på med det ett tag lite då och då allteftersom jag fått mer förvaring, men nu tror jag att jag har fått allt på plats.
Såvida jag inte köper mer pyssel för då ligger jag illa till.
Den största skillnaden mellan bild ett (före) och bild två är att jag har skaffat mer och mindre platskrävande förvaring. Annars ser det likadant ut.

A Diary

I brist på inspiration att skriva något roligt kommer här en novell jag skrivit. Egentligen är det en skoluppgift, vi skulle skriva i dagboksform liknande Bridget Jones Dagbok och inkludera delen varje dag där hon räknar upp saker (hur mycket hon väger, vad hon ätit m.m). Det var ganska roligt att skriva så annorlunda mot vad jag annars brukar göra.

Tuesday 23rd of November
Relatives spoken to: 4. Disasters: 1. Number of curses screamed: 0 (Honestly). Number of curses said to poor pillow: 523 (at least). Number of times thinking about killing someone: 7 (hundred).

I am so pissed off I’m going to rip someone’s head off and stuff it in his or her ass. I can’t understand how those bloody annoying adult #¤-% Always manage to mess things up. This year we’re going to have the lousiest Christmas ever. Ever, ever, ever. I’m going to call my boyfriend. He always knows how to calm me down when I get like this. I just needed to curse a bit first, I don’t want him to misunderstand if I scream and shout nasty things.

3 minutes later

He doesn’t answer. Grr.. I guess I have to write instead to get it all out of my head. Here it is, from the beginning…

Everyone says their family is the oddest ever but when they do that I just laugh at them. They haven’t met my family.
I have, at the moment, two dads, three mums, three brothers and four sisters. Doesn’t sound too bad, does it? I also happen to have six uncles, two aunts and I don’t feel like counting my cousins.
It’s actually pretty fun having such a big family. There’s always someone on your side no matter what and our Christmases.. Our Christmases are almost like Disneyland. We rent a big cottage for all of us to stay in (No one wants to release the whole gang in their house!) and the chores are shared, which means fewer chores even if we are many.
Anyway, I don’t feel like writing of all the fun now, since it seems we won’t be celebrating Christmas together. My bio-mum Selina called and said that she and my bio-dads new girlfriend Dannie had a fight so she and Daddy-David aren’t coming for Christmas. They’re taking Savannah and Reece to Alaska (who wants to go there anyway?) and she asked if I wanted to come. I couldn’t answer, of course. I’d need to speak to bio-dad and Dannie, and probably to mum-who-raised me Sapphire and her Joe too. Gosh.
And I couldn’t say as much to her either, she sounded very annoyed with Dannie so telling her I needed to talk to Dannie first would be a bad idea.
So I went to talk with bio-dad, but unfortunately for me Dannie was there to. I had to tell her too.
Then she did something I would have believed of bio-mum Selina, or ever from mum-who-raised-me, but never of her. She started crying.
I didn’t know what to do, so I left to dad to try and sheer her up.
I was on my way to my room to curse alone when the phone rang. It was daddy-Joe (mum-who-raised-me’s-other-half). They’d heard that bio-mum wouldn’t come so he wondered if I would come to their place for Christmas. When I said that I couldn’t decide anything yet he became very hurt. I heard it even though he tried to hide it behind a cheery voice. He’s just no good at theatre, my Joe.
His disappointment made me feel really bad. I love all my dads but Joe’s a special place in my heart. He understands me in a way bio-dad can’t and daddy-David won’t even try.
I really hope Noel (boyfriend) is gonna call soon. I really need him right now.

Friday 24th of November
Number of times thinking about killing someone: A couple. Ice-creams eaten: ½. Number of great boyfriends: 1. Curses: None (I am great!). Number of relatives spoken to: None (saying good morning doesn’t count).

He didn’t call me last night. I was a bit disappointed but Luck talked to me in school and I found out that Reece (friend Reece, not half sister Reece) had pushed him so he fell in the fountain at the mall so his phone broke. Not so strange that he didn’t call me back, he didn’t even know I’d called.
Anyway, I didn’t tell him. It felt kinda wrong to heave the whole story over to him, now that I wasn’t exploding by it anymore. I didn’t realize how wonderful and fabulous he is.
As soon as school stopped he dragged me over to the supermarket and bought a packet Ben & Jerry’s Cookie Dough (My favorite!). Then he dragged me over to his place, pushed me down on his sofa, gave me a spoon and said, “What?”
“Uh?” was my confused answer.
Then he gave me a come-on-I’m-not-stupid-gaze and I started my story. While I did, he took a spoon for himself and shared the ice-cream with me (Isn’t it nice with a guy who doesn’t think it’s too feminine to eat ice-cream out of the box?). He nodded and sighed on all the right places and when I was done he hugged me and said, “Quite a soup you’ve got, isn’t it?” Oh boy, can he make me laugh at all times!
He says he’s going to help me too. We’re going to talk to all of my parents and straighten it out. How could I choose between them? Joe’s disappointed tone still makes me feel bad.
I wonder if I’ll end up with Noel and his parents on Christmas Eve instead. At least I don’t have to choose that way.
Back to what happened. I sneaked my way through my house to get some stuff and put a note on the kitchen door that said I was going to sleep over at Noels place. Noel had said that I probably needed some time to calm down before I met any of my parents. That worked out to a very good idea ‘cause I fired up again the second I went into the house and saw the phone. Not like I wanted to stuff somebody’s ass again, but curse them with voodoo dolls would’ve worked fine.
But instead of cursing dolls I’m lying on Noels bed and writing my diary while he’s chatting over the computer. As soon as I’m finished (which means now), we’re going to curl down on his bed and watch a movie. Noel’s so nice to me and it doesn’t hurt that he’s got a telly on his room either.
That sounded a bit materialistic. I didn’t mean it that way. I love him because of his everything, especially his shoulders and his abs.
That didn’t sound too good either? But it’ll make do. I don’t have time to count up everything I love about him. I just love him.

Saturday 25th of November
Number of times thinking about killing someone: None (god, Aint I great??) Kisses given: 2. Happy screams: 3. Happy screaming in poor pillow: 264.

Problem is solved! I have the most wonderful boyfriend ever ever ever. Ever! He walked with me home and then he talked to bio-dad when I was in another room (did I know he and bio-dad got along pretty nice?). Anyway, they were talking pretty excitedly when I came into the room and when I found out what Noel did I didn’t even think. I just kissed him.
In front of bio-dad.
I don’t think I’m going to do that again. Not that Noel minded, but poor dad got all tomato red and embarrassed. He tried to pretend as if nothing happened and looked out the window. So I gave him a kiss on the cheek just because he’s so cute sometimes.
Dad told us not to worry, that he would speak to everyone and look if they could straighten things up. I went to the mall with Noel to meet some friends and when I came back he had made it! We are going spend our Christmas same as before. I’m so happy. Life is wonderful.

Ps) I’m gonna get something really good to give Noel for Christmas.

Inspirationen i Botten

Min inspiration är slut! Om någon har en tutorial eller en hemsida med en apsnygg banner att visa upp skulle det vara toppen.

En fyndig rubrik

Har väl inte så mycket att skriva egentligen, lite allt möjligt händer lite när som helst. Som vanligt. Jag och Line skrev ett jättefint inlägg i hennes blogg igår (Här). Det tog typ nästan en timme att göra för vi hade råkat dra ut internetsladden utan att märka det så inlägget försvann när vi skulle posta det så vi fick göra om det. Det är något svårare att försöka skriva ett likadant inlägg som tidigare än att börja om helt på nytt, ifall någon undrar..

Hörsägen

Hon är inte normal, men hon är inte onormal heller.
Men hon är ganska intressant.

Det är tydligen ungefär så Alex i Lines klass sade om mig. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det, men jag väljer den positiva sidan och tycker att det är bra att jag inte är tråkig i alla fall!

Döda någon

Jag är så galen att jag håller på att dö. Eller döda någon.
Mitt internet är lika nyckfullt som Lisas humör (ni från Gve vet förmodligen vem jag menar). RosettaStone vägrar att fungera eftersom det låg ett till fel under det som jag eliminerade för någon dag sedan. Jag har läxa jag måste göra och bla-di-dah di-dah.
Men ingen anledning att vara oroliga. Den egentliga anledningen till att jag vill strypa någon är för att jag har fått väldigt lite sömn inatt och därför har väldigt kort stubin.
Och bara för att ni nu inte ska tro att jag har mardrömmar eller något måste jag berätta att det var för att jag for till Bodforsen (tror iaf att det heter så) med två kompisar och ett antal av kompisens kompisar. De hade hyrt ett kvartershus och vi hade jättemysigt. Bakade pizza och tittade på film, spelade pingis och umgicks. Vilket är andledningen till att jag somnade runt 6-tiden och vaknade två timmar senare.

Nu när jag har skrivit av mig ska vi se om jag kan få något förnuftigt gjort.

Jobba hårt

Jag har fått mvg på mitt första riktiga arbete på IB. Bådar gott för framtiden.
Eller kanske inte. Jag har upptäckt att ib innebär en väldig massa läxor, eller egentligen inte en väldig massa. Det är bara det att jag är så van vid att nästan inte ha några läxor alls att det känns som en massa. Jag förstår varför vissa tvekar att börja ib, man tänker att det bara är för hyperbra personer och att det bara är läxor och jättesvårt. Vilket det är, svårt att hinna med alltså. Jag går första året, pre-DP som det heter, och då har man ändå mycket lättare än de "riktiga" ib-åren.
Jag tycker nog lite synd om de som tänker att "jag hade aldrig klarat det där," och inte ansöker fast de vill. Se på treorna, till exempel. Inte är allihopa ljushuvuden (vår klass är inte helle ljushuvuden heller kan jag lova). Allt man behöver är viljan att arbeta hårt för det man vill. ALLA kan fixa det, bara man ger sig fan på det.
Att vara ett geni skulle i och för sig vara bra, men nu när jag inte är det tänker jag satsa på att jobba hårt istället. Jag har hört att det ska fungera.

I do not know anyone who has gotten to the top without hard work. That is the recipe. It will not always get you to the top, but it will get you pretty near.
Margaret Thatcher

Utmaning

Jag har blivit utmanad!

1. Vilken mat äter du ofta?

Kyckling kanske? Brukar lyckas lägga kyckling i lite vad som helst. Gillar att göra tomatsallad med fetaost också.

2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?

Beror på situationen och hos vem. Är man hos en kompis hjälper jag alltid till, men vet inte riktigt vad jag skulle göra om jag var på besök någon annanstans.

3. Var sitter du helst när du bloggar?

På soffan med datorn i famnen eller på mitt köksbord. Helst vid köksbordet egentligen, men min stol är för liten så det blir obekvämt att sitta där för länge.

4. Köper du ofta Triss?

Har aldrig köpt en trisslott.. Tror inte ens att jag får göra det.

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?

När jag for på språkresa till Swansea för två år sedan. Det var första gången jag for någonstans utan mina föräldrar och jag lärde mig så himla mycket under de tre veckorna.

6. Vilken TV-kanal tittar du mest på?

Jag tittar nästan bara på Ghost Whisperer och Heroes så det måste nog vara fyran. Sedan tycker jag om Stargate SG-01 också, men den går för det mesta medan jag är i skolan så den hinner jag nästan aldrig titta.

Egentligen ska man utmana 4 personer, men jag gör så att du som känner dig manad får hoppa på!

Allmän rapport

Den här veckan har det faktiskt inte blivit något skrivande över huvud taget. Det enda skrivande jag har gjort är svenska uppgiften från skolan men den får duga. Har inte haft tid med annat för vi har haft så mycket att göra med engelskan eftersom att det inte har gått att arbeta på skolans datorer så vi gjorde annat på lektionerna. Och var tvungna att jobba allt med engelskan hemma istället. Förutom det har vi haft dataläxa, svenskaläxa och franskaglosor. Men det gick okej ändå, har bara inte haft tid för mycket annat.
Helgen då? Jag åkte hem och for på nattcafét på fredag, var hemma och umgicks med syskonen och kompisarna, hade filmkväll hos mig med Line och Lines kompisar och deras kompisar (!), laddade över musik till min dator från mammas externa hårddisk, umgicks med pappa framför Stargate SG-1, for till Line och nu ska vi titta på film.
Och, ja just det ja, någonstans där imitten har jag sovit också.


Minus för mig: Jag hade ett hål då jag hann hem, men istället för att utnyttja tiden till att skriva gjorde jag manikyr och pedikyr.
Plus: Det blev snyggt i alla fall.

att skriva är inte alltid kul

Jag håller på att bli galen. Seriöst alltså! Vi har fått i uppgift att skriva en fortsättning på Tore Anderssons novell "Vedergällningen". Hur svårt är det inte att fortsätta på något som någon annan skrivit, och i samma "tonfall" dessutom? Jag håller på att bli galen för den där novellen är säkert väldigt kultiverad och smart och allt sådant, men den är urtrist. Jag hatar att läsa böcker som är som ett oändligt malande av korta passiva meningar. Att försöka skriva så är ännu värre!
Jag håller på att gå upp i taket. Man skulle skriva 300-500 ord, och jag räknar verkligen tills jag kan göra slut på eländet.

Test...

Your Mind is Purple

Of all the mind types, yours is the most idealistic. You tend to think wild, amazing thoughts. Your dreams and fantasies are intense. Your thoughts are creative, inventive, and without boundaries. You tend to spend a lot of time thinking of fictional people and places - or a very different life for yourself.

What Color Is Your Mind?

YES WE CAN

Vet du varifrån jag har snott dagens rubrik? Nej, det är inte byggare Bobs signaturmelodi. Det är från Barack Obamas Hampshiretal. Av de av hans tal jag har hört är den min absoluta favorit. Jag tror att om USA väljer Obama kommer saker att hända. Bush var skit, McCain kommer att bli skit om han väljs. Det finns inga andra alternativ än Obama om man inte vill vara konservativ. Men även om det fanns så tror jag ändå att Obama skulle sitta högst hos mig. När jag lyssnar på honom så hör jag annorlunda idéer, idéer som inte så ofta hörs. Idéer som borde höras oftare för de innehåller sunt förnuft och idealism. Världen behöver mer idealism, tror jag. Jag tror också att världen behöver Obama.

Men, varför tro på det jag tror? Jag har inte letat upp all information om båda kandidaterna, jag fastnade för Obama redan efter första gången jag hörde McCain öppna munnen på youtube. Kanske redan innan.

Skaffa dig en egen uppfattning.

OMG!

Jag har just hittat en superkul funktion! Det här inlägget skriver jag från word (2007) på min dator och word skickar vidare det till blogger som publicerar. Kul eller vad? ;-)

En liten gnutta språkmisshandel

Jag har just kommit på, eller kommit på och kommit på, det har jag väl vetat hela tiden, bara inte i termen medvetet och analyserat.
Alltså, tonårstrots och sådant handlar just om trots, men jag har upptäckt att föräldratrots inte är bra. Då blir man utan dator eller mat eller inlåst på sitt rum eller så blir man, gud förbjude, av med föräldrarnas förtroende. Vad tusan skulle man ta sig till utan det där förtroendet? Jag skulle knappast få ha varit hemma långa helger ensam utan deras förtroende och jag skulle definitivt inte få bo tjugo-trettio mil bort om de inte litade på mig. Men tillbaka till ämnet, jag kan inte trotsa mot mina föräldrar av sagda anledning, så vad ska jag trotsa mot då? Jag måste ju få ut mina aggressioner på något sätt och stackaren som stod i vägen blev på något konstigt sätt språket i sig självt. Det blev en väldigt dålig vana.
Varje gång jag blir överlycklig/ledsen/arg eller på annat sätt upprörd så får jag ig i svenska. Jag menar; "Det är åt helvete alltihopa ibland," hur fin grammatik ligger det inte i den meningen?

Men, när jag tänker efter, meningen har trots allt något poetiskt över sig, hör du inte alla underliggande aggressioner som släpptes lös? Det är åt helvete alltihopa ibland.
Nästan som att säga jag hatar hela världen just nu men det gör ingenting för imorgon blir det som vanligt igen. Bara mer kortfattat, lite mer poetiskt kryddat med en liten aning språkmisshandel.

.

Det är åt helvete alltihopa ibland.

Deadline

Jag har ägnat mig åt lite kreativ matematik.
Alltså: Mitt minimum ligger på tre sidor i veckan vilket blir ungefär 1500 ord. (De 6 sidor jag skrivit 3300 ord delat på 6 = 550, 550*3~1500 [jag avrundar nedåt för säkerhets skull])
Jag gissar att romanen kommer att bli längre än min förra. Min förra var på runt 50 000 ord så jag gissar på att den här blir runt 60 000 ord.
60'000/1'500 = 600/15 = 40
Alltså borde det ta mig högst 40 veckor att skriva klart den här. Det låter väldigt lite med tanke på att den första tog två år (!), men eftersom jag har avrundat nedåt hela tiden tänker jag inte lägga till några fler veckor. Söndag om 40 veckor är den 5 Juli. Det blir då min deadline för den här romanen.

Hängde du med?

Inspiration strikes - when you need it the least

Satt och gjorde biologiläxan som egentligen skulle ha gjorts förra veckan när jag såg en uppgift jag tänkte att jag kanske behövde en atlas för att lösa så jag tog fram min splitternya atlas som jag köpte så sent som förra veckan och inte ens har tittat i.
Och jag fastnade. Atlasen har några sidor i början som handlar om tätbebyggelse, vattenföroreningar, förorenad luft, levnadsvillkor och diverse andra roliga saker. Jag blev så inspirerad av den där atlasen att jag fick tvinga mig till att göra klart biologiläxan innan jag satte igång och började konstruera en lite mindre dimmig bild av stället som än så länge bara heter "Världen".

Bu och bä

Jag hatar internet explorer. Jag älskar blogger.

Internet har för vana att upptäcka "fel" och starta om sådär en stup i kvarten. Vilket är mer än lite irriterande då man förlorar sidorna man surfade på och för leta upp dem igen. Och om man råkar skriva ett blogginlägg när explorer upptäcker detta mystiska fel har man dubbel otur, för då försvinner hela inlägget!

Inte alls. För blogger har ju börjat med automatspar medan man skriver. Hurra för det.
Nu ska jag ta och fortsätta på mitt inlägg.

4 simple rules

Jay's guidlines for writing fiction. (Hittade på Learn to Write Fiction) En (väldigt) kort pdf som är värd att läsas där Jay Lake berättar om hans sätt att skriva, vilket låter som en mycket bra ide för mig. Han går efter fyra regler.

1. Write a story every week.
Låter avskräckande, gör det inte? Men efter att man har läst pdf:en så verkar det inte svårt. Om berättelsen man skriven inte behöver vara lång om man inte har tid så fixar man det absolut, om man tar sig tid. Min fabel, t.ex. den är ju inte precis lång, men den har en början, en mitt och ett slut.

2. Finish everything you start.
Det låter som en ännu bättre ide. Tänk på hur många gånger man startat något som räcker i ett par sidor innan man upptäcker att det enda man har i handen är sand? Och tänk om man bara behövt skriva en enda sida till för att uppräcka att det inte alls var bara sand, utan det fanns en guldklimp där mitt i allt. Om man slutför berättelsen och den faktiskt var skit så gör det iallafall inte mig något, för tänk om?

3. Don't self-critique while you're writing.
Regel nummer tre är nog den viktigaste, för mig i alla fall, det är svårt men om man inte går tillbaka och ändrar kommer man fram så mycket snabbare och har tid till ändringar senare.

4. Work on one thing at the time.
Den här regeln vill jag böja lite, bara så att man kan hålla på med ett stort projekt och ett litet på samma gång, just för att jag lär inte skriva klart hela romanen på en vecka, men jag kan ta en liten paus från den och skriva något annat kort och kanske då också komma igång snabbare när jag är tillbaka på romanen igen.

Hans förslag var att man skulle pröva på det i en fyra veckor och det tänker jag faktiskt göra, så får man se hur det går sedan...

Fabler..

På svenskan har vi arbetat om fabler. Vi fick i uppdrag att skriva en egen och den skulle vara baserad på ett valfritt ordspråk. Var snäll, vi fick max en timme att skriva och jag har inte redigerat den.

FABELN OM ELEFANTEN

När Elefanten fyllde sexton är börjatde hon att ta körlektioner, men när de andra djuren såg henne började de att skratta.
"Du får itne ta körkort på två år än," sade de. "Men i och för sig, du är ju så klumpig så du behöver nog träna mycket."
Då sade Elefanten, "Alla behöver nog träna för att bli bra!"
"Inte jag, inte," sade det stolta Lejonet. "Jag lär mig snabbt, jag!"
Men när den stora dagen kom och det äntligen var dags för uppkörning hade Lejonet fortfarande inte börjat övningsköra. Eftersom att han inte visste hur man gjorde körde han rakt i diket medan han försökte luska ut var bromsen satt.
Elefanten, hon kunde minsann köra! I lagom takt och utan motorstopp körde hon glatt förbi diket där lejonet satt och tjurade.

Reasons to keep writing

Paperback Writer har en lista på "25 Reasons to Keep Writing" och den gör mig riktigt glad. Visst, man behöver kritik och lite down-to-earth-attitude, men ibland behöver man bara uppmuntran.


Mina favoriter är:
2. It’s the only time in your life when you really are Master of a Universe.
9. Three words: Love Scene Research.
Och ett bidrag från kommentarerna (från en kille som kallar sig Joe):
26. You finally can deal with all those voices in your head without drugs.
Hahaha.. ;-)

Att kunna eller inte kunna

The truth is more important than the facts according to Frank Lloyd Wright, which is this days daily quote. In case you wondered.

Anledningen till att jag sitter här på skolan är att jag skriver något onödigt är att jag har så tråkigt så att jag håller på att dö. Vi har nämligen vår datakurs nu och läraren har genomgång. Det han lär oss denna vecka är: Punktlista, Numrering, Textavstånd, Fotnot och hur man numrerar sidor.

Förrförra lektionen lärde han oss hur man ändrar teckenstorlek och färg på vanlig text i word. OMG! Gissa om jag är uttråkad? Jag kan fan redan allt han försöker lära oss. Och jag har kunnat det i x antal år....

Safe Zones

Hur ofta kliver du över den streckade linjen för din personliga "safe zone"? Inte ofta skulle jag gissa. Men jag kan säga att det finns ingenting bättre än att göra just det. Våra safe zones är den enkla vägen som ger oss säkerhet (nähä, det hade ni aldrig kunnat gissa, va?) men det är när vi korsa linjen som vi verkligen lär oss någonting, och upplever saker som stannar för livet.

Grunden till detta ämne råkar händelsevis vara en kompis till mig som var rätt så blyg hela högstadiet igenom. Hon hade sin safe zone och aktade sig noga för att ens komma i närheten av den där mycket skrämmande linjen och dessutom så var det ju så mycket enklare att hålla fast vid det man hade istället för att leta mer.

Sedan började hon gymnasiet och att stanna i safe zonen då hade varit ett väldigt stort problem, främst för att hon hade blivit väldigt ensam därinne då hon inte var kompis med någon i hennes klass. Så var gör hon? Hon försöker lära känna folk och helt plötsligt finns där inte ens en linje som visar gränsen till hennes safe zone. Och varför det? Hon behövde den inte längre!

Man skapar sina egna safe zones för att man inte ska gå för långt, pröva de saker som är för skrämmande, för stora, för komplicerade för att man ska våga försöka.

Det stora problemet för en själv är att hitta stället där man har satt gränsen, där man har stannat och sagt, "Hit men inte längre." När man väl hittat gränsen så korsa den, sakta och försiktigt, i promenadtakt eller springandes, hur du än gör så gör det!
Det är värt det.

Allmänt gnäll no.2

I warn you. Don't get sick. Det är förmodligen det tråkigaste som finns, speciellt när man bor ensam och inte har någon att gnälla på / prata med, ingen som kan vara apsnäll och värma mjölk med violhonung i, inte många filmer att välja mellan, en tv som lever sitt eget liv osv. Det enda jag gör är praktiskt taget att ligga och önska att jag kunde dö, eller åtminstonde att förkylningen kunde göra det. Jag knarkar alvedon för fullt och har inte orkat göra riktig mat på flera dagar.
Gårdagens enda ljuspunkt blev när Line ringde och vi pratade ett tag. Hur det gick när hon ringde ett tag senare och ville ha hjälp med en internetbeställning vet jag tyvärr inte, det hade börjat bli lite sent så så jag var lite vimsig tror jag. Är inte så säker på att jag minns allt vad jag sade.
Förresten så missade jag språkval och historia och matte och svenska och.. SKOLFOTO!!!!! För att jag inte orkade gå till skolan... Blä och usch och fy för det, nu blir ju inte jag med på klassbilden...

Allmänt gnäll

Jag hatar att vara förkyld. Speciellt när man just har flyttat hemifrån. Jag är sårig i halsen och har huvudvärk, vill bara lägga mig i soffan och mystitta på film. Men se det går inte för sladden som kopplar in datorn till tvn är paj och jag är hungrig så in i jag vet inte vad så jag måste laga mat först.
Jag har köttfärs i kylen för jag tänkte göra biffar, men nu orkar jag inte. Nu hade varit det perfecta tillfället att bara plocka upp något ur frysen och värma, men jag har ingen frys. Jag har förresten ingen fungerande micro heller. Eller jo, micron fungerar om man ska laga något man kan röra om i, typ varm choklad, men försöker man till exempel värma en portionsförpackning har man otur, för tallriken man värmer på kommer bli så het att den inte går att ta i medan maten som råkar vara i mitten i portionsförpackningen fortfarande är halvfryst. Tro mig, jag har erfarenhet. Jag brände fingrarna på den s*tans tallriken.
Eftersom nu inlägget vandrat från att vara gnäll på förkylning till min micro kan jag lika gärna gnälla mer på den, för jag kan inte få en ny! Den är köpt i Luleå någonstans och måste dit för att jag ska få en ny och jag kan knappast ta mig till Luleå med en micro utan en bil, och jag kan knappast köra en bil utan körkort även om jag hade en.
Nu dunkar huvudet som femtusen bongotrummor och magen knorrar lömskt så jag får nog ta och släpa mig till köket innan jag barrikaderar mig i sovalkoven med datorn i famnen och tittar på någon bra film.

Bitter eftersmak...

Få ett av forumen jag "hänger på" har det varit en diskussion om en av medlemmarnas sätt att leva. Första gången när hon nämnde något om det gav det mig en sådan där eftersmak, den där känslan som säger att något är fel.
Men allteftersom jag läste vidare på frågor och varningar som andra forummedlemmar gett henne och läst hennes svar försvann den där känslan av att något är fel. Hon tänkte själv, hon hade bra resonemang för hur hon ville leva sitt liv och varför, hon försvarade sig själv på ett långt mycket mognare sätt än många andra kritiserade henne. Hon har rätt att leva som hon vill, vill hon sluta göra som han säger kan hon. Ingenting hindrar henne.
Jag respekterar hennes val. Jag tänker inte försöka få henne att ändra sig, kritisera hennes val eller tänka ut något (för henne omedvetet) psykologiskt fel. Jag tänker acceptera att hon är som hon är och gör saker på det sätt hon vill göra dem.

Vi människor är så olika att det som passar den ena kan vara den andra oförståeligt och den tredje vämjeligt. Varför måste någon som gör något utanför normen alltid ha fel?

Scrappat och klart

Surfade runt bland mina bilder när jag plötsligt kom på att jag inte lagt ut mina scrapprojekt på ett tag. Måste väl gottgöra för det så här kommer lite blandade scrappat, mest gammalt.

En dubbelLO från språkresan till Swansea 2007

Helen som jag träffade på språkresan. Bilden är ganska dålig, togs med en skitskanner.



Har altrat en anteckningsbok till Marina. Hon tyckte det jag jättekul när hon fick var med och välja papper och dekorationer.

Prokrastinering

Jag vill minnas att det har pratats en del om prokrastinering på ett par bloggar jag följer. Och visst, jag känner igen mig, gör så jämt, bla-di-dah-di-dah och hela fadderullan.
Nu tänker jag ge dig en anledning att inte se prokrastinering som din fiende. Eller förresten, se det som din fiende om du vill, men glöm inte bort att uttnyttja inte bara dina bra sidor. Igår var jag totalt fast. Det satt en kork i flaskhalsen och orden bara vägrade att komma.
Så vad gjorde jag? Ingenting faktiskt. Kämpade på tills det var Heroes, sedan bakade jag kladdmuffins och tittade på tv. När muffinsen var klara satte jag mig för att titta lite till på tv. Och vad händer då, tror ni?
Jag, som annars aldrig somnar framför tvn, somnar! Utan att ha plockat undan torrvaror (turligt nog hade jag plockat in mjölken i kylskåpet) eller diskat.
Där vaknade jag sedan runt halv sju på morgonen och tänkte, herregud nu måste jag städa efter skolan.

Nu är klockan halv nio (på kvällen) och har jag städat? Inte då! Jag har börjat på min nya roman, runt 2'000 ord. Det var väl inte dåligt?

My blanc page

Jag har en fiende. Ni det, en sådan som ligger och morrar under sängen och man vågar inte ha benen utanför för då kommer monstret och sliter av dem med sin stora käft och sina tusentals vassa tänder.
En sådan fiende har jag och det råkar just nu vara den blanka sidan. Jag vet vad jag ska skriva, jag vet vad jag vill ha fram. Men ändå stirrar den blanka sidan hånande på mig och fingrarna får skrivkramp. Så sent som igår gjorde jag de sista förändrarna i min synopsis. Jag var glad och tänkte, "Yes, nu är det äntligen dags att skriva!"
Men mina fingrar lyder inte hjärnan, eller är det hjärnan som ställer sig ivägen för mina fingrar?
Jag vill minnas att jag redan haft det här citatet framme, men det är så passande så jag lägger in det en gång till.

"A blanc page is Gods way of showing you how hard it is to be God."

Faster than the Fastest

Min synopsis är klar. Snabbt gick det.

Det var faktiskt mycket enklare än jag trott när jag väl börjat och det känns bra att ha en röd tråd att följa. Nu är det väl dags att plocka fram ordmätaren...

Inlägg nummer 200

Tänkte gå in på bloggen och skriva något oväsentligt, men så såg jag att det här inlägget blir mitt tvåhundrade inlägg. Då fick jag lite prestationeångest. Mitt tvåhundrade inlägg kan ju inte innehålla något trivialt som att jag längtar till Heroes som börjar klockan nio. Ooops, nu skrev jag je det ändå! Men nu ska jag ta och försöka göra ett väldigt seriöst och djupt inlägg.

...

Äh, va fan! Djupt och seriöst får komma någon annan gång. Istället kan jag berätta att jag fick vg på franskauppgiften, vilket inte var så konstigt eftersom jag inte hade stödord utan redovisade med hela texten, Elena däremot var exemplarisk.
Jag är rädd för min bildlärare, hon är läskig och är bara på skolan typ halvtid för att hon går på rehab (nej, jag vet inte varför hon går på rehab, jag var för rädd för att fråga). Jag är hungrig som tusan men vet inte vad jag ska göra, blir kanske köttbullar och spaghetti med tomatsallad (visst heter det så? tomat, skalad gurka, fetaost, kryddor, vitlök och olja?).
Nåja, här är slutet på det tvåhundrade inlägget.

Gammalt kylskåp

Jag har bott själv nu i strax över tre veckor. Vissa saker går bra, andra inte. Ett exempel på saker som inte går bra är mitt sätt att hantera mat. Jag har blivit tvunget att slänga en halv broccoli, ett par stekta champinjoner, tomater, en halv purjolök, ett pyttebit gurka och en cheezedip (alltså, inte allt på en gång utan lite eftersom).
För att förhindra att jag låter saker bli gamla har jag strukturerat om i mitt kylskåp. Numera ser det ut så här:
Översta hyllan (pytteliten): Smör och kokosmör och saker mamma och pappa lämnat kvar i kylskåpet som jag inte vill ha.
Hyllan under: Allt med lång hållbarhet. Syltlök, sylter, fetaost osv.
Hyllan under det: Sådana färskvaror som aldrig hinner bli gamla, typ mjölk och pålägg och det jag vet att jag kommer laga på en gång.
Hyllan över grönsakerna: Div. färskvaror, rester och sallader. Sådant som är lätt att glömma bort.

Jag har faktiskt haft så bra koll i mitt kylskåp att jag inte märkt förrän nu att pappa har glömt en starköl sedan de var här sist. Och gången innan glömde mamma ett sexpack minus en öl, fast det märkte jag på en gång för dem hade hon satt i mitt kastrullskåp. Man kan ju undra om det är för att de litar på mig eller för att båda två är kroniskt glömska?

Disciplin

Gissa vad jag gör? Jag gör något helt främmane och skrämmande för mig.
Jag påbörjat roman nr 2. Men inte på det sättet som jag brukar.
Jag brukar veta hur det ska börja, hur det ska sluta och ungefär ingenting annat. En andledning, tror jag, till att historien blir lite för okontrollerad, för många trådar eller för få, för lösa trådar eller för hårt spända.. Nåja, nu ska jag i alla fall försöka att strukturera upp det hela mer innan jag börjar, vilket förmodligen också kommer att få första utkastet att bli klart mycket snabbare.

Om jag nu fixar planeringen först! Det är hur svårt som helst, jag försöker prova på med olika metoder som jag hittar på internet och jag kommer framåt, men mycket sakta. Om det här experimentet fungerar för mig blir det nog jättebra, för det handlar nog mer om att skaffa sig lite disciplin, vilket jag inte har. Över huvud taget.

Oops, forgot

Förr eller senare spricker väl bubblan, men hittills har allt gått så himla bra! Vi har en jättebra klass som gör att jag är lika lycklig när jag går och lägger mig som när jag kliver upp och (Herregud min skapare!) jag vill verkligen gå till skolan (även om det är svårt att komma ur sin varma säng på morgonen).

My life at Diploma Programme so far...

I'm getting pretty used to the english on diploma programme. Not to say I wasn't before, but it's getting easier to find the right words, easier to discuss and explain things. The english become everyday as much as the swedish is even if you don't use it as much. It is, as Carro said it, you don't realise that you're speaking english, it just comes. Sure it comes pretty fast then. It's a shame you don't get the spelling as easy, which I don't. Words like weather/wether, witch/which and my personal itch to vs. t00. No matter how many times I hear it being explained, I just don't get it! Either it's not enough o's or to many of them. Gosh!
But I don't really get stuck on that, I have so much more fun things to do. Don't think I've mentioned our history teacher Ola? He's crazy, in a cool way. He speaks so loud you think one day he'll get you deaf (good lungs, and he's probably used to larger classes) but you don't really mind 'cause he's one of them who never stumbles on words and, after all, you do understand him when he speaks that clearly.
Another thing about his lessons is that they are like no history lesson I've ever been to (or any of the others in my class, mind you). Instead of teaching of who did what in which time he tells us how to find that out for ourselves, which in my way of thinking seems like a better idea. And as an extra plus, we do learn who did what when he gives examples, and it's not that much infodump that you forget about half.
Well, that's enough writing about my favourite class even before Diploma Programme (IB school). Next out is english with our substitute Marie. I don't think I'll ever forget about her "Oh, dear". She sounds just the way you would think of british teacher. BTW She also said in our first class that all of us are going to get pass with special distinction (MVG) on our english A class. And, no, she's not giving free A's, she's just giving us a fact. Speaking english a couple of hours a day you'll need to be very ungifted (or gifted, however you want to put it) to learn nothing.
Nothing made me happier than when our physical education teacher (who's called something that begins with K) told us that we DP students are not getting grades on PE. Why? I have no idea but it sounded good to me as my experience of fair grades on that subject is non-existing. Except that, he did seem way much nicer than my last PE teacher (anyone heard of Kajsa? No? Wish you never will).
Our science teachers (we have different teachers for biology, physics and chemistry as that's the way IB school works) seem all right to.
The subject I'm most worried about is maths, not that I'm worse than anyone else, It's just harder in english. Look, if I ask you what two to the third power was, would you know? (It's as simply as 2x2x2 or 2 upphöjt till 3). What about the circumference of a circle? Circumference means "omkrets", you didn't guess that, did you?
Shortly said, it is pretty hard to learn new mathwords.
And BTW, did I mention we have to buy a graph display calculater (not that we're the only ones, mind)? A GDC costs around 1'000 kr. Gladly for me my mum had one to lend me.

Now as I've written most of what's on my mind I realise that maybe it should have been written on swedish as my blog is a swedish one. However, I'm not rewriting the whole thing. I'm going to websurf for recepies now. Aint, oh all right, Isn't it strange how fast I've already made my old ones at least one time?

EFTER Inredning

Kan du tänka dig alla de här sakerna... (flyttpackning)

.... Undangömda i lådor här? Först ut är hallen...

Och här är sovalkoven.

Stora rummet

Var inte förvånad över att lådor och småsaker inte är på samma ställe på de olika bilderna, för de är tagna vid lite olika tillfällen och allteftersom nya saker tillkommit. Jag har ingen bild på tvn än, men på skrivbordet kan ni iaf. se min laptop.

Köket och badrummet får komma senare för nu måste jag duscha innan jag går och lägger mig. Ge gärna tips på vad jag kan göra för att förbättra lägenheten. De fula gula tapeterna ska jag bli av med så fort Bodenbo ids skicka hit tapetseraren, vilket de lovade skulle ske "någon gång i höst" vilket nog betyder ungefär "tidigast till jul".